Tragik.
Tragiska människor är vad ni är.
Tragiskt är mitt elitistiska sinne, men vad skall man säga när ni presterar som om ni vore lägre vetande?
Vad skall man säga till någon som är riktigt stolt över ett arbete när man håller på att spy över att det är så tragiskt dåligt, oinformativt, estetistiskt fult och avskyvärt? När man helst av allt vill säga att "Vadfan har du hållt på med?" När man för sitt liv inte kan förstå hur de kan tycka att saker och ting är svåra.
Självklart kan inte alla allt. Det är livets gång.
Men när de vetat mer än dig från början och tillsammans med dig fått samma lektioner och samma ord till hjärnan, hur kan de då fortfarande vara där de började?
Jag säger inte att jag är bättre än någon.
Jag säger bara att dessa människor är riktigt, riktigt dåliga.

Sålänge tragiken och de låga prestationerna endast påverkar dem själva så ger jag blanka fan i vad de håller på med. Deras inlärning får helt enkelt ta längre tid. Jag har inte bråttom. De kommer fram.
Men när jag skall stå för det de skapat så kan det inte se ut såhär.