Yes Sir! I'm lost in a world you'll never know anything 'bout

Allvarligt talat, den här låten, denna vackra bit av historia som S skapat, den får mig att vilja lägga mig i min säng och aldrig mer gå upp igen. Kanske gå upp för att ta en cigg och titta ut över staden i det brunguldisiga skimmer som bara en sensommarmorgon kan ge.
Jag ser klichén framför mig. Den där om tidiga mornar i Berlin. Om cafédagar och inget jobb.
Den där hopplösheten är vad jag ser. Du klarar det ett tag, tills du bryter samman.
Den där tragiken som bara en dröm, ett hopp, ett liv kan ge när allt bryts av. När hoppet dör, när drömmarna slutar leva och när livet tar in vardagen igen.
Jag säger inte att låten är bra. Jag säger heller inte att den är dålig.
Men berör, det gör den.

Kommentarer
Postat av: bea

att det berör är typ det viktigaste, att man får en känsla.

2007-09-24 @ 20:32:58
URL: http://lillasnigeln.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0