Igår var det alltså dags att visa sympati för folket och munkarna i Burma.
Jag såg röda tröjor överallt, dock inte en enda här i Lerum (moderata, självupptagna tråkmåsar) men som sagt, inne i Göteborg såg jag en hel del.
Detta gjorde mig först riktigt glad, det gav mig hopp om att folk faktiskt fortfarande bryr sig men det är människor som den här som får mig att återigen tappa hoppet;

En tjej och en kille ~18 står och pratar. Tjejen har en röd tröja på sig.
Killen: Värst vad fin du var idag!
Tjejen: Ja, idag ska man ha rött på sig för att visa att man stödjer regeringen i Kuba.
Killen: Öh... menar du inte Burma?
Tjejen: Javisst, Burma!
Killen: Regeringen i Burma? Är de inte de som skjuter ihjäl fredliga demonstranter?
Tjejen: Förlåt, jag menar Kuba!

Allvarligt talat, bara för att någon skickat dig ett mail eller ett SMS så behöver du inte följa det om du inte ens vet vad saken handlar om. Du dumifierar bara dig själv.
Men visst är det sött att människor försöker, det är det.
Men man känner att folk är bra lost in space.