...and the great one he called Dolly Daggers
Jag har snackat med Ludde om att de skall spela i Göteborg ett bra tag och nu när de äntligen fått spelningar här (Perfekt/Fredag och Showdown/Lördag - båda på Henriksberg) så skall jag åka till Tyskland. Nemen se så trevligt.
Ni andra som befinner er i Götet i helgen borde iallfall gå och glo på dem!
De spelar med Kocky på fredagen och The Models på lördagen.
Lördagen hade ju vart perfekt. Folk kommer nog fundera lite med tanke på att Maja är trummis i båda banden.
Lyssna här och tryck igång Never Ending. Eller People Like You. Eller vilken låt som helst egentligen.
Dolly Daggers är ett sånt där band som bara ska ha skivkontrakt och fixade turnéer på en gång. De är helt enkelt så jävla bra att vi andra inte ens behöver bry oss, det är bara att njuta.
Fruits and people can be bought with dollars
Jatack, gärna för mig.
Varför är Emma på Brogatan och firar födelsedag när jag är i Göteborg och tråkar?
Jag får se till att fira henne rejält när jag åker hem nästa gång.
Ni andra kan ju gå in här och gratta henne.
Vi sa väl näsan?
Ondskan måste vara en av de bästa filmer som någonsin gjorts. Inte för sitt skådespel, inte för sina miljöer, nej inte ens för sitt manus.
Utan för de samhällsproblem och den samhällshistorik den behandlar. Hur den lindar in våra vardagliga politikproblem med auktoritärer och sedan lägger in dem i denna bisarra men autentiska skolmiljö.
Skolan skildrar vår värld, men det är bara så mycket påtagligare i skolan.
Hur makthavarna sitter bakom sina undersåtar och styr med järnhand utan att behöva röra ett finger themselves. Hur extremerna som hyllar sin ledare oftast är långt mycket grövre än sin ledare.
Vad sker när den trofaste undersåten inser att ledaren inte alls är så stark och extrem? Vad sker när han inser att han är starkare än sin ledare? Vad sker när besvikelsen lägger sig över en människa?
Detta tar de visserligen inte upp i "Ondskan" men denna tanke väcktes hos mig när jag tittade på filmen och såg samspelet kring Silverhielm och Dahlén. Silverhielm bygger upp sin stora och viktiga position men i själva verket är han bara rädd. Dahlén ser upp till Silverhielm och skulle göra allt för honom. Han anser att allt Silverhielm gör är det fulla rätta. Men det är Dahlén själv som drar allting för långt, det är han som som fan av Silverhielms styre som gör det brutala än mer omänskligt.
Och det mina vänner, det är bland det värsta som finns.
What a fucking good fuck I had last night! Fuck man, he really knewed how to fuckfuck me!
Nyduschad och oborstad
Igår kväll tittade jag på "Queer As Folk". Det påminde mig verkligen om varför jag älskar och hatar den serien.
Den är rätt skrämmande eftersom jag ser tre utav mina vänner i tre utav huvudkaraktärerna, de är inte lika till sättet men de är sjukt lika utseendemässigt.
Dessutom så är serien så tröttsam då ordet "fuck" måste vara det mest frekvent använda ordet i hela serien.
Jag funderar på att sätta mig och räkna nästa programs "fuck"-användande. Jag lär väl tappa bort mig efter 500 nånting. Och serien är inte direkt fördomsdödande heller. Om jag vore homofob och slog på TVn och det där programmet var på så skulle jag antagligen få för mig att gå ut och slå ner några gay's.
Den är iallafall för mig helt underbar om man kan se förbi alla klichéer och sexet.
Jag vet inte. "Queer As Folk" är mitt älskade hatprogram. Jag vill inte se det men jag är lite besatt.
Old friends never break up liksom.
Men det kanske tar 2 månadet innan jag ser ett nytt avsnitt, men det spelar ingen roll för jag kommer gilla det lika mycket då ändå.
När vi ändå håller på att stödja människor som dödar för dödandets skull så kan vi ju stödja George W Bush också
Jag såg röda tröjor överallt, dock inte en enda här i Lerum (moderata, självupptagna tråkmåsar) men som sagt, inne i Göteborg såg jag en hel del.
Detta gjorde mig först riktigt glad, det gav mig hopp om att folk faktiskt fortfarande bryr sig men det är människor som den här som får mig att återigen tappa hoppet;
En tjej och en kille ~18 står och pratar. Tjejen har en röd tröja på sig.
Killen: Värst vad fin du var idag!
Tjejen: Ja, idag ska man ha rött på sig för att visa att man stödjer regeringen i Kuba.
Killen: Öh... menar du inte Burma?
Tjejen: Javisst, Burma!
Killen: Regeringen i Burma? Är de inte de som skjuter ihjäl fredliga demonstranter?
Tjejen: Förlåt, jag menar Kuba!
Allvarligt talat, bara för att någon skickat dig ett mail eller ett SMS så behöver du inte följa det om du inte ens vet vad saken handlar om. Du dumifierar bara dig själv.
Men visst är det sött att människor försöker, det är det.
Men man känner att folk är bra lost in space.
Let's pray that I won't kill you
Jag vägrar bli behandlad på detta sätt längre, jag orkar helt enkelt inte med att arbeta med människor som är så inkompetenta och hånfulla.
Droppen var när jag idag satte mig och jobbade och sedan skulle trycka in min bärbara hårddisk i USB:et och hela datorn stängde ner sig när jag tryckte in USBsladden, jag fann först detta mycket konstigt, allt mitt arbete från dagen gick tyvärr förlorat men jag tänkte inte mer på det utan startade igång datorn igen varpå jag försökte än en gång att trycka in sladden och då svarade datorn på samma sätt.
Då insåg jag att det var teknikstudenterna som helt enkelt kodat om i datorn för att detta lilla jäv skulle hända.
Då jag brister ut i aggression över att de mixtrar om med alla datorer hela tiden så svarar min lärare med ett skratt och tycker att "det är bra att teknikarna är så uppfinningsrika". Han ger mig ett hatiskt leende och jag valde att gå ifrån lektionen och absolut inte återvända.
Tack för sympatin då jag slösat bort en hel dag på ingenting.
Tack för att du inte lärt mig ett skit.
Tack för att du skiter i oss.
Nej, lärare borde ha nån slags årskoll eller något likande, vad sägs om att en oberoende inspektör kollar alla lärare var 3:e år? Utan undantag? Och sparkar de som inte klarar sitt jobb? Ja, tack gärna.
Jag såg en sak jag bara måååste ha! Hallå CRAVINGS! My gaad, gimmie those shoes! Awww!
Jo det ska jag säga - alla "hej jag är bättre än er för jag har senaste ELLE och tränar 20ggr i veckan och du mååååte glo på min senaste outfit alltså" hittar på de här idiotorden för att de skall få känna sig speciella, medvetna och i framkant.
Men vet du vad? Du är lika mycket nobody efter din powerwalk som du var innan. Om än inte mer.
De ljög och bedrog oss med sanningen
Problem: Det regnar ute vilket spolierar våra inspelningar.
Känsla: Jag vill gå och dö under en sten nånstans.
Bedrift: Jag gick upp, räknas det?
Mantra: "Snart är dagen över! Snart är dagen över!"
Längtar tills: På torsdag då jag skall in till stan för att köpa mig lite nya kläder.
Vill: Göra något vettigt. Alternativt hitta på något intressat att skriva i den här bloggen men eftersom jag har vart hjärndöd det senaste så kommer jag inte fram till någonting. Förlåt.
Musik: Haha, faktiskt så lyssnar jag på "Ingenting" utav Kent. Pinsamt ja. Men oh så bra musik, helt klart en utav deras bästa låtar.
Mat: Käkade en halv liten baguette med räkor, sallad och tomater förut. Det är väl allt för idag än sålänge.
Bilder: Som påminner mig om gamla dagar.
Vintern 2004?
Jag var indiepop/rockare. Vilket jag är än idag mer eller mindre, man utvecklas väl direkt från indiepoppare till tedrickande kulturtöntselit. Samma musik, samma människor. Bara några år äldre.
Är man från Göteborg så är man ju iochförsig en aning skadad utav det där redan från födseln.
Nostalgiskt dravvel
Jag brukar göra så att jag skiter i saker fram tills en dag då jag låter känslorna flyga fritt. Jag vet inte varför det blir såhär men det funkar rätt så bra för mig och min kropp.
Det som slog mig imorse var hur bisarrt mitt senaste nyår var.
Tåg, snabbt ner till Malmö på eftermiddagen, möta upp en förvirrad Ylva och en förvirrad Emma.
Vi letar och letar efter vart Emmas nya lägenhet egentligen ligger men ingen vi frågar verkar ha samma uppfattning om var detta ställe ligger. Efter många om och men kom vi fram till Sofielundsvägens nedre del (den sida av Nobelvägen som inte ligger mot Möllan) och vi fann hennes lägenhet. Jaha. Nu var klockan runt 8 alltså. Vi skall äta, packa upp någorlunda så vi slipper fixa sängproblemen mitt i natten, duscha och göra oss i ordning.
Festen startar at 9 o'clock. Visst man behövde inte vara där då men i vilket fall somhelst så var det apbråttom.
På något magisk jävla under så var vi på festen vid klockan kvart i 10 på ett ungefär.
Och då visste vi för det första fortfarande inte riktigt var Emmas lägenhet var i förhållande till festen. Vi fick fråga människor som visade helt fel. I just looked for the big wheel.
Festen var rolig om än lustig. Mindre trevliga människor och mer trevliga människor.
En Ylva utan glasögon och Basshunter-techno.
Men hur vi kom hem sen har jag inget minne av idag.
Jag har verkligen ingen aning.
Men det kan ni väl av bilden nedan lista ut varför;
Yes Sir! I'm lost in a world you'll never know anything 'bout
Jag ser klichén framför mig. Den där om tidiga mornar i Berlin. Om cafédagar och inget jobb.
Den där hopplösheten är vad jag ser. Du klarar det ett tag, tills du bryter samman.
Den där tragiken som bara en dröm, ett hopp, ett liv kan ge när allt bryts av. När hoppet dör, när drömmarna slutar leva och när livet tar in vardagen igen.
Jag säger inte att låten är bra. Jag säger heller inte att den är dålig.
Men berör, det gör den.
This town ain't big enough for the both of us and it ain't me who's gonna leave
Jag ser ner på människor så extremt lätt. Men varför skulle jag inte? Deras existens och deras värld är för mig helt oigenkännlig, den är så liten och så mycket smalare än min.
Så mycket mindre själ och så mycket mindre tankar.
Hur kan jag inte se ner på dem?
Jag säger inte att de är dåliga människor, jag säger inte att de är mindre värda och att jag är bättre än dem - men jag säger att jag skulle aldrig för mitt liv vilja umgås med dem.
De kan hålla på med sitt så sköter jag mitt.
Det slutar ändå med att sådana som jag bestämmer över dem.
Lite drastiskt att säga så men det brukar ju vara så, en människa som inte ser helheten brukar inte kunna vara en särskilt bra ledare eller chefer. Man måste se till hela världen, inte bara till sig själv.
Iallafall, jag har frånochmed nu kommit fram till att jag aldrig mer skall umgås med människor i min egen ålder. Visst för att jag känner ett gäng trevliga typer -I love you- men resten? Herregud. Får jag strypa er? Helst långsamt och i omgångar, tills du tillslut inte har kraften att kämpa emot då jag tar det där sista dödande taget.
Jag vill inte diskutera era patetiska samtalsämnen, jag förstår inte hur ert liv kan kretsa runt sådana här saker.
Jag vill inte ha med er att göra, varken nu eller sen.
Hills Like White Elephants
Lou Reeds "Walk on the wild side" och The Sparks "This town ain't big enough for the both of us".
Vinylen har gått på högvarv och jag insåg att jag måste köpa en ny nål. Om jag inte har nån liggande nånstans d.v.s. Men glöm att jag orkar rota igenom vinden.
Sen måste jag säga att jag är en trög människa. En mycket trög människa.
Först nu fattade jag en väns skämt om du dudu duddu dududu-andet...
Lite sådär lagom sent.
Men vadfan, bara jag kommer på saker och ting nångång så är saker och ting lugna. En aning tragiskt kanske att min hjärnceller tagit en sådan rejäl semester.
Och F skickade sms inatt. Han och O var antagligen rätt packade. Jag vill också gå till Brogatan och dricka Anis del Toro och vara glad. Lyssna på gammal god musik och diskutera Hemingway med alla andra världbefriade människor.
Oh, boy I love that man
Kvinnlig student 1: Fopplare!
Lärare: Och vad betyder det?
Kvinnlig student 1: Det är en person som går runt i foppatofflor.
Läraren skriver upp det på whiteboarden.
Manlig student (harklar sig): Idiot kallas det.
It replaced our hearts with goldmines
Det finns inget jag vill säga, inget jag vill förmedla till er.
Jag vill bara äta en stor kaka och titta på något menlöst TV-program.
Jag gillar inte att känna såhär. Att vara såhär banal och ointresserad.
Inget fastnar, jag bara betraktar och ignorerar vad jag ser.
Det enda som berört mig under hela dagen -verkligen allt inräknat- är när jag lyssnade på Scandinavia och bröt ihop. Mitt stirrande in i väggen förvandlades till apatisk orörlighet.
Jag vet inte vad det var som bröt ignom. Vad det var som tog sig in i min hjärna och sa stopp.
Var det den krassa sanningen om en epok som dött? En epok som varit så viktigt i ett människoliv.
Det bara slutade. Inget mer. Nada.
Men jag skulle inte för allt i världen vilja ha den delen tillbaka till mitt liv. Aldrig. Jag trivs bra där jag är.
In fact så trivs jag mycket bra, jag kan nästan säga att jag älskar mitt liv som det är nu.
Ja, jag gör nog faktiskt det. Mitt liv är helt underbart egentligen. Det finns en del saker som handlar om Göteborg som jag skulle vilja klara upp men annars, i relationsväg och boendeväg så är mitt liv perfekt. Helt perfekt.
Men ändå, de var så livsavgörande de där åren att det alltid kommer sticka till i hjärtat när jag är så nära att jag kan ta på känslorna, ta på de där dödande känslorna.
My world ain't like yours
Nej.
Var är alla fria själar, vart har ni gömt er? Varför kan jag inte se er längre, varför börjar världen färgas grå?
Utan färgerna så orkar jag inte med alla gråa nyanser av ostimulerande liv.
I never ever wanna see your dog again
Jag brukar se henne då och då. Har ju bott här i många år så jag vet vem hon är och vilka hon umgås med.
Men idag fick jag nog.
Hon går alltid, alltid med sina hundar lösa. Jag har aldrig sett henne med ett koppel.
Tydligen har någon sagt till henne förut att hon måste hålla dem kopplade men hennes svar var "Jamen, de gör ingen illa."
Hurfan kan hon veta det?
Och dessutom, det handlar inte om de gör nån illa eller inte, det finns faktiskt folk med extrem hundrädsla. Min mamma till exempel, hon mår illa bara hon ser en hund, hon kan bli vän med dem men helst vill hon att de sitter inburade nånstans.
Jag för min del avskyr hundar. Jag kan lära känna enstaka hundar i min närhet såsom min morbros schärfer Kira eller grannens lilla mops, men hundar på stan vill jag bara sparka alternativt skjuta giftpilar på.
Just dessa hundar skrämmer mig så extremt att jag alltid tar en omväg om jag ser henne komma. Jag tvärvänder och skiter i allt jag håller på med, bara jag slipper möta hundarna.
Om hon hade varit en seriös hundägare så hade hon vetat att man har alltid hundarna i koppel oavsett om de är lugna eller inte, det handlar om att ta sitt ansvar och visa respekt inför andra människor.
När jag pratar med andra hundägare jag känner så är deras reaktion alltid likadan,
"Självklart skall man ha koppel på hundarna! Det är inget snack om saken! Även om min lilla älskning inte skulle göra en fluga förnär så kan hon/han i vilken sekund som helst förvandlas till ett dödlig vapen. Hon/han kanske utsätts för något vi aldrig varit i kontakt med förut och då kanske hon/han reagerar på ett sätt som jag inte känner." Och så är det. Är du det minsa kunnig så vet du att det är självklart att ta ett exremt ansvar för hunden och uppfostra den exakt rätt och sätta tydliga gränser.
(Sen måste jag säga att det tragiska i det hela med historien om kvinnan är att min mamma berättade att kvinnan är tydligen lätt förståndshandikappad. Det gör min aggression ännu värre, jag kan ju inte skälla ut någon som är mentalt handikappad, det räcker med att jag gör vanligt folk mentalt nedbrutna när vi diskuterar.)
Jag förstår mig inte på hundägare som säger att det är lugnt att hundfan är lös, jag är ju rädd som en 1-åring på sin första dagisdag när jag ser dem komma. Deras disrespect är helt otrolig.
I've been lost and found and now I'm lost again
Ordet är "officiellt". Inget annat ord i hela jäkla världshistorien ger mig värre rysningar än detta ord. Möjligtvis alla dessa patetiska modeord som folk använder för att verka "vara i framkanten" såsom "tischa", "fett" och andra skitord.
Men åter till ordet.
Officiellt.
Ligger det inte något äckligt gubbsjukt kåtslag över hela ordet?
Det är stort och det är vackert, det är till för att tillbedjas.
Det är en officiell tillställning, kom igen, nu faller vi ner på knä och tillber den!
Att göra saker officiella är än värre. Jag får nån känsla av att såfort någon gör något officiellt så letar den efter bevis på att de är så stora och viktiga att deras business (modeord, modeord!) är så viktiga att de kan göras "officiella".
Kåta gamla gubbar och kändisgalna brudar, det är vad jag ser när jag ser något som är officiellt. Usch.
He's walking down the milkyway to set me free
Ge gärna tips och idéer, jag kommer dock inte göra något förrens på tisdag (om Gud nu inte vill ge mig ledigt imorgon av någon anledning) men allt är välkommet!
Vi skall till Danmark den 8 Oktober. Känns en aning drygt med tanke på att jag kommer hem till Göteborg från Europa den 7? Hur skall detta gå ihop?
Jag kanske snor en sängbit utav någon söt över en natt nere i Malmö.
We can party all night in ecstasy
And having so much fun
We drink expensive drinks
And Moêt champagne
We go to the VIP
Immediate access, we make success
We look like supermodels
In fashionable dresses
We wear designer clothes
From Dior and Gucci
And very, very, very trendy shoes
By Prada and Fiorucci
We know all the famous
We know who is which (And who's a bitch)
We go to all the clubs
Vi vet att vi är och att vi alltid kommer förbli bättre än dig, vad du än gör.
It's only the drugs that separate me from the others.
Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är
Allting är så trovärdigt, allt är så äkta. Hur de blandar in verkliga filmklipp från då med dagens inspelning.
Peter Birro har verkligen fångat andan om hur det verkligen var.
Men nu tänker ni väl "och hur kan du veta det?" men nu är det såhär att min kära lilla far är född och uppvuxen i Göteborg. Vilket i sig lett till att han var det där.
Min fader är gammal R:are och när i det i dagens program handlade om det gamla Hagahuset så var det som att jag såg på filmen fast jag deltog eftersom pappa satt och kommenterade saker varannan sekund.
"Är inte det där Vera? Det är fan Vera! Det är Vera, hallå, det är ju Vera!"
"Det där var en gammal italiensk kampsång som de skrev svensk text till... Bella Ciao hette den, blablablablablablabla"
"Ojojoj, de där gamla *valfri sak ur hela filmserien* kommer jag ihåg, ojojoj."
"Men kolla! Det är ju *nått namn på en gammal krog* fast idag är det en lunchrestaurang, tråkigt. Det var sunkigt som fan men det var underbart."
Tack, jag har hört historierna förut. I know it all. Jag skulle vilja få se på filmen nu istället.
Även om jag stör mig på honom så älskar jag det, hela serien får en annan dimension och helt plötsligt känns det verkligen att det där hände runt hörnet. Känslorna som man känner igen och kampen mellan sig själv, partiet och vännerna.
Allt handlar om mig, mig, mig och inget annat.
Jag snor den här från Sandra även om snubben som skrev innan henne verkar vara left behind som inte kan räkna. (Eftersom mitt liv är så tråkigt så har jag tid att ändra detta. Hjälp.)
1. Hur gammal är du om fem år?
Mentalt eller fysiskt? I vilket fall som helst så börjar jag förskolan och ska lära mig räkna, vilket någon inte har kunnat så jag fyller.....6 år?
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Emelie&Emelie
3. Hur lång är du?
165 små centrimetrar. Sisådär 10 meter kortare än vad jag vill vara och det mina vänner är. Högklackat yesyes.
4. Vilken är din favoritplats?
City in the world eller platsplats? Jag säger en stor och varm säng i London. Eller ett litet mysigt café i London.
Nejfan, det inrökta lilla hörnet på Simrishamnsgatan 3 i Malmö är kärlek, fåtöljen och jag, vi är ett ibland.
5. Vem ringde du senast?
Antagligen någon som du inte känner.
6. Vem ringde dig senast?
Emelie ringde och frågade när det var vi skulle ut i hamnen och det visade sig att hon åkt in 1 timma för tidigt. Sucker.
7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
"Jag saknar dig. Vi kommer inte ses på ganska länge va? När åker du till Tyskland?"
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Sms när jag är lat och opepp och ringa folk om jag är lappsjuk. Vilket jag är väldigt ofta.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Gifta för fullt. Och ja, med varandra.
10. När såg du senast din mamma?
Jag såg mamma för ett par timmar sen och pappa har jag inte träffat sen i onsdags.
11. Vilken ögonfärg har du?
Det beror på vilken vinkel du står i. Och hur bra du är på färger. Men jag skulle säga "en blandning av nötcola och kolsvart. Med ett stänk kolsvart." Och det är antingen eller. Helt bisarrt, vissa dagar har jag söta bruna ögon och de flesta så ser man inte ens min pupill för det är blackblackblack.
12. När vaknade du i dag?
07.50 av att min klocka ringde. Time for workwork!
Vilken är din favoritjulsång?
Idag har jag lekt pyskskadad och sjungt på både "Gläns över sjö och strand", "Lusse lelle" och "Goderafton".
Jag hatar varenda en.
13. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Min necessär.
14. Flirtar du mycket?
Inte medvetet. Aldrig medvetet.
15. Kan du byta olja på bilen?
Jag kan. Men jag skulle aldrig för mitt liv vilja göra det.
Punka på motorvägen, föraren är inkapabel att byta däck, blir mitt jobb i högklackat, kort A-klänning och silverleggings, slå den du.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Det skiter jag i, bara jag mår bra.
17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Mörkret var min stora fara. Är min stora fara.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Det faktum att vi lyckades ta helt fel buss och hamna mitt ute på landet istället för i Göteborgs hamn.
19. Hur stor är din säng?
90 små jävliga centimetrar.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Stationär, det är så mycket enklare att arbeta då.
Eftersom text i all evinnerlighet är sjukt tråkigt så får ni nöjet att titta på en genomtrött och grinig Sandra som helst av allt vill ligga i sängen och sova. Ell möjligtvis dricka en stor kopp te.
21. Är du social?
Jag är det mest översliskigt sociala du kan möta. Eller så är jag totalt borta.
22. Vad dricker du till frukost?
Äppeljuice eller vatten.
23. Sover du på någon särskild sida?
Nope, ge mig ett ställe och jag somnar. Ljud, ljus, bankanden, jag somnar alltid - om det inte är något upprepande ljud/företeelse som förs av någon som brukar göra detta - som när Emma snarkar, när Charlie dricker vatten (it's a rabbit for god's sake) eller när Peaches får för sig att mina bröst är en bra plats att trampa och ligga på.
24. Kan du spela poker?
Alla varianter. Jag vinner över dig direkt.
25. Är du en beroendemänniska?
Antagligen. Fast det är aldrig långa förhållanden mellan mig och mina beroenden. Vi tröttnar på varandra och jag hittar något roligare.
26. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Ett gäng gamla tanter.
27. Vill du ha barn?
Nån dag ja. Just nu så är jag väldigt ambivalent ang. barn. Jag älskar vissa men de flesta är bara äckliga och hemska små varelser som förstör vår planet.
28. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska och spanska. Men på spanska kan jag säga typ... Me Ilamo Sandra y vivo en Malmö en Suecía. Hablo un poco espanol, hablas inglés?
29. Har du någonsin åkt ambulans?
Inte vad jag kan minnas.
30. Vad behöver du köpa?
Jag behöver ingenting. Men jag vill gärna ha en del saker. Som ett par nya svarta pumps. Och en kappa.
31. Vad spenderar du helst pengar på?
Musik.
32. Äger du dyrbara smycken?
Never. Glitter och HM är min melodi. Jag klarar inte av fina smycken, de är så fula och så onödiga. Go fuck an emo or something, det är inte credd i karaten, det är hur skiten ser ut.
33. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Jag ser mest på TV för att förundras över hur folk kan vara intresserade av vissa program. Dock gillar jag Criminal Minds, House och Simpsons en del. TVn är dock en mycket bra avkopplare, hjärnan dör ett tag och man koncentrerar sig på någon annans "liv".
Criminal Minds för att det helt enkelt är riktigt, riktigt bra.
House för att huvudpersonens totala världsbild är det roligaste jag nånsin sett.
Simpsons för att det är Simpsons.
34. Klädesplagg du senast köpte?
Två par leggings, jag tittade in på Monki där deras wünderbara rea pågick. 20kr för allt, oavsett tidigare pris? Tjenis.
Dock vill jag helst ej handla på Monki eftersom plaggen där är så...jag vet inte, alla jävlar har dem iallafall. Och de som använder dem är inte säsilt kreativa direkt, de bara tar på sig ett plagg och hoppas på det bästa.
Men iallafall, jag köpte ett par mjukgråglansiga leggings och ett par rosa-blå-grön-svart-vit-hej-jag-tror-att-det-är-1988-leggings. 40 spänn. Det är lagom tycker jag.
Spänn? Oh, jag kanske ska fråga Martin om fler? Haha. Internskämt är verkligen bäst ibland.
35. Vem är den roligaste människan du känner?
Ganska många faktiskt men jag har ju lätt roligast med Emma.
36. Vad ska du göra imorgon?
Jobba ><
37. Vad ska du göra idag?
Redigera bilder, äta glass och sova.
38. Vad borde du göra?
Redigera bilder, äta glass och sova. Men inte i Göteborg utan i Malmö. Då hade jag kunnat prata med söta människor samtidigt.
39. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Radio? Vad förnått? Ingen aning om vad du talar om.
40. Nytt ord alla borde använda sig av i höst?
Nästa människa som kommer på ett nytt trendord kommer få en fot i arslet.
Jag för min del måste vänja mig av vid ett par ord så att min vokabulär kan framstå en aning mer sofistikerad.
Yes Sir! I can boogie!
How to do the "cool, kaxig och överlägsen"-min without looking like a hamster. Fast jag lutar inte huvudet tillräckligt långt bak, ni vet sådär riktigt drygt långt bakåt.
Idag skall jag åka ut till ångaren Bohuslän och fota och filma, det är en tråkteater som har anlitat oss till detta (jag vet jag ska inte snacka skit om mina arbetsgivare men vadfan, det är verkligen tråkigt.)
Jag står för fotot och Emelie&Emelie gör sitt jobb.
Fast helst av allt så vill jag bara gå och lägga mig igen, bussen går om rätt exakt 29 minuter och jag måste gå om 19.
Det vill jag ej.
Dancing on the ceiling, dancing with the feeling
O "Sandra! Jag måste ta en bild med Sandra! Kom här!"
S *Vem ropar? Vart, vilket håll?* "Mnjae.......okey" *går bort till hörnet*
K "Titta uppåt, titta uppåt, se kaxiga ut. Se coola ut!"
S *ser cool ut men börjar fnissa, kämpar hårt emot det bubblande skrattet, kniper ihop ansiktet och KLICK*
Jag ser ut som en hamster. (Jag har nog lagrat jordnötter i kinderna för nattamat.)
Och jag får en extrem besatthet av att vilja peta Ola i näsan. Jag ska göra det nästa gång vi ses. Akta dig.
Dessutom så är Kajsa really bäst, jag älskar att glo på foton efteråt.
Du skulle aldrig vilja se öppet
I vårt liv är det kärleken vi söker för att finna skönhet, vi söker livet, vi söker döden.
Sök livet och du vill finna en hemskare död än du nånsin kunnat drömma om.
Sök döden och du kan leva ditt liv fullt ut.
De som inte vet är blinda.
De som försöker är än mer blinda.
Men blindast av alla är du och jag. Vi som vet fast som ignorerar och försöker leva ett normalt liv.
Oversized kofta med jeans eller slackerplast med kortkort?
Eller så kör man på fulsnygg 90-talsmusik på Deep - Aqua, E-Type, Ace of Base, Dr. Bombay och Spice Girls.
Vi kan alla låtar i sömnen men vi vill inte kännas vid en enda låt.
90-talet - årtiondet musiken glömde.
Men varför ska det vara så förbannat hemskt väder? Bort med vätan och in med den sista slurken sommar!
Honey, the Parker's said that we could come over for dinner at Friday
Ja, jag säger faktiskt "hem till Malmö".
Jag ska inte ner till Malmö, jag ska inte hälsa på vänner i Malmö eller ens jobba i Malmö.
Jag ska hem till Malmö.
Bisarrt eftersom jag inte har ett eget hem där ens.
Många utav mina vänner tror att jag faktiskt har Malmö som bas och åker till Göteborg då och då.
Jag vet inte hur jag ska beskriva det hela men när jag går av bussen/tåget i Malmö så känner jag en lycka, en kärlek för vad jag är och gör, jag känner att jag faktiskt gör något vettigt med mitt liv.
Men när bussen/tåget rullar in i Göteborg så känner jag bara en stor och sorgsen tomhet, en tomhet som river i mitt hjärta, när jag än senare tagit bilen hem till Gråbo så vill jag bara gå och lägga mig för att sova bort tid och rum.
Anyway.
Idag har varit en sån där dag man bara inte kan förstå sig på. Jag har betett mig som om jag vart hög som ett hus hela dagen. Ganska skrämmande men jag gissar på en extrem övertrötthet som slog till nu när jag äntligen kan slappna av.
Alla data suddett a si travava in Germania al seguente indirizza: Genieinschaftlager Ost Muldeistein Kreis Bitterfeld
Hit skall då jag när jag åker till Berlin.
Jag kommer hata att vara där, jag kommer få en emotionell överdos och vilja åka hem varenda sekund. Men jag måste åka dit ändå. Dock har Checkpoint Charlie inte så mycket att göra med mina personliga problem.
Biljetterna är köpta och hotell bokat, jag kan inte ångra mig.
Och jag gör bäst i att komma dit och vara så nära som möjligt för att komma över mina problem.
Alla år i skolan då man fått diskutera Andra Världskriget. Alla uppsatser man har fått göra.
Alla timmar då jag suttit i ett hörn och gråtit och vägrat vara med. Varje ny lärare som man har fått berätta hela historien för. Hur de försökt få mig att berätta inför mina klasser.
Jag kommer bryta ihop totalt när vi är därnere så jag gör bäst i att inte sminka mig. Det kommer ändå vara utsmetat över hela ansiktet.
Art has become something which is only related to objects, and not to individuals, or to life
Together we are strong and together we can make our lives big and beautiful with no doubt in ourselves.
Jag läser Madness & Civilization av M. Foucault. Förra gången var jag inte lika koncentrerad utan skumläste den bara, men det behövs nog flera omgångar för att kunna förstå den.
Jag tror att jag kan ha missuppfattat en uppgift vi fick häromdagen. Vi skulle låna valfri bok och efter detta göra en traditionell bokrecension på denna. Kan bli en aning svårt med denna bok men det skiter jag i.
Jag läser vad jag vill. No matter what they say.
Imorse på bussen så ville jag mörda barnen bakom mig. Jag läste preface:et och ungarna sjöng Old McDonald hela vägen från mig och in till Lerum. 17 minuter utav rent lidande.
De blev dock en aning skrämda när jag vände mig om och stirrade dem i ögonen. Mina ögon har inte så många nyanser och svartnar ännu mer när jag är arg.
Kan vi inte införa barnskatt?
All truth is simple... is that not doubly a lie?
Tragiska människor är vad ni är.
Tragiskt är mitt elitistiska sinne, men vad skall man säga när ni presterar som om ni vore lägre vetande?
Vad skall man säga till någon som är riktigt stolt över ett arbete när man håller på att spy över att det är så tragiskt dåligt, oinformativt, estetistiskt fult och avskyvärt? När man helst av allt vill säga att "Vadfan har du hållt på med?" När man för sitt liv inte kan förstå hur de kan tycka att saker och ting är svåra.
Självklart kan inte alla allt. Det är livets gång.
Men när de vetat mer än dig från början och tillsammans med dig fått samma lektioner och samma ord till hjärnan, hur kan de då fortfarande vara där de började?
Jag säger inte att jag är bättre än någon.
Jag säger bara att dessa människor är riktigt, riktigt dåliga.
Sålänge tragiken och de låga prestationerna endast påverkar dem själva så ger jag blanka fan i vad de håller på med. Deras inlärning får helt enkelt ta längre tid. Jag har inte bråttom. De kommer fram.
Men när jag skall stå för det de skapat så kan det inte se ut såhär.
Hjärnan säger nej men jag säger let's push it to the edge
"Vi synkroniserar också (omedvetet naturligtvis) vårat rörelsemönster med dem vi gillar."
Jag tänkte tillbaka på alla år.
Då gick hjärnan på overload och jag tyckte att det var dags för kaffepaus.
Långsiktiga projekt är verkligen inte min grej
Varför blir det alltid såhär? Jag har all tid i världen till att planera saker och genomföra dem, men nu sitter jag ändå här och har två arbeten som skall vara helt färdiga på onsdag och jag har inte ens givit dem en tanke.
Den ena, den lättare, där skall jag berätta om vad kultur är för mig med hjälp av att visa diverse saker ur mitt liv. Visst, easy to do, jag vet hur det skall se ut men det är det där med tiden, det tar ett tag att fixa alltihop.
Sen.
Den där fotouppgiften som hela min klass avskyr mig för att jag tvingade på dem. Jag har fortfarande inte a clue in universe om vad jag skall göra. Komplementfärger my ass. Produktplacering är inte min grej, mitt huvud slutar fungera när detta kommer på tal. Och sen då komplementfärger på det.
Mina klasskamrater är dessutom lika uppfinningsrika som Crocsskorna är snygga. Alla har (antagligen ovetandes om varandra) användt sig av samma saker. Tråkigt.
Men jag sitter och funderar för fullt och ber till gud att det skall bli bra väder imorgon så jag kan sno ihop nån skit att lämna in. Det kommer gå käpprätt åt Helsinki.
Back in LA
Om du är i Malmö nästa torsdag d.v.s den 20 September så tycker jag att oavsett vad för viktga saker du har att pilla med så ska du gå bort till Debaser och festa loss på klubb Get Lucky.
Make me proud, gå dit.
Det är 70-talsglam för hela slanten med en hel del "shangalang-shubidubi-shagalaga-lou" as they like to call it.
Dessutom spelar min vän Rickard vid klockan 22.00 under namnet Kaka, ni känner möjligtvis igen honom från The Mo där han spelade keyboard.
Men det är inte slut på godheterna där inte!
Kära Noah Wallace kommer hit från Los Angeles för att tillsammans med Martin Axén DJ:a hela natten lång!
På tal om Noah så ta er in här och lyssna på hans underbara band S'cool Girls!
Man blir ju lycklig bara av att glo på deras härliga bandbilder.
Now it's only bleached memories from a life I once had
Jag var nämligen på Liseberg idag.
Liseberg, en del utav Göteborg som finns i varje göteborgares hjärta.
Första och enda gången i år som jag besöker nöjesparken för åkandets skull, har ett Lisebergskort (gratis entré) för konserter och för att kunna gå in där och få inspiration, men inget åkande.
Vi gick in genom portarna, fick våra fula, bruna pappersband och det var dags att ha kul.
Vi går bort till Lisebergsbanan, åh du kära Lisebergsbana, du har vart med i alla tider, jag kan inte -inte ens om jag skulle försöka riktigt hårt- räkna hur många gånger jag suttit i denna bergochdalbana och skrattat mig lycklig.
Men redan när vi lämnat stationen, i den första uppförsbacken känner jag det. Eller rättare sagt - jag känner inte.
Ingenting är där. Jag åker med och sitter och småler mest för att se glad ut fast egentligen tänker jag på att jag skulle vilja åka hem och bada.
När jag kliver av tåget så är alla runt mig jätteglada. Min syster och våra släktingar är helt uppspelta. De vill åka en gång till. De springer ner för trappan och springer upp till ingången igen. Jag går och sätter mig på en bänk och önskar att jag vore nere i Malmö på Simpan med en stor kopp Chai-thé.
I will never fool you, but it'll might be a little bit tricky with me
My heart is good but my intentions are bad, I'm gonna make you sad, sad, sad
You're such a sweetheart but I know that in time, I'll only turn you bad, bad, bad
Sandra goes "dagens outfit" (Jag vet att jag är en tönt)
Såhär ser Sandra ut i byxor. Byxorna är mammas gamla från sent 80-tal (Jag misstänker starkt att de är från London eftersom mamma i princip bodde där vid den tiden.)
Tröjan köpte jag på Pop Boutique I London nu i sommras, den kommer från deras second hand-avdelning så denna tröja ser inte bara 70-tal ut, den är det.
Skorna är härligt inköpta från vårt kära Myrorna.
Glasögonen kommer från min personliga leverantör - HM! Jag kan inte köpa solisar nån annanstans för jag gör sönder dem stup i kvarten.
Hårbandet är även det från HM (You gotta love something that has the price of 7 kronor!)
Det extremt glada tjockisutseendet kommer från att jag är astrött och helst vill sova men skulle in till stan för att köpa tyg. Jag hänvisar till mitt föregående inlägg.
Här är en inzoomning på själva kläderna, just här ser man dock inte att byxorna går upp en bra bit till, det sitter nämligen ännu en knapp under tröjan.
Ignorera hur stökigt det är bakom mig, jag håller på att sortera och möblera om.
Mirror, mirror on the wall, who's the most photoshopped of us all?
Det finns något som jag verkligen hatar och det är bloggar utan bilder. Jag tror att detta hat kan ha skapats ur att Emma pratar så frenetiskt om det att min hjärna har supit in faktan och nu tror att det är dens eget påfund.
Och eftersom jag har lika mycket ego som ni andra har hårstrån på huvudet så är det ju självklart att en bild på mig skall figurera här.
Även om jag ser förbaskat retarded och ful ut på just denna bild.
Jag verkar med handen vara påväg att röka eller något dylikt. Mina ögon verkar vara vana vid källarljus och är dessutom lite halvt skeva. Mitt hår leker med mig på ett sätt som jag icke gillar då man kan tro att mitt hårfäste ligger tre mil bakom örat.
Men jag ger blanka fan i det.
Jag förstår mig inte på folk som alltid måste se skitsnygga ut på alla bilder, förstår ni hur disappointed folk blir när de inser att ni är fula egentligen men att just den där vinkeln som ni fotat alla bilder i är okey? Det låter rätt ytligt det här men det är ni som är patetiska, folk är inte perfekta, ingen är perfekt.
I don't like Germany at all
Ingen som tvingar mig dit. Jag har själv valt det hela. Det är rätt bisarrt.
Ola får se till och vakta så att jag inte hamnar på en parkeringsplats och proppar i mig McDonaldsmat, det kan ju hända att jag ser gammal ut då.
Man åldras snabbare utav sådan mat. Det är farligt, farligt.
Men Tyskland är så äckligt. Jag måste få lite McDonalds för att känna mig hemma.
Hur skall jag annars överleva?
Jag har dessutom lärt mig den enda tyska mening jag kommer behöva. Ännu värre.
Skall jag skratta eller skall jag gråta?
Sashko T5 från Malmö i Skåne län, Idag kl 15:16
Du är så söt som tror att AFA och kommunister är samma sak. Nästan lika smart som alla dina vänner.
ShadowOfLucifer K16 från Kinna i Västra Götalands län, Idag kl 15:26
Dock inte jag som skrivit texten.
tagen från National Socialistisk Front.
Jo, samma idioti.
Sashko T5 från Malmö i Skåne län, Idag kl 15:34
Då är det ju ännu finare att du har en text på din sida som du inte vet vad den innebär. Fast vad kan man förvänta sig av en människa som tror sig vara bättre än alla andra bara för att hon är blond och blåögd?
ShadowOfLucifer K16 från Kinna i Västra Götalands län, Idag kl 15:37
Vad har jag för text som jag inte vet innebär?
Jag vet att jag är.
ShadowOfLucifer K16 från Kinna i Västra Götalands län, Idag kl 15:42
HAHA.
Varför de vita är bättre ?
Om du kollar på afrikanernas samhälle, som dom lever osv.
Så ser du på vårat.
Dom passar inte in i våran värld ?
Detta är sverige, inte afrika.
Varför jag inte tycker om kommunister:
Deras sätt att tänka är fel tycker jag, och det finns ingenting kallat jämlikhet mellan människor, ingenting.
enbart idioti.
Sashko T5, Idag kl 15:50
Afrikanernas samhälle? Du menar apartheiden i Sydafrika? Eller den orättvisa vi rika skapat i Nigeria? Den fattigdom som skapats för att VI är snåla jävlar som vill ha det bästa oavsett vilket pris det kräver?
Om du föddes i ett land där 10 snubbar är asrika och 1 miljon är helt genomfattiga så skulle du hamna i samma sits, du får inte gå i skolan för att de bestämmande kräver sådana dyra summor att din familj inte skulle ha råd att ens sätta ett av sina barn i skolan. Du skulle inte kunna köpa nya kläder utan ni måste spara pengar och använda varandras. Det är inte deras fel att de är fattiga och inte lika utbildade. Det är vårat jävla fel.
"Enbart idioti"? Ingen jämlikhet? Hur kan du orka leva om du på fullt allvar tror att vissa är värda mer än andra? Ett människoliv är alltid ett människoliv. En hjärna är en hjärna. Ett ben är ett ben. Oavsett vart den kommer ifrån, vilken färg den har eller hur gammal den är.
Sashko T5, Idag kl 15:50
Men av ditt svar att döma så verkar du tycka att de "afrikaner" som bor i Sverige lever annorlunda de också? Jag har då inte sett några getter och hyddor inne i stan.
ShadowOfLucifer K16, Idag kl 15:51
Nej det är inte vårat fel, dom är inte vårat problem att hjälpa.
vilka hjälper sverige ?
ingen.
tänk.
varför ska man orka leva med att tro att alla är lika värda ?
ShadowOfLucifer K16, Idag kl 15:52
KOLLA I SVERIGE.
VAD ÄR BISKOPS GÅRDEN?
ANGERED?
TUVE?
BERGSJÖN?
Hur svenskt är det ?
HUR JÄVLA SABOTERAT ÄR INTE DET?
Sashko T5, Idag kl 16:00
Inte vårat problem? Så vi kan säga att de är mindre värda för att vi inte orkar hjälpa våra medmänniskor?
Vi lever i EN värld. Inte olika. Vi har EN planet att försörja om. Då måste alla hjälpa varandra, lika så som bostadsföreningen på Ekebacken hjälper varandra att städa gatorna då och då. Vi lever inte ensamma.
Men lilla kära du. De har inte flyttat dit av egen fri vilja, det är så att när flyktingar kommer till ett land så försätts de i flyktingläger/hus och dessa har oturligt nog regeringen placerat på samma ställen vilket innebär att folket inte blir integrerade med varandra. Medans de är glada över att de ens lever så bryr de sig inte om vart de kommer, det där är vårat eget fel att dessa platser har blivit "annorlunda" mot resten utav staden.
Om vi vänder på det - om du var tvungen att fly Sverige och blev satt i ett läger med bara svenskar, skulleinte du stanna där då? Men om du blev satt nånannanstans så hade du inte brytt dig på samma sätt utan blivit en del utav landet.
ShadowOfLucifer K16, Idag kl 16:03
DOM ÄR INTE VÅRA MEDMÄNNISKOR!
Spelar ingen roll ?
Det utanför sveriges gränser är inte vårat problem.
Jo det har dom, svenskarna har inte tvingat hit dom.
jag hade inte lämnat mitt fosterland för någonting.
Sashko T5, Idag kl 16:08
Inte våra medmänniskor? Skull du kunna utveckla den tanken vidare?
Det utanför Sveriges gränser är inte vårt problem? Vet du hur jävla litet Sverige är? Vet du vilka problem vi står inför? Menar du att om Sverige skulle översvämmas och miljoner skulle dö så skall alltså resten utav världen bara stå och se på?
Nej, vi har inte tvingat hit dem, deras eget land har tvingat hit dem. Att ständigt leva i skräck för att bombas eller skjutas gör att de flesta familjer måste fly någon annanstans. Det handlar inte om egen fri vilja, det handlar om överlevnad. Men det kan inte en svensk liten jävel förstå eftersom Sverige har vart så tryggt så länge att ingen vet hur det är.
Fast nu pratar vi inte afrikaner, utan asiater, fast det spelar väl ingen roll för din del kan jag tänka mig. Som de flesta nazister. De bara buntar ihop och låtsas att de vet saker fast det är bara toppen på isberget som de sett på långt håll.
Efter detta meddelande fick jag inte fler svar. Puttefnasket vågade inte mer. Men är man fjortis och väldigt osäker på sig själv så passar nog den "coola" nazist-attityden jävligt bra. En identitet. En jävligt dum en. Det var synd att han inte svarade, jag var vid denna tid väldigt arg och tänkte dra in det tunga artelleriet för att se vad han sa. Men man ska väl inte gå för långt in i saker som man inte vet nått om... Det insåg han iallafall...
Och varför är alla dessa "coola nazister" totala dyslektiker med lika mycket språkkunskap som ett 10-årigt barn?
Vartfan är världen påväg?
varför ska man vara dum för att man är nazist?
Det är la betydligt mer idiotisk att tycka att det ska vara jämställdhet i världen ?
Det tragiska är att texten är autentisk, jag har kopierat rakt av från Helgon.
Den oretucherade jävla sanningen
Jag är one of thoose som folk tror sig veta allt om. Alla vet hur Sandra reagerar och tänker. Alla vet.
Det finns ingen som inte vet allt om mitt privatliv. Öppen som en bok och dum som ett får som berättar om allt.
Jag verkligen hatar det. Men som den psykiskt störda exhibionist jag är så älskar jag det ändå.
Men nu ska ni inte dra för många förhastade slutsatser om vem jag är.
Ni vet inte så mycket egentligen. Jag berättar egentligen ingenting om mitt inre men ändå vet alla in i minsta detalj. Jag förstår inte hur detta sker. Folk bara vet. Folk bara vet genom att läsa av händelser jag deltar i.
Jag reagerar på saker på ett sätt som får er att tro saker om mig fast jag i själva verket tycker något helt annat när jag väl sitter där och diskuterar med mina vänner.
Mina vänner. De som faktiskt vet saker om mig. De få som förstår sig på saker och ting. De som inte drar slutsatser efter en halv mening. De som finns där i alla lägen. De som hjälper mig upp och de som jag skulle ge allt för. Ni är inte många men ni vet vilka ni är. Ni som inte behöver tveka på vad jag menar med saker, ni som bara vet vad jag menar utan att öppna munnen. Ni som är som mig.
Jag är en social människa. Min sociala kompetens är mitt främsta vapen, om än att jag skiter i vad min hjärna säger ibland. Om än att jag gör tvärtemot vad jag vet är det "rätta" att göra.
Nej, nu ringer jag Fredrik så kan vi dra och knarka hemma hos Sälen.
Jag är inte arg på någon, möjligtvis mig själv kanske. Jag blir bara så trött på att vara jag ibland. Även om jag älskar mitt liv. Ignorera vad jag säger.
I've got the goods for you hunny
Nu står jag inför helgen. Jag är helt ledig fram tills på söndag. Tre dagar av ingenting. Vad skall jag göra? Detta blir första helgen på länge då jag inte gör ett jota. Eller jo, jag ska med söta Emelie från min klass på fest imorgon, det kan bli riktigt kul om än en aning absurt. Jag vet inte hur man umgås med folk i den åldern. Jag borde veta. Jag borde verkligen det. Men jag har inte den blekaste.
Nästa helg åker jag till Malmö och hälsar på vänner. Sen åker vi till Helsingborg och Klippan och är på releasefest för Waterdog. Martins fina band. Jag gillar dem skarpt, mycket intressant med en ny skiva.
Min moder verkar vara på en idé om att åka till Berlin. Jag säger inte nej till en resa i höst. Piggar alltid upp själen att få komma bort från Göteborg.
We want to see 'em reunited and we have
Ye..yeyeye..ye....yes Mr. Pop!
Nu har en önskning gått i uppfyllelse för Ola och mig.
We've seen the legends.
I don't like these drugs that keep you thin
-Men....Manhattan är väldigt stort. Det är 2 gånger 4 mil faktiskt. Det kommer ta väldigt lång tid isånnafall. Och sen Berlin, det är ingen liten stad det heller.
-*Suckar* Men då får vi ta Norrköping först!
-Men du, Al Qaida har redan börjat och Ola är säkert på och hjälper oss så vi hinner nog!
Hey young London you're looking good
Kikade in på Halens i brist på bättre saker att göra och så dyker denna kreation upp framför mina ögon. Kärlek vid första ögonkastet. "Hej 30 år tillbaka i tiden"
Om någon vänlig själ vill köpa denna till mig så skulle jag bli en glad människa. En mycket glad människa.
Herregud vad underbar den är!
Men sen att finna ett par byxor i utsvängd modell som fungerar för oss minipeople är en svårare uppgift. Dock har jag ju ett par som jag skulle kunna bleka, om jag nu kan hitta dem nånstans. Antagligen ligger de nerpackade i någon låda.
Jag har så sjukt mycket 70-talskläder att det nästan är bisarrt. Jag hade en liten obsession förut där färger á la London 1974 var ledmotivet. Så ni kanske förstår min kärlek för plagget ovan.
Färger och mönster när de är som bäst
Jag skulle vilja skriva att galleria SOUK i Stockholm är en skitgalleria. Jag skulle verkligen vilja det. Människorna man ser därinne har lika mycket personlighet och intelligens som ett äpple. Jag är bästbästbäst och snyggast av alla är mottot bland dessa brudar. Dessutom ser de likadana ut. Den ena mer sne än den andra.
Men tydligen ska de vara vackra.
Tydligen.
Jag ser det då inte. Men iallafall, jag och Emma var inne på SOUK och även om klientelet var tråkigt så har jag aldrig sett en underbarare galleria. Herregud. Jag hade kunnat bo där i veckor.
Accesoarer i alla färger och material, skor i alla varianter, kläder som du bara orkar drömma om i vanliga fall. Herregud, det var heaven on earth. Fast utan pengar så var det inte lika roligt.
Hittade ett par byxor som både jag och Emma var rätt pepp på att köpa till Ola, ett par guld/silver (vet ärligt talat inte vad det var för färg men en blek blandning) med skyhög midja och helt makalös modell.
Nån slags herr60-tal fast i feminim tappning. Och vida. Mycket vida.
Tillslut fick vi gå ut därifrån för vi klarade inte mer.
Får helt enkelt spara på mig en massa pengar och åka dit en annan gång.
Pics aren't always that beautiful
Såhär ser Sandra ut när hon har vart på konsert i 3-4 timmar och festat i drygt 4-5 timmar men lätt skulle kunna ta 4 till. Maria är sjukt söt, synd att jag är a little bit ivägen.
Vi är väldigt gula, synd att min kamera är så kass.
Förresten så ser mitt hårfäste sjukt skumt ut. Och blixt är inte uppmuntrande för hårets glansighet. Haha, här viner det ursäkter för hur ful man är ibland men seriously, det var det där jag drack som påverkade allt. Jag vet inte vad det var, sprit tror jag att det hette.
Och ja, det var en snygg klänning. Jag älskar den.
Emma var inte särskilt pepp på att gå så långt för att sova. Därför blev det en fin idé att sova utanför krogen. Jag hjälpte Kajsa att kissa och sen gick vi till stationen. Även om jag var rätt på idén att stanna där Emma parkerat sig.
Linneaus Rex
När jag och Emma kom till Uppsala så drog vi först till HM och köpte oss fina indianhårband, lite mycket 80-tal på den men det var jättesött. Dock mindre sött när vi båda hade dessa band, hundtandade jackor och likadana sjalar. Lite "hej jag går i 5-an och vill se ut som min bästis för vi är tviiiiiiillingar". Men det var bra senare för då kunde vi spela syskon. Like that's a problem otherwise.
Det var ju hela syskonskaran i Uppsala, dock är det lite incest och sånt men skit samma.
Sofia och Kajsa alltså. De kom runt 5-tiden och vi gick och käkade innan det var dags för att gå till the big grej that's not färdigbyggd yet.
Där mötte vi the snäll tant. Fast hon var ingen tant, hon var en snäll Kerstin. Våran mamma.
Hon tvingade oss att gå i 12 långa trappor. Men det var det värt. Vi fick ju iallafall åka hissen "som kom lika ofta som tågen" när vi skulle ner igen.
När vi väl var inne i salen så såg man på henne att hon småtvekade rätt rejält på om vi var inbjudna eller ej men kissekatten var helt upptagen med dirigenten så vi gick och satte oss och hon vevade runt med annat. Men jag kan förstå hennes tvekanden, ingen fick ju egentligen vara där överhuvudtaget. Inget genrep utan bara litet gulligt "hej nu hoppas vi att vi kan det här".
Sen såg vi henne springa fram till Ola och sa något i stil med "Ola, om du ska bjuda in folk får du fan berätta det för oss innan" och pekade på oss. När han vände sig om och såg oss sken han upp rätt rejält, han hade innan vart nervös och oroat sig men sötaste leendet i stan föll på hans läppar då han såg sina syrror.
Kerstin förstod hur allt låg till och började oroa sig för andra saker istället.
Aja, anyway, måste säga att Linneaus Rex verkligen är bra. Det var dock svårt att höra att det faktiskt var på svenska, men när verket kommer in i andra delen så blir verkligen allt helt magnifikt. Me like very much.
Ni som ska dit imorgon kommer få lyssna på något fantastiskt.
The feeling of the people
Sitter hos Emmas föräldrar i Stockholm och just nu lagar jag käk medans Emma badar. Imorgon åker jag till Sveriges andrastad för lite arbete och sen får jag se vad jag gör. Blir antagligen där ett bra tag innan det är dags för hemstaden igen. Funderar på att skippa jobbefterfesten för att istället fira Emma med hennes föräldrar i Falkenberg. Fint hotell och myspys.
Men nu måste jag springa ner och se till maten.
Moto. *skakar hejvilt på huvudet* Moto. *skakar hejvilt på huvudet* brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr. AAAAA Moto
Only the hattbabys can do that. Hatt, hatt, baby hatten är din, hatten är din.
It's swell.
Martin min vän, han lånar ut spänn
And you thought that I was crazy? Just wait.
Förresten så glodde jag på min kamera, utav de få bilder jag fann så finns det en enda söt bild och den är på mig och Maria, men den laddar jag upp när jag kommer hem. Är ju inte i pluggstaden just nu.
Imorgon ska jag och Emma köpa söta hårband på HM, vi ska låtsas att vi är indianer. Almost iallafall.
Påminde mig om att jag ska på filminspelning på onsdag, jag skall spela nån statistaktig roll, fast jag är huvudstatisten typ. Jag ska babbla iallafall. Biroll var det det hette ju! Jag kommer vara så söt. Indianer är söta.
Svennar är mindre söta. Fast supersvennen är fin ändå, han är alltid söt.
God natt.
Förresten så är Tomas Ledin ganska rolig. Se bara på Martin.
"Fy fan Emma, vi ser helt sönderknullade ut"
Är fortfarande hänförd av minispelningen igår, det sjuka är att jag sa innan spelningen att "om de inte kör....blablablabla" och så gör älskning det bara helt plötsligt ändå. My gosh.
Kajsa, Sofia och Emma var helt glada och söta men jag var så hoho att jag sjöng med för full hals. Jag. Sjunga. JAG. SJUNGA.
Som Emma sa alldeles nyss, "Men NU känner jag mig verkligen sönderknullad i halsen!" Vilket verkligen stämmer. Apropå att jag sa redan imorse att jag kände mig så.
Ännu en "nattens" - *håller så hårt att jag tror att jag håller på att bli våldtagen eller typ kidnappad* "För fan Sandra, säg till dem att ni inte får gå!"
Ont i verkligen hela kroppen.
Och Lamonts nya ballad är verkligen sjukt vacker må jag säga, jag kanske skrev det i förra inlägget, vad vet jag. Vackert som bara den iallafall. Me like. Just nu är jag mest lost and not found at all.
Trött.
HAAAHAAA, kom på en kul sak! "Ursäkta men skulle jag bara kunna få lukta i hatten? Skulle jag kunna få pussa i den?" Vilka jävla offer, vem det än var så big haha på den. Jag menar, creepy om någon skulle vilja lukta i min hatt på mitt hårsvett eller än värre pussa i den. Och jag menar, det luktade ju ändå bara mig och Emma så vadfan spelar äcklerierna för roll?
Vart är Jon när man behöver honom?
Jag har inte sovit på 32 timmar nu. Om man inte räknar den lilla stunden på de blöta plankorna eller snabbisen på bussen hem.
Jag är so fresch, you can taste the crunch. Just nu vill jag egentligen bara sova men det går inte så bra med det.
Först en överraskande sjukt bra spelning utav Lamont, sedan lilla söta Florence Valentin, sedan The Ark. Jag var töntigt rolig fast det var okey tyckte vi. Ont i kroppen som sagt.
Sedan en hemsk sak som ledde vidare till andra saker. Taxi och flygturer. Gratis, gratis, gratis.
Det första jag lyckas göra är att Hampi och Martin fixar sönder min ena klack. No doubt about it, deras fel helt klart.
Nattens ursäkt "Men jag är så jävla full...."
Micke är sötast, tacktacktack. Me like you very much.
Konsertens bästa var helt klart Siamese och Bottleneck. Tyvärr kommer Emma dö nu eftersom hon fått det enda hon krävt innan hon skall dö. Jag påpekade detta men tydligen ville han att hon skulle dö.
Jag sjunger jävligt falskt. Ont i halsen.
"Do not fight the stuprör!"
Han är inte farlig för att han har två galgar i händerna, han är farlig för att han är kines! Sådeså!
Men HAHA "skit i dem, de är idioter", ja, det säger jag också men det tas så fel när jag säger det.
Nu död. Äta fet mat och sen sova.
Jag är dessutom en väldigt sympatisk människa.
