I never ever wanna see your dog again

Satt vid fönstret och tittade ut på de regniga gatorna nyss. Såg en kvinna gå förbi med sina fyra hundar, de är nån slags taxaktig sak som ser ut som schärfar fast i taxverision.
Jag brukar se henne då och då. Har ju bott här i många år så jag vet vem hon är och vilka hon umgås med.
Men idag fick jag nog.
Hon går alltid, alltid med sina hundar lösa. Jag har aldrig sett henne med ett koppel.
Tydligen har någon sagt till henne förut att hon måste hålla dem kopplade men hennes svar var "Jamen, de gör ingen illa."
Hurfan kan hon veta det?
Och dessutom, det handlar inte om de gör nån illa eller inte, det finns faktiskt folk med extrem hundrädsla. Min mamma till exempel, hon mår illa bara hon ser en hund, hon kan bli vän med dem men helst vill hon att de sitter inburade nånstans.
Jag för min del avskyr hundar. Jag kan lära känna enstaka hundar i min närhet såsom min morbros schärfer Kira eller grannens lilla mops, men hundar på stan vill jag bara sparka alternativt skjuta giftpilar på.
Just dessa hundar skrämmer mig så extremt att jag alltid tar en omväg om jag ser henne komma. Jag tvärvänder och skiter i allt jag håller på med, bara jag slipper möta hundarna.
Om hon hade varit en seriös hundägare så hade hon vetat att man har alltid hundarna i koppel oavsett om de är lugna eller inte, det handlar om att ta sitt ansvar och visa respekt inför andra människor.
När jag pratar med andra hundägare jag känner så är deras reaktion alltid likadan,
"Självklart skall man ha koppel på hundarna! Det är inget snack om saken! Även om min lilla älskning inte skulle göra en fluga förnär så kan hon/han i vilken sekund som helst förvandlas till ett dödlig vapen. Hon/han kanske utsätts för något vi aldrig varit i kontakt med förut och då kanske hon/han reagerar på ett sätt som jag inte känner."
Och så är det. Är du det minsa kunnig så vet du att det är självklart att ta ett exremt ansvar för hunden och uppfostra den exakt rätt och sätta tydliga gränser.

(Sen måste jag säga att det tragiska i det hela med historien om kvinnan är att min mamma berättade att kvinnan är tydligen lätt förståndshandikappad. Det gör min aggression ännu värre, jag kan ju inte skälla ut någon som är mentalt handikappad, det räcker med att jag gör vanligt folk mentalt nedbrutna när vi diskuterar.)


Jag förstår mig inte på hundägare som säger att det är lugnt att hundfan är lös, jag är ju rädd som en 1-åring på sin första dagisdag när jag ser dem komma. Deras disrespect är helt otrolig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0