Nostalgi och nörderi



Men hallå!
Titta vad jag fann när jag nördsurfade!
Nu vet jag precis hur mitt kontor skall se ut. Precis.
Det finns även Donkey Kong och orginal-Super Mario Bros.
Herregud, jag tror jag är kär.

Secrets are made to be told

Jag har, i alla tider, försökt hålla upp en musikalisk fasad. En fasad där allt som är "rätt" inbefinner sig. Dock innebär detta inte att det är fejk och humbug, nej jag lyssnar på all den här musiken. Men.
Jag är stenhård i vad jag väljer att visa upp för andra.
Och vad jag väljer att gömma längst ner i underklädeslådan.
Däri ligger allt det där som jag, i min desperation efter att vara cool, väljer att förpassa till musikens bottenskrap (förutom Lars Winnerbäck, som är defintionen på "överskattad, dålig, jävla skitmusik").

You're in. You're out.
Passar du inte in i bilden så hejdå, jag skall aldrig tala om dig mer.
Som Patrik Isaksson. Hans musik är visserligen ett gränsfall men jag väljer att hålla tyst om att jag beter mig som en hormonell klimakteriekossa såfort jag hör "Ruta 1".
Medans jag gärna talar om Vive Le Fête's senaste skiva eller den där hemliga EP:n som hittats i Nico's hem.

När jag var liten var prodceduren omvänd. Allt det som var coolt och rätt - det var jag tvungen att kväva med min kudde. För vilken utav mina klasskamrater, på en vanlig jävla svensk mellanmjölkshögstadieskola skulle acceptera (eller erkänna) det faktum att Yvonne, The Ark och Broder Daniel var riktigt bra musik? Att det var band som skulle hålla i åratal till och bli långt bättre än, well let's say random Melodifestivalenartist...

För att jag är trött

Jag och Emma har under kvällen kommit fram till följande;
(well, old news, but anyway)
 

  • Skaffa inte pojkvän/flickvän.
    Aldrig.
    Never.
    Bara glöm det, helt enkelt.

  • Skaffa inte känslor.
    Det är inte bra för dig.
    Inte bra för hälsan.
    Murphy's Law gäller alltid inom känsloområden.

  • Se alltid till att den du råkar vara intresserad utav är psykiskt frisk.
    Detta strider mot både lag ett och två, egentligen bara nummer ett.
    Men om du nu, mot alla odds, faller för någon, se alltid till att personen ifråga inte lider utav några somhelst psykiska störningar - annars kan det leda till obehagligheter såsom att inte våga gå utanför sitt hus.

I cherish you my love



Om ni skulle råka befinna er i Stockholm ikväll så borde ni ta en sväng förbi Debaser Slussen och titta in The Guild som förärar Debaser med sin närvaro ikväll.
Och jag kan säga er att nya skivan kommer bli lika grym som förra.
Så gå dit, lyssna, njut.

För du är ful i lågklackat



För första gången på 4 år, så har jag gått ut på krogen i lågklackade skor.
Det var udda.
Jag visste inte hur jag skulle bete mig.
Hur gör fula människor egentligen?
Hur överlever de denna tortyr?

Jag var tvungen att vara lite full för att överleva smärtan i mina
lilltår och smärtan för min skadade självkänsla. Det gick rätt bra.
Låtsas vi.

Pålästa människor med logiskt tänkande

Dagens roligaste måste ju vara när jag efter mycket runtsurfande kom in på Carolina Gynnings blogg.
Här fann jag mig två mycket komiska saker.

1. Carolina skriver här om att hon finner det bra att vi börjat använda bikinis mer och mer på stränderna då det lämnar mer åt fantasin. Dock är det väldigt intressant att hon tycker detta är en bra sak då det första man möter på hennes sida är en banner där hon flashar brösten för fullt.

2. Älskade idioter som kommenterar och säger saker de inte vet ett skit om. Laliii, kommentator nummer två, säger följande; "Det är snyggt med solbrändaq bröst men jag anser ändå att det inte är något som bör visas hur somhelst på stranden, det ökar inte bara risken för bröstcancer men även en obehag mot andra."
För det första - svenskalektion, någon?
För det andra - bröstcancer skapas alltså utav solen? Jag trodde det var malignt melanom som utvecklades genom solning. Medans risken för bröstcancer, enligt amerikanska och kanadensiska forskare, sänks med 35-50% om om man som vithyad kvinna solar barbröstad.

My feet has never touched the ground

Igår kväll mötte jag upp med mina fina vänner Emelie, Isabella, Amanda och Julia. Vi gick på Sticky Fingers och hade trevligt. Faktiskt. (Jag kommer fortsätta ha fördomar mot Sticky Fingers och dess klientel tills jag dör.) Som tur är så ha man så fina vänner att det inte spelar någon roll att resten är små lantisretards som aldrig vart på klubb innan.
I övrigt så har jag ägnat hela dagen åt att spy galla över hur tråkigt Göteborgs klubbliv är. Det där ickeexisterande klubblivet.

Sen så har jag lyssnat på demon utav Far Away From Man och vart lite löjlig.
Men man får vara det.
Ibland.
Någon gång.
Vart 4 år.
Eller fan.
Kanske inte alls.


Hur man inte skall vakna upp på morgonen

Jag vaknar på morgonen utav att telefonen ringer. Min mor.
Ingenting viktigt, försöka somna om igen.
2 minuter senare får jag ett sms från Emma. "Ring mig såfort du kan."
Said and done, riiiiing riiiiing.
Det är tydligen trubbel. Runtringning och jag får ett nummer till en herre som just nu befinner sig i Norge.
Intervju om 30 minuter. Upp ur sängen och förbered.

Fast herrn satt på ett tåg så vi hörde ej varandra. Herrn vill att jag skall ringa om en timma då han är framme på hotellet.
Sure.
Men herrn har ingen koll på sitt schema. När jag ringer upp så säger hans vän att herrn står i duschen och skall upp på scen om en liten stund.
Vänta en timma till.
Hejsan, dags för intervju. Söt människa. Snäll.
Snäll inifrån och ut, utifrån och in.
Färdigt.
Och nu - frukost. Klockan 17.00.

Det är inte folk som hatar oss. Det är vi som hatar folk.



Här är man inne på Flashback och ser att folk snackar skit om Håkan Hellström men visst, han är med stor sannolikhet tjackad som fan i den här intervjun, men ändå.

Men till det jag skulle säga; Här sitter man och tittar på något och så slutar det med att man stortjuter bara för att man sett ett klipp där Håkan står på scen i sjömanskostym. Jävla nostalgiskit.
SEN.
Råkar jag göra Misstaget.
Jag trycker igång en intervju med Håkan och Henrik. Den intervjun.
Ni vet mycket väl vilken jag menar. Toppen -98.
Näsduksförsäljarna tjänar pengar just nu.

Jag skriver ingenting vettigt men jag ville bara visa att jag lever

Back from the dead.
Back from the skog.
Nu skall jag göra absolut ingenting de närmsta två veckorna. Förutom att se till att Davids bands bilder blir ivägskickade.
Och kanske gå till ett gym lite då och då. Känner att jag glömt av det nu det senaste 2 månaderna. Men jag har ju aldrig tid.
Imorgon skall vi fira Yvonne, hon fyller 50 år, tjoho!

RSS 2.0