Rufus Wainwright


Katharine Hamnett


Chicks On Speed


Okey, så HM har nu låtit ett gäng stora kändisar designa plagg som skall säljas på HM i kampen mot AIDS.
Behjärtansvärt och viktigt, helt självklart.
Sen är det ekologisk bomull som används, ännu bättre.
Men hurfan kan de sälja plaggen för runt 100ringen då?
Och.
The big och.
Medans artisterna stödjer kampen mot ADIS så är de härligt paradoxala och stödjer barnarbete.
Failure.


(Bilderna är de officiella bilderna och är tagna från HMs hemsida)

Men om jag inte vill leva ett high-life-liv då?
Jag har 3 saker att välja på för fredag kväll. Alla tre är gratis. Alla tre är sjukt roliga.
Och jag har mer eller mindre lovat någon utav ordnarna av varje tillställning att dyka upp.

Waterdogs spelning.
Babian och WITs spelning .
Galet bra konstutställning.

Det kommer sluta med att jag skiter i alla tre.

God eftermiddag gott folk!
Igårkväll var jag på Henriksberg, Ballroom närmare bestämt och söndagsklubbade.
Det var mycket trevligt må jag säga, gick dit utan några direkta förhoppningar mer än att få se riktigt bra musik men innan jag hann innanför ytterdörren sprang jag på Tilda och hennes vän Anna, vilket var en riktigt trevlig överraskning!
Vi satt och pratade riktigt länge, försökte oss på att dansa och sedan tittade och lyssnade vi på Oskar(Moto Boy) som var huvudakten för kvällen.
Han var självklart rejält bra och för en gångs skull var det faktiskt helt tyst när han spelade, inga galna fans som skriker med i varenda låt och låtsas att musiken är hoppvänlig.
Hela klubben stod stilla när Oskar spelade, inte ett ljud från något annat än han och hans gitarr.

Kvällen var lyckad och jag var riktigt glad när jag sakta men säkert försökte ta mig hem till Gråbo, iskalla Gråbo som ekade tomt när jag klev av bussen i min ensamhet. Varje steg jag tog, varje gång klacken stötte i den hårda marken så ekade det som pistolskott över hela Gråbo.
En jävla akustik den här byn har.

Jag hade nästan helt glömt av mina forna älskningar fram tills att jag fann den där LPn som spelats om och om igen i mina gamla hörlurar som mamma köpte på tidigt 70-tal (yes, de lever ännu, min mor var stenhård på all behandling av sina musikgrejjer, det finns inte en enda repa på en enda av hennes hundratals vinylare). 

En sak jag saknar lite idag är att vi inte lyssnar på musik längre.
Musiken finns där, den lever med oss, men vi ägnar den inte hela vårt förstånd en enda gång. Varför är det så? Jag kan sitta i timtal och bara lyssna på musik, ta in känslorna, ta in orden och vara ett med musiken. Varför har vi kommit att bli så rastlösa att vi inte kan ägna oss åt en syssla längre bara för att man är åskådare?

Anyway, back to subject - Gissa vilket band jag snackar om? Ni kommer nog undra a lot vad som försigår i min hjärna men it's Spandau Ballet såklart!

Jag var hos min söta psykolog idag. Han skrattade och log mest hela tiden och jag gissar på att det inte är särskilt bra. Speciellt inte när jag höll monolog ang. huruvida jag såg på människor i min omgivning när jag var mindre, fröken hej-jag-är-bättre.än-er-och-det-är-inte-bara-jag-som-tycker-det-utan-det-är-faktiskt-sant.
Iallafall så känns det bra att gå till honom, har ingen vidare bra erfarenhet av psykologer och kuratorer sen innan men han är bland de trevligaste människor jag nånsin träffat även om det bara är jag som pratar. (And what does that say about me?)

Jag tror att jag är påväg in i en skriva-massa-blogginlägg-period igen och det är bra. It has been kinda dead around here for the last couple of weeks.

Igår eftermiddag såg jag på filmen Control.
Jag vet inte riktigt hur jag skall göra vare sig filmen eller mina egna känslor rättvisa.
Men vi tar det från starten; Jag kom dit och det var lite lonely hearts club för alla var där en och en förutom 3-4 par. Och ja, jag gick faktiskt på bio ensam! Vem har sagt att man inte kan det?
Ett utav paren bestod utav två tjejer i 16-årsåldern och mina två tankar var "gått in geom fel dörr?" och "låter de ett enda ljud så slår jag ner dem".
Det härliga i denna tanke var att när Ian Curtis (Sam Riley) för första gången fick ett epilektiskt anfall så satt de för sjuttielfte gången och fnissade och diskuterade vilket fick en gammal gubbe att ställa sig upp och halvt skrika till dem "om ni inte håller käften så slår vi ner er".
Mitt hjärta flög i virvlar och jag blev alldeles lycklig, gubben var min hjälte och de höll tyst.

Filmen i sig var väldigt väntad, man visste ju vad som skulle ske och hur och när det skulle ske, men man satt ändå klistrad och blev helt förvånad av varje ny scen. Sam Riley gjorde ett helt galet bra jobb som Curtis och det faktum att skådespelarna spelar musiken på scen på riktigt gör det hela så mycket mer levande än om det skulle varit playback.

När man sen skall diskutera hur filmen var bildigt sett (vilket är ett måste eftersom det ändå är Anton Corbijn som skapat filmen) så är jag helt stum. Jag kan bara säga att vissa scener och bilder var nästan rent ut sagt upphetsande, de var så vackra och perfekta att jag ville gifta mig med dem. Perfektion i dess sanna bemärkelse.
Efter filmen ville jag bara gråta, jag hade insett att jag precis sett den absolut vackraste filmen i hela mitt liv, inte bara bilderna utan även självs storyn, känslorna och musiken.
Alla delar spelade tillsammans och kreerade något magnifikt.

Jag skall gå och se den på fredag igen, skall försöka att få med några människor som kan tänkas vara intresserade men jag gissar på att mina vänner här i Göteborg inte vet vilka Joy Division ens är så det känns som ett dött lopp.
Men för guds skull, se den. Se den många gånger, älska den och lev med den.

Nu börjar jag bli riktigt jävla sur på Adobe, detta är typ 3:dje gången jag laddar ner Photoshop CS3 och fortfarande säger de att vi drabbats av samma problem!
Jag följer deras råd, jag gör systemändringar, jag gör allt som går för att det skall funka, men still, inget Photoshop för mig.
Skitprodukt.

Gimme your body, gimme your mind
Open your heart, pull down your blinds

Jag har för mycket kläder nu igen, garderoben går icke att stänga och min klänning- och jackstång pallar ej fler plagg. Frågan är om jag skall göra mig av med kläder eller om jag skall göra mig av med en del som jag inte har använt på ett längre tag.
Min hjärna säger att det är självklart att jag inte behöver alla dessa kläder och skall skänka dem till välgörenhet men mitt hjärta säger "My preeeecious" och tycker att min hjärna är tappad bakom en vagn.



(Stor komik i att titel, citerad text och brödtext ej hör ihop alls men ändå skapar en vacker symmetri som man kan tolka in hur mycket som helst i.)

Sådär, nu vart första dagen på terminen avklarad.
Dagen startade rätt bra, vi dök upp i datorsalen och väntade men ingen lärare kom så vi gick och käkade frukost istället. Efter detta gick vi tillbaka och hade grafisk kommunikation och då fick vi i uppgift att designa töntiga hit-går-du-skyltar, enkelt men tråkigt.
Sen gällde det bara att plugga ännu mer art noueveau och renskriva mitt manus inför imorgon, tjoho. Jag är fortfarande inte klar och jag kommer ej heller att bli det, jag kommer bara köra på som vanligt och hoppas på det bästa.



För övrigt så blev min uppsats om vänskap väldigt... omänsklig och utan värme.

"... om den ena parten ger i mängder och verkligen vill ha den andre som vän medens den andra endast suger ur energi och ingorerar den första parten så skadas sakta men säkert den första partens självkänsla, självständighet och egna person. Detta kan även ske om klyftan mellan den dominanta och den undergivna är för stor eller om den undergivna ger upp hela sin egna person för att istället uppfylla allt det den dominanta vill alt. försöka vara som den dominanta..."

"... termen "vänskap" håller på att luckras upp, det är inte längre säkert vad som är en vän eller inte, du måste kanske inte veta efternamnet på dina vänner, du måste kanske inte veta vart din vän bor, du måste kanske inte ha någons telefonnummer längre för att få kalla någon din vän. Även om det utåt sett blir bättre och bättre så är det inte alls säkert att vi går åt rätt håll när det gäller vår psykiska hälsa..."

Nu är jag efter mycket om och men tillbaka i Göteborg igen.
Mina händer tog livet av sig imorse när jag gick till bussen p.g.a. för tunga påsar med alldeles för jobbiga handtag.

Var på Nöjesguidenfesten igår kväll. Det är nu jag skall skriva "riktigt trevligt" egentligen. Men nejnejnej, det var inte det minsta trevligt!

Festen startade bra, det kändes som att det skulle kunna bli riktigt roligt faktiskt men när jag lämnat in min jacka och sedan tagit mig till den första baren för att beställa mig och Emma varsinn öl så började kaoset.
Jag viftar och vevar, ser en kille på andra sidan som gör samma sak men vi blir båda två av någon anledning missade hela tiden. Så efter en kvart dissar jag baren och drar med Emma till nästa, mycket mindre folk men sisådär 100 decibel högre musik.
Även här väntar och väntar jag, ända tills jag får nog och pratar med Emma om att vi skall gå ut i rökrutan, eftersom det går ju inte att prata på något utav golven p.g.a. helt sjukt hög musik.
Väl ute (inne visserligen) i rökrutan så är allting bra och sen går vi in och krigar oss fram och beställer det vi skall ha.
Men eftersom musiken inte var till för trevnads skull utan för att jag skulle tappa hörseln så blev allting pannkaka ändå. Efter en dryg timma på stället får Emma nog och vi drar hem och fixar käk istället.
En fest som Nöjesguidenfesten har ju alla förutsättningar för att det skall bli perfekt - the fancy people, alla Malmös roliga klubbar under ett tak, massor med dansgolv och billig sprit.
Men ändå känns det mer som ett kliande eksem än en rolig happening...

(En skum sak i dörren var att vakten kollade leg på ALLA, både de framför oss och de bakom oss. Tillochmed på folk som man lätt kunde se var minst 25. Till mig och Emma log han bara och sa "Välkomna in tjejer". I mean, what?)

Januari:
One night to be confused
One night to speed up truth
Januari var de galna festernas månad, fest, fest och åter fest i mängder. Fester som jag inte ens förstår hur jag kom till och fester som höll till i ÖB:s hissar.
Var i Malmö var och varannan dag och köpte billigaste biljetterna ever, 49kr (man kan jämföra det med de 50kr det kostar för mig att ta mig 2 mil in till Göteborg...)
Jag minns tunna strumpbyxor och Malmös snålblåst och snöblask.

På nyårsnatten flyttade Emma in i sin nya lägenhet och det var galet, fest, mat, möbelinflyttning, kläder, förvirring, allt på bara några få timmar.

Februari:
Festen tar inte slut iochmed Januaris slut utan Februari kör på med Melodifestivalen här i Göteborg och mitt första scenuppträdande tillsammans med The Guild på Bodoni i Malmö. Inget som skall upprepas dock, min sångröst är... not on the good side. Den är hemsk. Och det vet ni.

Många timmar spenderades på Falafel No.1 där vi proppade i oss helt underbar mat.


Under vecka två i Februari åkte dessa flickor till mig för att gå på Melodifestivalen.


Och såhär piggt mötte jag dem. Bilden är härligt ful eftersom jag är råbakis.
 
Mars:
Jag fyller år oh det här blir en lugn månad, ja, in matter of fact så sker nästan ingenting här, jag bara jobbar på och ser glad ut.


April:
Värmen smyger sig sakta in och jag tycker att det är en bra idé att ta med Peaches ut för första gången (Peaches är en katt) och vi går till den lilla parken mitt på Gustav Adolfs Torg och sätter oss, hon blir helt facinerad av en liten ankunge som dumdristigt går fram till Peaches, men snäll som hon är så nosar hon bara på ankan och hoppar upp i mitt knä igen. Sedan gick vi hemåt, förbi KB oh där satt det ett gäng Arkfans som spelade Ark på hög volym vilket resulterade i att Peaches blev förbannad vilket resulterade i mycket humor när vi väl var hemma.

A not so hot bild av Emelie men ungefär såhär pepp var vi i skolan denna månad.

Maj:
Wtf happened in Maj? Jag minns knappt.

Detta är pretty much all som hände. Det var tråkigt och det var segt. Dödmånad på nått sätt.

Juni:
Ah, Juni var en bra månad. Jag åkte till London ett tag och slappnade av riktigt mycket. Och jag fördubblade min garderob säkert 3 gånger. Åkte dit med de kläder jag hade på mig plus ett ombyte, kom hem med en hockytrunk som sprack när jag lastade in den i bussen...

Njöt av värmen och var allmänt glad, sedan bar det av till Falun för att hälsa på släkten och gå på Peace&Love med Ylva och se Iggy & The Stooges, my oh my. Iggy.
Längst fram på bästa plats. Längst fram och överklättrad när Iggy tyckte att folk skulle upp på scenen med motivationen "This is a rock concert, not a fucking nazi gathering"
Sandra var hög och Sandra var glad.


Juli:
Jag gjorde något som jag aldrig trodde att jag skulle göra - Jag arbetade på festival.
Jenn berättade att Svedala Sommarrock was in need of ppl så jag och Emma ställde upp. Jag började jobba flera dagar innan Emma för jag hjälpte till med förberedelsena och först kändes det som att "nej, jag är bara här för att få gratis inträde och hjälpa Jenn" men efter bara några få dagar så började det kännas riktigt roligt, underbara människor, underbart väder och fantastisk musik.

Vad hände mer i Juli? Christianina flyttade in på Möllan under ett par dagar på Möllevångsfestivalen vilket var riktigt mysigt. Jag hade svårt att greppa det hela men...I liked it.

Åkte till Uddevalla för att hälsa på syssling Rikard och världens underbaraste Viktor.

Augusti:
Augusti innebar en jeklans massa musik, jag var på Ullevi och såg Rolling Stones med min kära far, var på Way Out West och indiedade mig med Sofie, fick för mig att åka till Jönköping och irra runt med fulla och chipsduschande musiker, gå på en fullspäckad Malmöfestival pch sedan avsluta med en turnéavslutningsfest i Norrköping av alla städer.
Sen dog Augusti och inget mer skedde.
Augusti var musikens månad i år.
Augusti was the month of love.

På en gammal folkteater i Huskvarna, redigt övertrötta människor.

September:
Systeryster fyller år och jag tog en tripp till Stockholm.
Kära lilla äckliga Stockholm.
Jag vet inte vad jag tycker om dig, du är hemsk men ändå så underbar.
Dock tillbringade jag min tid för det mesta i Sollentuna och Uppsala men...ja. Det räknas. Lyssnade till en helt makalös bit musik och proppade i mig wienerbröd mest hela tiden.
SOUK och jag skall för övrigt gifta oss (jag tänker "april. 1 månad i sthlm. bankrutt efteråt")

En ganska fin beskrivning på hur min hjärna fungerade när jag var i Norrköping, skulle till Göteborg, tyckte att jag behövde åka förbi Malmö men istället åkte till Stockholm?

Oktober:
Jag undt mutter åkte till ett höstfyllt Berlin där min kärlek för Tyskland började sippra in emellan mitt stenhårda hat och avsky för detta land. För en gångs skull var jag inte på resande fot för kläder eller värmes skull utan jag gick på stadsvandringar och olika små utflykter för att jämföra väst/öst (I know, long time ago, men det märks fortfarande....)

Någon ick för sig att bränna ner högstadieskolan sisådär 300meter från mitt hem.
(Bild; Peter Holländare, GP)

November:
Sötnötarna i Lamont släppte sitt första album vilket firades med stor fest på Tunneln här nere i Malmö. Sofia och Kajsa åkte ner och hälsade på och hängde med på festen.
Sen var November en ganska död månad som avslutades med ett bråk som gjorde att jag tog bort mig själv från världen i en vecka.

Jag och Emma var ute och fotade i Västra Hamnen. Kallt.

December:
Nere i Malmö för det mesta, firade jul tillsammans med familjen och farmor uppe i Gråbo och åkte sedan ner för minijul och nyårsfirande med Emma och Jimmy.
Deep och jag älskar varandra, KB kan ju ta sig i sitt feta håriga arsle.

Jag ser på det här året som en toarulle, jag vet inte hur jag skall förklara, eller ens hur jag egentligen menar. Men ja. Nu är det definitivt slut iallafall.

Gott nytt år eller vad man skall säga.

Jag vet att jag är en sucky writer ibland.
Men varenda gång jag har försökt gå in på webblogg och börjat skriva något så har jag fått sån ångest att jag bara skiter i det.
KB är ena jävla assholes men det skiter jag i för Deep är mig trogen. Dessutom blir det Nöjesguidenfest på Slagthuset på lördag. So don't cry for me Argentina.
Jimmy har vart nere i Malmö och han flög hem idag, glömde hälften kvar hos Emma.
Nu skall jag fortsätta se på hjärnbefriade "40 Days & 40 Nights" och sedan ta mig ett bad.
Jag återkommer med en redovisning av 2007 i denna veckan, hopefully. Om jag inte får panikattack när jag försöker logga in.