Dags att flytta.


Det är med stor separationsångest som jag nu meddelar att jag har bytt ut www.vendelay.webblogg.se mot modernare och enklare www.vendelay.wordpress.com

Så flytta med mig nu, byt RSS:en och var lite glad.
Alltså, samma blogg fast på annat ställe.
Förhoppningsvis stannar jag kvar där!
Jaaadå.


Enda jag stör mig på just nu är att deras storage utav bilder är bra mycket sämre än här.

vendelay.wordpress.com

Jag ä påväg att överge blogg.se.
Såhär efter ungefär 2½ år.

Jag är nämligen påväg in på wordpress.com.
Dock är jag inte så förtjust i att man inte kan ändra designen hur man vill.
Men jag kan nog överleva det.

I vilket fall som helst så överväger jag starkt att byta.
Vi får se.
Jag säger till när jag har bestämt mig, tills dess så är det bara att hänga kvar här.

Jag och Johan Kinde

Jag rensade bland LP-skivorna igår. Blev nämligen väldigt glad när min nya drivrem kom på le post.
Så nu har jag precis upptäckt att Lustans Lakejer är fullkomligt perfekt att städa till.
'Män Av Skugga'  får dammsugningen att gå som en dans.
Och så låtsas vi att jag inte alls tycker om det.
Nej, jag avskyr det.
Lalala.


Facebook talar alltid sanning och är absolut

STRENGTHS:

most talkative
prettiest
most helpful


WEAKNESSES:

most trustworthy
most studious


Nähä. Så ni litar inte på mig.
Men hjälpsam, det är jag. Mot alla små vänner och bekanta som jag ljuger för all day long.
Hjälpsamhet är bra att utnyttja, (de gånger jag talar sanning?)
Ni verkar rätt schyssta måste jag säga.
Lite som den där jobbiga bruden i skolan som alltid ville leka med en när man fått en ny Barbie, en ny studsmatta eller när föräldrarna skaffade pool. Men när nyhetens behag har lagt sig, ja då går ni någon annanstans och kallar den forne vännen för de fulaste ord ni kan komma på.
Schyssta, som sagt.


Man blir så arg när fördomar fylls i och besannas

När Magnus Betnér var i New York så mötte han en professor i stand up, vilket var ganska komiskt eftersom professorn var lika kul som en död sten.
You know what they say - om du inte kan göra det, lär ut det.
(Hej alla musikjournalister, jag pratar med er.)
Magnus drog ett skämt som startade i den kristna högern och som slutade i att det skall komma ett nytt spel, i The Sims-typ, som går ut på att man skall bygga hus på andra människors hus. Detta gick sedan vidare till att "bygga en mur på andra människors land, en mur som får Berlinmuren att liknas vid ett trädgårdsstaket".
Sedan avslutar han med lite "oh, you compared jews and nazis."

Och det är här jag blir lite ledsen. Det är här det blir så tråkigt att förstå att de som lyssnar på Magnus inte förstår. De vet inte vad han pratar om utan sitter bara tysta och klämmer fram ett litet "ehe..eh."

Sedan säger professorn att Magnus drar för mycket skämt som kräver eftertanke. Som kräver saker utav lyssnaren, att man själv måste fylla i saker och tänka till.

Magnus frågar "Ja, men är de så dumma att de inte klarar av att fylla i?"
Professorn svarar med ett ord; "Ja."

Lönehelg


Louise & Anders på Ålands hav

Idag fick jag pengar. Men jag skall inte ägna mig åt något speciellt denna helg. Så det betyder att mina pengar kommer finnas kvar lite längre än vanligt. Lite.
Inte för att jag orkar bry mig - mat har jag ju i överflöd.
Klippning utav the hair på torsdag eftermiddag och dessförinnan ska jag ha hunnit handla upp vartenda öre.
Födelsedagspresent, kläder och sprit.
Bye, bye money.

Fast jag måste nog ditcha spriten, jag har tydligen gått och fått magsår.

Det här inlägget tog 10 minuter att skriva.

Jag lever inte just nu.
Koncentration existerar inte för huvudet sprängs såfort jag tittar på något längre än 2 sekunder.
Kroppen krampar och jag önskar att jag faktiskt vore död.

Födelsedag x 2!



Sarah fyller 13 år idag och blir därmed tonåring.



Kristian fyller 25 år idag och blir därmed vuxen, på riktigt.


(Ja, jag tycker om dem så mycket att jag var tvungen att använda sådär fina bilder.)

Sugarplum Fairy - Just A Little Bit More



Men förlåt då.
Jag har bara bestämt mig för att det här, med stor sannolikhet, kommer vara en utav mina favoritlåtar i flera år framöver.

För ibland vill du bara mörda alla omkring dig

Var nere i stan tidigare idag för att handla present till min fina syster som fyller år imorgon.
Eller idag. Det beror på hur man ser det.

Var inne på Nordstan.
Gå inte till Nordstan på en lördag. Gör inte det.

Efter självmordstankar och andra morbida idéer så fann jag friheten.
Ljuset syntes och jag kom ut... i Brunnsparken.

Det var ju inte direkt en uppgradering så jag hoppade på närmsta spårvagn. Vart den än skulle åka, det spelade inte mig någon roll. Bara jag kom därifrån.
Hoppade av på hållplatsen efter, slank in på Magasinsgatan och hittade världens bästa present.
Och nu vill jag äta lussebullar.


Ibland är det bekvämt att bo på landet.

Och där fick jag svaret på alla mina frågor

För exakt en vecka sedan var jag på releasefest för Ammotrack. Jag var modig och ocool nog att vara ute på krogen själv. Dessutom kunde jag släppa på min annars så stenhårda image, jag gick ut i bekväm indieutstyrsel. Inget tjafs. Converse tillochmed.
Lite panik inföll sig dock när jag inte fick tag i Martin, som skulle vara där för att fotografera bandet ifråga. Så själv och bekväm ville jag ju inte vara. Egentligen.
Anyhow, jag gick till baren och beställde en öl för att sedan gå och sätta mig.
När arslet väl hade funnit underlag att vila sig mot så satt jag och funderade. Tittade på människor. Filosoferade.
Efter lite för mycket hjärnverksamhet så slutade jag tänka helt och försvann totalt.

Då kommer det fram en kille till mig.
Sätter sig bredvid mig.
Inte ett ljud.
Flyttar nära, så nära att hans lår nuddar vid mitt.
Han tittar in i mina ögon.
Fortfarande inte ett ljud.
Jag ler och tittar frågande.
Tanken "Är han dum i huvudet?"  hinner passera men jag ler ändå.

Han öppnar munnen. Stänger den. Tittar osäkert.
"Alltså. Om jag inte hade druckit såhär mycket så hade jag aldrig vågat gå fram och prata med dig" kommer ur hans mun och min tidigare tanke bekräftas samtidigt som jag inte förstår ett skit.
"Du ser väldigt elak ut. Som om du skall slå till mig bara för att jag försöker prata med dig."
Han tittar försiktigt ner i sitt glas och låter luggen falla ner som en ridå som skall beskydda honom.
"Kylig, bättre och ointresserad."

Och jag har inget svar. Vad ska jag säga? Tack passar inte direkt in.
I halvchock sitter jag där och försöker klämma ut något vettigt men det slutar med att jag bara säger "Jaha."
JAHA.
Killen gick direkt efter mitt vältaliga svar.
Han kissade väl ner sig av rädlsa.

Problemet med att göra vackra saker

Nu kommer det ett sånt där "jag skulle"-inlägg igen!
Eller nästan iallafall.
Ni skulle ha fått en bild också om det inte varit för att kameran valde att dö och batteriladdaren är borta.

Jag har bakat världens godaste choklad- och valnötsmuffins och idag tog jag fram dem för glasering.
Nu ser de konditorsbakade ut.
Jag är stolt.
Jag vågar inte äta upp dem.

Aldrig får man vara ifred

Jag sitter på toa och bajsar men tror ni man får göra det ensam när man är i föräldrahemmet? Såklart ej.
Min far knackar på och säger lyriskt "Sandra, Sandra, titta på den här LP-skivan, känner du igen killen i mitten?!" och öppnar ogenerat dörren och kastar in skivan till mig.
Väldigt engagerat så svarar jag "Nej" och ger tillbaka den. Men självklart, en lång utläggning om vem snubben är följer.
Pappa stänger till dörren.
Två sekunder senare ropar min mor på mig.
"Sandra, jag hittade Billy Idol-skivan, vilken var den där trejde låten som var så bra nu igen?" och även hon öppnar dörren och står och pratar om skivan.

Jag som bara ville få bajsa.

En kväll med fin musik och fina människor

Igårkväll mötte jag upp Amanda för att gå till Sticky Fingers, det där stället som man avskyr men ändå går till.
Vi skulle egentligen gå på spelningarna på Top Floor men ändock smög vi in nere på den vanliga klubben tillsammans med vänner och bekanta i väntan på gigens start.
Rökrummets ventilation var, dagen till ära, helt avstängd. Det var lite "if you smoke, you shall die"-känsla över att behöva bege sig till det annars så trevliga rummet.
När vi tröttnade på pubertal fylleorgie så begav vi oss mot högre tillställningar och fann oss tillrätta uppe på Top Floors balkong.

Först spelade Kid Down ett riktigt bra gig, om jag skall vara helt ärlig så trodde jag att de spelade helt annan musik från början men efter att tittat in på deras Myspace för ett par, tre månader sen så insåg jag att musiken inte alls låter så tråkigt emo som tidningar väljer att beskriva dem som. Nej, det är mer gläjde och indie.


Kid Down på scen


Sedan följde en tråkig väntan (hallå, inlägget häromdan?) och jag och kära Amanda roade oss med att springa framochtillbaka till toaletten.
Ja, det var det roligaste man kunde göra.
Eftersom alla andra, antingen, stod nere på golvet i väntan på Sugarplum Fairy, eller sprang runt backstage.
Och de som stod på golvet var fulla och fula så våra spegelbilder och vattenkrig var way more fun.

Sedan började killarna spela och det var bra. Rikigt bra. Jag är faktiskt förvånad över att de är så extremt bra denna gång. Förut, sådär för bara något år sedan tyckte jag att både de och Mando Diao var det mest överskattade Sverige kommit på
(Jag vet att det är skitlöjligt att såfort man pratar Sugarplum så måste man prata Mando och tvärtom. Men ändå.)
Mando Diao fick mig genom Ode To Ochrasy, men sedan så hände inte mycket mer.
Trevligt. Bekvämt. Fint. Lagom. 
Medan Sugarplum Fairy gav mig en käftsmäll och jag insåg att det här med att de skulle vara överskattade - det var bara en enda stor inbillning.

Spelningen tog slut och ett förvirrat sms flög genom luften från min mobil. Ett, två, tre. Svar.
Nu går vi upp i logen.
Fast det tyckte inte serveringspersonalen.
Ni vet den där "Superlatives" på Facebook? Där man skriver "Sandra is the most likely..."
Jag brukar få "...to get out of trouble by smiling."
Det stämmer till fullo.
Jag log lite fint, tittade med mina stora, svarta ögon och förklarade situationen. Snubben gruffade lite om att folk faktiskt fått höra reglerna både en och två gånger denna dag men såklart var det bara att traska in för fröken och hennes vän.
Tydligen måste man vara bandet eller arbeta med bandet för att få vistas i logen, gästlista gäller inte alls.

Jag har inte vart uppe i Stickys loge förut och jag måste säga, den slår det mesta i mysighet - det är nämligen en lägenhet. Utschasade blev vi allihopa vid klockan halv ett så då bar det av till de nedre regionerna utav Sticky Fingers. Förutom David, Eric, Jens och Krisotffer som valde att traska bort till Jazzhuset.
Lite halvpretto men jag förstår dem. Hade jag haft benork nog så hade jag antagligen också gått dit bort.

Urgh

Alltså, jag skulle skrivit ett långt och fint inlägg om gårdagens utekväll men jag tar det senare. Har fått alldeles för lite sömn, om än någon alls.
God natt. Vi hörs ikväll.

Wasting time

Jag sitter just nu i skolan och väntar.
Väntande verkar vara den enda konstanten i skollivet.
Just nu väntar jag på min handledare som jag skall ha möte med angående hur vi skall lägga upp vissa projekt och sådär.
Men som sagt, jag väntar.
Om 5 minuter, om en kvart eller om en halvtimma - vad vet jag? Nej, ingenting. Och inte får jag veta något heller.

Katten som lärt sig den gamla hederliga leken "1 - 2 - 3 - Rött Ljus"

(MW på Nöjesguiden påminde mig om denna video häromdagen)



Läskig? Oh, ja. 
Jag menar - titta bara på den oskuldsfulla lutningen utav huvudet och de extremt uppspärrade "i'm cute"-ögonen.
I will not harm you. I shall just kill you and eat you up.

Leta reda på närmsta skivaffär, nu

Och nu var den sjuttonde september här!
It's time for us to join the wild side.

Sugarplum Fairy släpper ny skiva och den är riktigt, riktigt bra.
Förkärleken till det förflutna förstärks än mer nu när Marlon Brando-referenserna viner runt öronen medans Sugarplums sound har utvecklats till något långt mognare än det de var förut.
Skivan är nyskapande och känns både fräsch och krispig men ändock sitter bandet stenhårt fast i gamla konventioner.
Låten "You Can't Kill Rock'n'roll" påminner mig om något jag hört förut men det spelar ingen egentlig roll eftersom helhetsintrycket som Sugarplum Fairy ger är att de vet vad de gör och de gör allt utav en speciell anledning. Det finns en plan med allting.
Inget är slump.
Ingenting.



Imorgon skall jag joina in på Sticky Fingers när Jonas och gänget kommer hit, för att se vad som skett sen i sommras. Jag missade jubileumsspelningen på Peace & Love och det ångrar jag.
Att se dem i en sketen grop i Karlskoga, mitt på dagen (läs; på morgonen) och dessutom bland ungefär... 300 fulla ungdomar känns inte riktigt lika coolt.

I'm in a state of shock

Jag är en människa som har väldigt svårt för att spy. Vare sig fyllor, sjukdom eller äckel lyckas få mig att spy i första taget.
Men.
Idag.
Jag har aldrig vart med om en mer äcklande människa. Egentligen är det inte så värst farligt, kanske. Eller jag vet inte.
Jag upplevde det som mycket hemskt.

Såhär var det, imorse så gick jag upp, fridfullt och trivsamt, traskade iväg till bussen och gick på. 
Ett par busshållplatser efter min pågång så kommer en kvinna springande mitt i vägen. Hon skall med bussen men är aningen sen. Busschaffisen är snäll och kör in till hållplatsen även om hon är långt därifrån.
När kvinnan gått på och skall betala så tittar jag åt hennes håll.
"Hon måste ha upptäckt smink igår" tänker jag då jag ser ögon med så mycket kajal att Bill Kaulitz skulle avunda henne. Rosa rouge, så mycket att random 14-årig poppare skulle ha henne som gud.
Jag försvinner in i min morgondvala.
Men kvinnan kommer mot mig, sätter sig bredvid mig.

Hon luktar lite konstigt. Men folk gör ju det.
Jag återgår till dvalan.
Plötsligt hör jag ljud.
Kjiff kjiff.
Jag känner igen ljudet men kan inte komma på vad det är.
Bryr mig inte.
Ljudet fortsätter.
Jag kommer plötsligt på vad det är för ljud. "Nej, hon kan väl inte?..."
Jag tittar mot kvinnan.
Hon sitter, 10 centimeter ifrån mig, och klipper sina tånaglar.
Ingen hyschhysch. Hon bara klipper.
Gula naglar flyger omkring.
Första foten klar, ner i skon igen.
Upp med andra foten.
Kjiff, kjiff.
Jag är i chock och vet inte vad jag ska göra. Ska jag säga till att jag besväras?
Med ögon stora som tefat och en frukost i halsen så ser jag de, riktigt gula och skadade naglarna flyga åt mitt håll.

När fötterna är färdiga så börjar hon sminka sig.
Klämma på orenheter.
Peta sig i näsan.
Kleta av på sätet framför.
Titta ner mot alla tånaglar på golvet.
Låtsas skjuta undan några. "Det var inte jag"
Och tillsist - spruta på parfym som om hon vore utan näsa.
1 sprut, 2 sprut, 10 sprut.
Varje hudflik skall täckas med parfym.
Parfymen luktade gammal soffa.

Jag luktade gammal soffa hela dagen, och självklart - spya.

Säsongsbullar

Egentligen var det meningen att jag skulle pallra mig ner till Nautilus för att gymma litegrann och sedan deltaga i den lilla, intima och mysiga yogagrupp vi har. Men det blev inte så.
Jag stannade hemma, bakade fula lussebullar och åt fula lussebullar.

I know, i september.


Vi vet vad du gjorde förra sommaren. Och i sommras. Och i förra veckan. Och igår. Och imorse. Och för en timma sedan. Och vi ser dig just nu.

Jag började alldeles nyss skratta så mycket att jag ramlade av stolen.
Jag sitter även och storgrinar, om det beror på komik eller tragik har jag svårt att bestämma mig för så jag lägger mig i mitten i detta fall.
Jag må vara trög men jag insåg precis att FRAs organisationsnamn förkortas SS.
Det känns väldigt mitt-i-prick...

Alla är hemligt kära i Chuck Bass

Eftersom välklädda och musikaliskt bevandrade Gossip Girl har dragit igång nu med säsong två så tänkte jag bara tipsa er om den här, väldigt fina videon.
Eller ja, videon suger eftersom det är något fan som gjort den men låten är bra.

 
Och nej, det är inte Babyshambles.

When Debaser was just a song and our hearts were full of eager to belong

Tiden går för snabbt,
Alldeles för snabbt.
Ändock står vi stilla i den kyliga natten och stannar kvar i det som skulle ha tagit slut för längesedan.

Vi tror att vi kommer på lösningen på livet, lösningen på allt.
Men i själva verket står vi bara där på Västerbron och tittar ut över det som en gång vart vårt liv, det som är vårt liv, och det liv som kommer fängsla oss för alltid.
Fastfrusna i ett ögonblick.

Att sova i ovisshet

Jag har börjat drömma drömmar som är alldeles för realistiska för att det ens skall vara kul.
Det går ut på att jag drömmer helt normala saker men när jag ligger där och drömmer så får jag panik och "vet" att det är på riktigt. Ibland kan jag tillochmed vakna upp mitt i natten och på fullt allvar tro att det har hänt och inte alls har varit en dröm.
Jag är lite dålig på exempel så ni får fantisera själva. Enda jag kan komma på just nu är det om att Emma skulle sälja Peaches och Mika, vilket gav mig extrem panik. Fast jag visste inte om det var sant eller ej. Jag minns att min lösning gick ut på att jag skulle röva bort dem. Alternativt köpa dem själv.

Såhär hade jag när jag var riktigt liten men när jag var... runt 13 så försvann de obehagligt äkta drömmarna men nu är de alltså tillbaka. Jag är inte så förtjust i det eftersom jag aldrig får en lugn sömn utan har halvt panik hela natten över att jag, i drömmen, måste få tag i personen ifråga och höra hur det egentligen ligger till. Om allt är sant eller ej.
Men jag får såklart aldrig tag i dem.
Så då går jag runt och grubblar för mig själv och förvärrar allt.
Toppen.

Alldeles, alldeles... meningslöst tjafs



Om ganska så exakt en timma så skall jag sätta mig på bussen för att bege mig in till staden.
Jag skall gå på releasefest för Ammotrack.
Det känns lite kul, dock är jag aningen seg i huvudet idag.
Jag känner inte riktigt för att behöva röra mig utomhus, det är kallt som fasiken.
Teleportera mig rakt till krogen? Ja tack.
Lite skövderock skall nog pigga upp.
Meep meep.

Och jag har inget vettigt att säga idag

Efter att tidigare nämnda stalker fyllt i samma kommentar 10 gånger (jag har tagit bort emellan varje publicering) så fick jag nu tillslut hindra folk att kommentera på det inlägget. Lite tröttsamt om man säger så.

Jag vill, vill, vill verkligen inte blocka människor. Det är fel.


Uppdatering, 19.47
(Man har väldigt mycket att göra om man som denna människa, när inlägget är låst, väljer att skriva in sin kommentar på vartenda inlägg jag gjort de senaste veckorna.)

Och så går det när man tänker för mycket när man skall sova



Det värsta som finns är att komma på bra idéer när man precis har lagt sig. Man tror sig alltid kunna komma ihåg idén till dagen efter men fan heller, man minns aldrig.
Man står som ett fån och försöker minnas den där briljanta idén men man står helt utan ord och tanke. Så det var bara att sätta sig upp och rita när jag kom på det häringa här ovanför.

Det är till ett arbete ang. mode där jag valt att inrikta mig på mode och vidare mot problematiken med mode.
Bilden ovan är inget speciellt alls men, jag är som en teflonpanna så det är lika bra att rita ner det.
Och ju fler skitsaker jag kluddar runt med, desto bättre blir slutresultatet då jag på ett lite klurigt sätt har fått utlopp för alla idéer och känslor. (Jag ritar nästan alltid ner mina idéer, även om det så är vanliga porträtt som skall göras.) 
Dock är mina ritskills, såhär mitt i natten när jag är halvsovandes, sjukligt dåliga.

I arbetet så vill jag främst, på något sätt, gestalta den skevhet där samhället sammankopplar skönhetsideal med catwalkmodeller. Jag har inte kommit så långt, startade idag.
High-fashionmodeller är inte människor. Det är galgar. Inget annat.
Jag vill nudda vid grunden där våra komplex föds - när vi anser att något inhumant är det som är mallen för vad som vackert och rätt.

Going home? Fail.


Och jag som skulle vara hemma och ta det lugnt.

Igårkväll var jag och mina kära kamrater på bio, efter det var det menat att jag skulle ta min buss hem för att ha en stilla kväll för mig själv. Lite rekreation.
Men tror ni på den?
Nej, såklart inte. Vi gick ut på krogen, sket i sista tåget och kvällen slutade med att jag och Emelie hamnade i något kollektiv ute på Hisingen.
Där åt vi nudlar.
Nudlar är bra mat. Fin mat.
Älskningsmat.

Efter diskussioner om jordens undergång, kärnfysik och diverse konspirationsteorier så bevisade Calle för mig att han är en mycket djup människa;
Jag; Men varför gillar du inte henne då?
Calle; För hon är tjock såklart.

Hmm.

Att leka med elden

Imorse testades världens största maskin.
Och jag gissar på att du inte har den blekaste om vad jag menar.
LHC. Large Hadron Collider.
En partikelaccelerator vi skapat i hopp om att lösa hur världen kom till.

Såhär går det till; Vi skickar ut protoner, som färdas i (nästan) ljusets hastighet, i en 27 kilometer lång tunnel, där de efter ett tag krockar med varandra. På en sekund hinner protonerna 11000 varv i denna nästan 3 mil långa tunnel. När protoner slår ihop mot varandra i sådan fart och så ofta så faller de sönder till mindre partiklar vilket vi gräver och letar i.

Rent tekniskt är det som att återskapa ett litet big-bang (vilket oroat många då vi lätt skulle kunna - flopp, nu sögs vi in i ett svart hål. döda.) där vi främst försöker hitta den så kallade "Higgspartikeln" som skulle förklara varför materia har en massa. Dessutom letas det efter så kallade supersymmetriska partiklar som skulle kunna svara på våra frågor om den mörka och dolda materian.

DN skriver lite om det hela här.

Igår. Idag. Imorgon.



För jag är sådär. Vad heter det.
Narcissistisk.

Idag vet vi ingenting och vi ingenting vill veta

Idag hade vi en LO-representant på skolan som informerade oss lite mer ingående på hur facket fötts, hur de arbetar och så vidare.
Som jag sagt tidigare så är min mor huvudskyddsombud inom Kommunal så att berätta om MFL-lagar, kollektivavtal och hur facket kan hjälpa den anställde är ungefär som att förklara 1 + 1 = 2 för mig. Eller att det är jorden som snurrar runt solen och inte tvärtom.
Idag togs det på mycket, mycket grundlig basis så det var snarare som att förklara vilken färg som är blå och vilken som är grön.

Eftersom jag då växt upp i detta solidaritetens hem (mor, undersköterska som blivit huvudskyddsombud, far, kulturarbetare som R:are med mycket starka åsikter) så kan jag för mitt liv inte ens föreställa mig att det faktiskt finns människors som inte vet vad ett kollektivavtal är.
Eller framförallt - att det skulle finnas människor som anser sig ha rätt till alla rättigheter och förmåner som facket förhandlat fram åt just deras arbetsgrupp, arbetsplats, men som aldrig skulle betala de där...typ 300 kronorna.
Att vägra visa att de... ställer upp för sig själv och sina arbetskamrater?
Att det ens finns människor som inte förstår att facket kan omöjligt finnas om arbetsgivarna börjar se att de skulle klara sina företag även om de som kräver vad vilken normal människa somhelst skulle kräva, skulle vägra arbeta.
Ju färre som är med i facket desto sämre kraft har de fackligt utvalda att förhandla med vilket resulterar i - sämre avtal för dig.

Men det är Sverige i ett nötskal.
"Det kan aldrig bli sämre" - Det kan bli så mycket sämre att du inte ens kan föreställa dig det.
"Våra löner kan aldrig sänkas"  - Varför skulle de inte kunna sänkas om de kan höjas?
"Vadå, jag får ju det de som är med i facket får, varför betala? Jag är en snål jävel som bara tänker på mig själv." - Ca 300 kronor och du får flera försäkringar och annat mojs, du står upp för dig själv och du kan få hjälp närsomhelst som du finner problem på din arbetsplats.

Söta, snälla och fina pojkar på Rockfoto

Idag publicerades min intervju med grabbarna grus på Rockfoto.
Lite sådär försent.
Men bättre sent än aldrig.


Hetsätning / hets...matning?

Tradera är kärlek

Idag kom min polaroidkamera på posten.
Den är lite klumpig men jag tycker att den är söt.
Hälften utav blixarna jag fick med förstår jag precis hur de fungerar.
Andra hälften är ett totalt mysterium.
Jag kommer nog inte förstå mig på dem nånsin.
Man vad gör det?
Jag ska ända bara vara naturromantisk (läs; peace&love-och-arvikafestival-romantisk).
Det är så vackert.
Nu måste jag ut och köpa "billig" film.



"Du och jag Alfred, du och jag"

Min drivrem till min spelare är sönder.
Jag kan inte spela LP-skivor längre så jag håller på att spricka.
Min fars urålderliga  funkar inte heller, dock är det inte alltför konstigt - den har inte varit igång sen jag var... 5 år?
Så nu sitter jag här, med en trasig gummibit och en skiva som jag vill lyssna på.
Men nej.
Jag får ta och ladda ner musiken helt enkelt.
Jag har ju lite tillgodo på ett visst secret forum.

Ensam och dessutom musiklös.
Tillsammans med mina allför svarta tankar.
Och alldeles för långt bort. Ifrån. Kärlek.

Verkligheten ligger för nära till hands

Jag har alltid velat skriva sådär gulligt.
Sådär drömmande och romantiskt.

Som när Kajsa skriver "men sen vet jag inte. börjar känna mig instängd.
behöver ett nytt tält att gömma mig i."


eller när Emerenzia skriver "Det är mitt i natten, eller egentligen är det morgon. Solen lyser redan lite och Borlänge känns väldigt gemytligt. Våra barn kan få bli stora här. De kan peka på bakgården och viska- här träffades mamma och pappa."

Jag kan bara inte.
Jag är för realistisk.
För verklighetsbunden.
Och alldeles för avskärmad från mina drömmar.

Intresseklubben, det är dags att vässa öronen

Nyfärgat hår måste vara den bästa känslan som finns, näst efter förälskelse.
Idag blev jag än en gång svartfärgad så nu kan ni inte längre se min utväxt.
Visserligen hävdas det att man inte kan se min utväxt så bra då jag har mörkbrunt hår men jag litar inte på folk.

Och fan vad fort mitt hår växer.
Jag färgade för exakt en månad sen.
Och jag hade lite drygt 3cm utväxt.
Dvs 3 gånger snabbare än normalt.

Sandra är chockad för hon...

...pratade nyss med en kille som på fullt allvar inte vet vad höger och vänster är inom politiken.
Han är 26 år.
Och helt jävla bakom flötet.
Jag måste gå och dö lite någonstans.


Om man inte har något att göra så kan man ju alltid fabricera historier om Sandra

Nu har det hävdats för sjuttioelfte gången, utav samma härliga stalker, att jag är rasist.
Jag börjar bli lite trött.

Jag tror att hon vill att jag skall vara rasist. För det skulle betyda att jag brydde mig om hennes existens.
Gång på gång hävdar hon att jag skulle vara just rasist. Jag. Den sista människan på jorden som skulle hålla med i rasistiska tankebanor.
Fast hon vinner ju lite på att jag stör mig såpass mycket på henne att jag gör detta inlägg.
Eller vänta, det gör hon inte faktiskt.
Eftersom jag skrattar så mycket åt henne att jag nästan kissar ner mig av tanken på att det finns vuxna människor som har så lite att göra att deras liv är att tracka och förfölja mig.
Gud, jag har så mycket roliga kommentarer i lager från den här människan på den här bloggen. Jag tror jag ska ha något slags "Dagens".


Scary shit i mapparna på datorn



Den här bilden skrämmer mig en aning.
Jag fann den i "Mina Mottagna Filer" och jag har ärligt talat inte den blekaste om vem som skickat mig den, vem som ansett att det var något värt att fotografera eller framförallt - vem det föreställer.
Det enda jag vet är att den kommer ge mig lite mardrömmar inatt.


Drunkdial har övergått i drunksms.

Tänkte dela med mig utav mina kära vänners förmåga att konstruera SMS på sena nätter och tidiga dagar;
00.05 Från M; Debasre är finu, kommer du hit, jag väntar dej? (Notera att jag var i en helt annan stad, 30 mil bort denna kväll)
00.07 Från M; Värsta snyyygga killen, jag gå nu. (So much for that friendship.)

06.23 Från B; Jag har blåa strumpbyxor med hål i. Det är bra. Går snabbare då. För annars är det blött och det tycker jag inte om för det är blött och inte torrt och det är dumt för jag gillar inte blött eftersom blött är klibbigt och inte torrt. (Man kan aldrig vara för tydlig.)

05.10 Från C; Jag gadd ingey bete ofö jag dial napp. (...men man kan inte vara för otydlig heller...)

Och avslutningsvis en väldigt nödvändig information, både för mig när jag fick det och för er nu. Jag blev så glad när jag fick SMS:et. Det kändes så... skitviktigt att vakna mitt i natten för.
02.20 Från L; JAG SKA KNULLA NU!

Going to the place called "home"

Nu åker jag till Göteborg igen.
Lite sorgligt.
Jag är inte så värst förtjust i Göteborg,
Inte ens Broder Daniel kan få mig att tycka om min s.k. "hemstad".

Alone but oh, so happy.

Idag är det mysigt väder ute. Jag skall nog ta en lite promenix och gå och fika.
Fast jag är ensam idag.
Någon som vill fika med mig om sisådär en timma på Möllan?
Fast jag och tidningen går rätt bra ihop det med.
Hmm.

No, the drugs don't work, it only makes it worse

Jag kände mig som en vandrande klycha idag.
Vi kör på en dagens outfit (fast utan bild);

*Gråbruna stuprörsjeans som ser ut som de tvättats i 100 år med småsten.
*Bruna converse i manchestertyg.
*En åtsittande men mycket lång mossgrön tröja (en militärundertröja) med dragkedja halvägs till brösten och åtsittande, långa ärmar som gick ner över handryggen.
*Svartmålade naglar.
*Vita Wayfarer.
*Gårdagens smink där mina ögon var härligt svartsotiga och halvknarkade.
*Kolsvart hår i snedbena, uppsatt i en slarvig knut (except the långa lugg).
*Och en lite efterbliven gångstil som påminner om någon som inte vet vart den är + heroin chic rörelsemönstret.

Sådär, om ni läste det där så måste ni vara väldigt uttråkade.

För att jag är lagomt störd


Ignore The Machine och jag har ett hemligt förhållande. Vi kan säga att det är normalt och hälsosamt men det är det inte.

Och så har jag beslutsångest, Debaser eller inte Debaser om 2 timmar?

Get Lucky säger byebye och jag blir svingad i luften

Igår kväll var jag och Cassandra på Debaser och muppade runt.
Jag hade förhoppningar om att The Embassy skulle vara lite kul att se men icke. Jag ville operera bort hörseln under hela spelningen. Eller sticka en kniv i magen. Bränna mig med ciggaretter. Hälla alla sprit som fanns över mitt länge ompysslade hår. Vadsomhelst hade vart bättre än den urusla show vi fick se.

Förutom vänner och bekanta så träffade vi ett par trevliga engelsmän.Tyvärr förstår ingen när man bara är trevlig men inte har något somhelst intresse av att, let's säg gå hem med dem. Som tur var kom Kitte ut ganska precis och räddade de arma små flickorna.
Kittes vän Simon var lagom full och sade sig ha telepatiska funktioner med mig och Cassandra. Efter det så frågade han om min vikt och jag blev rätt stött. Jag trodde nämligen att han, i sitt berusningstillstånd, skulle säga något elakt men funderar länge och säger "Du kan ju inte väga någonting!"  för att direkt efter få för sig att det var världens smartaste idé att lyfta upp mig och kasta mig upp och ner.
Jag var inte ett lika stort fan utav den händelsen som både han och de andra var.

Och Nicklas och hans tjej Lelo flyttar till Stockholm redan imorgon, det tycker jag är lite bra iallafall. Med tanke på att jag själv skall flytta dit om sisådär 10 månader. De skall öppna klubben där istället. I like that.

Idag är det huvudvärk och fika som gäller.

Tåget mellan Gbg och Malmö gick långsammare än vanligt

Och så var jag i Malmö.
Gästlistan för Debaser är fixad och nu kan jag andas lugnt igen.
Komiskt att det skedde från två håll, skäms lite för att Annika fick jobba och ringa runt när det var en piece of cake ändå.

Emma arbetar och jag tänkte säga att jag tycker synd om henne men det gör jag inte. För hade hon inte arbetat nu så hade hon arbetat dag och det avskyr hon likt katter avskyr vatten. Jag ska laga mat nu så jag kan käka nu och hon till... frukost.

THAT is riding a bicycle!

Om du någon gång skulle tänka "Jag är bra på att cykla, jag kan cykla utan händer och jag kan stegra lite" ja, då tittar du bara på det här så är allt som bortblåst.


Och där dör ännu en bra Malmöklubb

Jag tänkte tipsa er om en vettig klubb att besöka imorgon, Malmö är ju inte direkt peppast i Sverige men det finns ändå vissa ljusglimtar. Som Get Lucky tillexempel.
Tyvärr är det the last one imorgon då skivvändarna flyttar till le Stockholm, men vad fasiken, vi får ju se till att ha kul tills dess!
Imorgon är det så indiesvennigt som det bara kan bli - The Embassy spelar och har såklart med sig en indiepopdude från Göteborg som skall värma upp innan dem.

Näsproblem

Påväg in till city idag påmindes jag om varför kommunalt inte alltid är det bästa valet.
Det är nämligen så att av någon anledning så finns det andra människor på färdmedlet.
Jag förstår inte varför men så är det.
Äckliga, fula och illaluktande människor.
Som antagligen inte sett en dusch, en parfym eller en deo de senaste 10 åren.
Eller så har dom de fast är störda i huvudet.
Those idiot fucks should go away, please. Eller ta en taxi för allmänhetens välbefinnande.

Tydligen har schweiziska forskare kommit fram till hur man, genom att cutta av lite nerver, får möss att mista sin förmåga att känna doften av katter och associera det till rädsla, då kanske vi kan få lite nerver cuttade så vi inte finner all the people illaluktande?

Dagens sjukdom...

Jag har ett visst problem som jag råkar ut för då och då.
Det händer inte ofta men det händer.
Det är lite som med hicka, man vet aldrig när det dyker upp.
Fast nu är det ju inte hicka utan det är ett talfel jag har. Jag råkar ut för det att när jag skall tala så kastar jag om ljuden så att det blir störda ord som ingen förstår alternativt meningar som kan upplevas som galet komiska.

Idag så roade jag mig med att läsa om konstiga manier och sjukdomar folk kan ha och plötsligt ser jag det!
Min åkomma har ett namn!
Spoonerism.
Vilket jävla ord.

Another of my "first's" has been done

Så har det hänt för första gången i denna bloggvärld.
Jag har skrivit en text som en annan person skrivit för ett bra tag sen.
En nästintill identisk text.
Pinsamt för mig.
Kanske mest för att jag råkat börja läsa personens blogg alldeles nyss.
Nice intryck. Hej-jag-heter-Sandra-och-jag-är-en-störd-jäkel?

Skitkul för oss då.

Efterblivna små stalkers

Det finns vissa människor som är mer komiska än andra.
Det finns två som är extra roliga. Eller ja, egentligen är det bara en som är störd medan jag förgäves försöker inbilla mig att den andra bara råkat fastna i tonåren.
Vi kan kalla dessa två för Guppi och Puttefnask.
Guppi är den s.k. "normala" medan Puttefnask has lost her mind ages ago.

Vi kan ta alldeles nyss som exempel. Jag sitter på msn och skriver med min kära vän Emma. Emma ursäktar sig för att springa ner till Statoil och handla. När hon återvänder så berättar hon denna lilla historia för mig;

På vägen hem så kom Guppi och Puttefnask gående, de blev helt tysta när de såg mig. Men när de var 100 meter bort så hör jag Puttefnask skrika "hååååårrraaaa".
Ja, ni vet, Puttefnask har lite svårt med uttalet så det finns mycket som kan bli komiskt i hennes närvaro.

Eller varför inte när Puttefnask, med avsikt, spiller en drink över Emma, knuffar henne så att hon nästintill ramlar ner för trappen och sen bara flinar?
Eller när hon, mitt på krogen, bland alla människor, skriker att Emma är en horjävel?
Eller när hon mångt om mycket hävdar att jag är en "emptyhead" utan värde?
Eller när jag, på Malmöfestivalen när jag möter upp Kitte och Nicko får höra både ett och annat från flickorna som köade vid staketet.
Eller, eller, eller.

Av exemplet från Statoil att döma så kan ju även ni förstå att dessa två är rädda för oss. Mig verkar de ha lagt av att tracka lika intensivt som förut eftersom de börjat inse att allt de säger är så ihåligt att de inte ens själva kan tro på det. Men ibland faller de tillbaka.
Sen att de aldrig vågar säg något när de är ensamma får mig att skratta ännu mer. Att hela grejjen bara är en sak de ägnar sig åt för att de är löjliga små idioter utan liv. Som då gör vårt liv till deras. Att de gör sitt lilla, lilla liv till ett liv fyllt utav hat, förföljning och tröttsamma glåpord är för mig ett mysterium.
Men iallafall, även om jag har fått det lite lugnare på sista tiden så är Emma deras absoluta favorithackkyckling. Tyvärr är jag inte i närheten så ofta när de hackar på Emma och det är verkligen tyvärr för jag går efter mottot "Rör Inte Min Kompis (Då dör du.)"

Men jag lovar, jag är jävligt sick and tired på den här sjuka barnleken nu, så nästa gång kommer jag inte ignorera er, det kommer jag verkligen inte.


Hälsosamt

Som en del i mitt inbillat hälsosammare leverne så har jag gått och köpt en massa vitaminer från New Nordic, jag har nämligen fått för mig att ett gäng gymbesök och massa vitaminer och mineraler per vecka kan döva mitt samvete från de där grejjerna som bryter ner min kropp.
Typ. Alkohol och choklad.
Och nudlar.

Jag skall nog göra som min kära vän Judith och rena kroppen. Det tar två veckor och i en hel vecka så dricker du grönt te och egenpressad apelsinjucie. Ingen annan förtäring.
Det kan ju iallafall hjälpa mig lite med min überperfekta disciplin....

But... I just wanted you to notice me

Om jag inte kan hänga ut mig själv, vem ska jag då hänga ut?

Påfrestande



Igår blev jag så trött när jag var på stadens gator.

Mitt brott: Att vilja förflytta mig från punkt A till punkt B.

Mitt straff: Jävla "jag äger hela världen och gör vadfan jag vill"-mammor med feta barnvagnar överallt, en hel hord utav gamlingar och barn som går på spårvagnarna i sådan snigeltakt att jag har ena benet utanför när vagnen börjar rulla, jag blåser i princip omkull när jag promenerar från Järntorget till Stigbergstorget. Dessutom snubblade jag på nått jävla muppos tappade hamburgare eftersom jag gick och funderarde på viktiga saker istället för att stirra ner i marken som alla andra svenska tråkmånsar.
Dessutom är folk alldeles för alldagliga för att få finnas, kan de inte bara sluta upp med att stirra ut folk som är snygga och som kan ha på sig andra klädesplagg än HM's skit, som kan ha andra frisyrer än blondt hängande/brunt hängande?
Suck, gå och dö.


Stockholmspolisen visar än en gång att de är bäst på att felprioritera.

Igår kväll spelade Snoop Dogg på Berns i Stockholm och Lazee skulle vara hans support men eftersom svenska polisen är ett gäng fittor som tror att de gör någon nytta av att slå till mot enstaka artister så föll det sig som så att Lazee inte kunde uppträda.
Lägg tiden på att försöka stoppa knarklangningen istället?
Det komiska med just Lazee är att han blev släppt nästintill direkt efteråt men tillräckligt sent för att han skulle hinna genomföra showen.

Vare sig det är sant eller inte att Lazee knarkat så är han en riktigt bra människa. Jag tycker om honom för han är så himla genomsnäll att det finns inte! Så jag skiter i det hela och hoppas att det går bra för honom ändå.

Sofie är kodernas hemliga gud.

Ja, jag låter det se så här jävligt ut.
Sofie var inloggad, men inte jag.
Sen jag men inte hon.

Egentligen är det säkert inte ens svårt.
Jag har tappat bort de gröna områdena och jag fattar inte varför min kod för ramen fuckar upp så att det blir tre meter emellan header och inlägg.
Och nej, det där är inte den header jag skall använda.
Det är ju ffs skitsimpelt. Tror jag iallafall.

Men.
JAG ÄR ETT RETARD.

The Queen of Fjäsk

Nu går det lite halvt sådär med mitt designande.
Jag kan ju ingenting om det här egentligen.
Så nu ska jag vänta på Sofie så jag kan fjäska och be om lite hjälp.
Igen.

Heligheten

Idag var jag nere i stan på Bengans för att köpa mig en ny skiva. Något vackert att lyssna på nu när hösten knackar på.
Dock hade jag ganska kort om tid så det blev bara "oj, här är den, nu tar jag den, hejdå".
Inte bra Sandra.
Man skall alltid, alltid, alltid granska skivan in i minsta detalj och försäkra sig om att det inte finns några somhelst repor. Helst skall du be att få provlyssna just ditt exemplar innan du köper det.
När jag kommer hem slänger jag av mig väskan, tar ut skivan ur omslaget och omslagspappret.
Lägger på sida B och för stiftet mot skivan. Förstå låten låter okej, andra likaså.
Sedan byter jag, jag vill höra låten som ligger som etta på sida A. (Lite skadad är man ju utav CDskivans zappande.)
Först svajar högtalaren men det är ju inga problem.
Sen hörs det. Det går knappt att höra musiken, rösten strålar igenom men musiken är oigenkännlig.

Jag, som är uppvuxen i ett hem där vinylskivorna vart i klass med religion kan aldrig acceptera en repa.

Medans andra sade "Du skall icke missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn."
Så sade vi i mitt hem "Du skall icke misshandla eller på något sätt förstöra din LP ty du skall dö om du gör detta."

Medans andra sade "Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig."
Så sade vi i mitt hem "Du skall visa aktning för dina vinylskivor, så att du får leva länge med din musik och med din glädje."

Min mamma har aldrig, i hela sitt liv, repat en skiva. Aldrig.
Jag gjorde ett misstag när jag var liten och råkade repa en Depeche Mode-skiva och det gråter jag för än idag.

Så nu skall jag gå och kräva att få byta även om butiken hävdar att det är nono bytesrätt ALLS.
Fuck them, de kan ju fan inte sälja mig något som inte går att lyssna på.

RSS 2.0