If we just stay together forever and ever
Om jag skulle få en begäran på att förklara hur Melody Club är så skulle jag säga att de är som en trogen hund. De står där i alla väder och du kan alltid lita på att de levererar på topp.
På en konsert nyligen så slog detta mig något extremt eftersom jag då kom på mig själv att tänka "Hoppas att de spelar den, eller den, eller den! Eller fan, spela vadsomhelst!" och det är verkligen så, vilken låt Melody Club än spelar så är det min favorit de kör. Alla är lika wünderbart fantastiska.
Nu kanske man kan tycka att jag låter lite för insnöad för att jag skall kunna ha ett kritiskt öga men icke, Melody Club är ett utav de få (det enda?) band som håller samma nivå på alla sina låtar. Alla gillar Melody Club och det är få som älskar/hatar dem.
Även det är ju en väg att gå, om man får så många att tycka om allt man gör, då har man ju lyckats helt perfekt.
Att Richard hoppade av är för mig en förlust. Den mannen är verkligen speciell.
Lyssna på Let's Kill The Clockwork. Put Your Arms Around Me, You Are Not Alone, Angeleyes och Killing A Boy (eller vilken låt de överhuvudtaget gjort) så kommer du förstå den ändlösa kärlek Melody Club ger.
(Bam Margera har rätt shysst musiksmak, Melody Club är med på Viva La Bands vol. 2)
So stuff your dreams, you stiff old fake
Musiken är så långt borta från vad jag i vanliga fall gillar fast det är något i Pelles röst och pianoslingorna som trollbinder mig. Fast nej, det är inte bara det, det är nått annat... jag är i vilket fall som helst helt lost på detta vackra gamla band.
Lyssna på Vaseline Teen Enterprise så förstår du. Eller Morphine, den släpigheten får mig att bli helt lycklig på något snett sätt.
Helt plöstligt känns det som att Venus Outback lever, dock är det ingen som vet vem det är som lagt upp sidan, vem, vem, vem?
----------------------------------------------------------------
Jag tror att jag har en thing för riktigt släpig och smärtsam musik. Därav mitt enorma tycke för Dixas nya låtar, Marilyn Manson överhuvudtaget och Venus Outback.
Ju mer psykad låten är, ju djupare den skär, ju tyngre man blir i huvudet, ju mer gillar jag den.
För att sedan tvärvända tillbaka till mitt vanliga popindieträsk.
All those nights are ours to keep
The Mo är Sveriges mest lovande rockband.
/Per Bjurman direkt efter Storsjöyran 2002
Tror du inte jag vet det?
Smärtan som infinner sig varje gång jag tänker på den där sista spelningen på Peace&Love som jag dissade för att jag hade viktigare saker för mig? Smärtan som infinner sig varje gång jag tänker på den där dagen då man fick vet att grabbarna skulle dissa att jobba med varandra mer. Sorgen i mitt hjärta när smärtan infann sig när jag tänkte på hur grymt stora de hade kunnat bli.
Det är inte så att jag personligen lider utav att de inte finns idag men världen missar något stort. Något magnifikt.
Foto: Niklas Carlsson www.rockfoto.nu
Jag gör saker, alltså finns jag
Valfri klasskompis: Sandra, kan inte vi vara med varandra idag?
Jag: Alltså....nej jag har nog inte tid.
Valfri klasskompis: Jaha, vad ska du göra då? Ska du vara med någon annan?
Jag: Nej, jag ska inte göra så mycket.
Valfri klasskompis: Eeh, jamen då kan vi ju vara med varandra iag. Bra, jag tänkte att vi skulle......
Jag: Nejman alltså, jag kan inte idag för att -här följer valfri lögn om illamåenden, familjen är sjuk(endast om du vet att det regnar och man inte kan vara hos kompisen), extraläxor, att man skall vara med nån annan och det är hemliga saker ni skall göra eller att du helt enkelt ska till stan med någon familjemedlem. Plus 100 olika andra undanflykter. Går vännen inte på första lögnen så brer du på med en till. Akta, det kan sluta med att din mamma ska opereras.-
Valfri klasskompis: Kan inte jag följa med då? Kan inte jag få vara med ändå? Jag kan hålla tyst. Men hallå, du har vart med henne de andra dagarna i veckan, nu ska du vara med mig ju.
Jag: Men.....
Valfri klasskompis när hon insett att ni inte kan leka idag: Jaha...jamen då bestämmer jag att vi ska leka imorgon då! Då ses vi!
Och så går man därifrån och har ändå förlorat. Att säga att man inte hade lust att leka eller att man ville vara ensam var som att säga att man skulle hem och läsa Nationalencyklopedin för att det var roligt.
Och måndagar! Dessa hemska små måndagar! Vad har du gjort i helgen? När man för sjuttioelfte gången påpekade att man inte gjort något speciellt i helgen så började folk titta snett. En del förstod och ville egentligen säga samma sak eftersom det var det de gjort men de hade för mycket stolthet för att säga att de vart mesiga och inte gjort 100 olika grejjer på de två små lediga dagar vi haft.
School - Konstant stress från att du är 6 till att du är 18. Grattis.
Bara vara
I övrigt så har jag inte gjort något alls. Tiden har bara flugit förbi när jag tittat på blommer i trädgården eller tecknat på ännu en ny bild som jag snart skall slänga.
Många tycker antagligen att jag borde ha haft väldigt tråkigt idag men - Nej, det har jag inte haft.
Jag har njutit utav de där små sakerna i livet, de som bygger upp vår värld.
Jag har lagt bort all stress och bara varit.
Varför är det idag en sådan extrem prestationspress på oss?
Du måste träffa människor hela tiden, fika, fika, fika. Stressa, stressa, stressa. Var effektiv. Slösa inte bort din tid. Var aktiv. Spring 3 mil om dagen. Stressa, stressa, spring och stressa! NU! NU! NU!
Nej. Jag vill inte.
Jag stängde av omvärlden och "slösade bort" en dag, varför har ni så svårt för det?
I mina ögon har jag inte slösat bort någon tid alls, jag har njutit utav vardagens små vackra ting.
Shopaholic?
Som om jag skulle behöva mer kläder? Jag har fortfarande inte ens packat upp de flesta plaggen jag köpte i London.
Meeeeeeeeeeen iallafall så blev det ett par vita glittriga leggings från Monki, där jag för övrigt tillbringade alldeles för mycket tid för att det skulle vart hälsosamt vare sig för plånboken eller vettig stil.
Jag var millimeter från att köpa ett par svartvit-randiga byxor med guldknappar på ena sidan längs fickkanten. Man bör tillägga att de inte bara var randiga på ett sätt utan att det var lite som ett lapptäcke med 421312 olika mönster. Plus att de var sådana där med grenen några mil söder om var den brukar vara.
Tyvärr finner jag ingen bild på denna sjuka skapelse men det är väl tur för er kan jag tro.
Det jag vill påpeka är att rea gör dig lite lätt knäpp och du glömmer allt vad fashion betyder.
(Dessutom såg jag priserna på metallicleggingsen i silver och guld, vemfan betalar 1000 spänn för det där? Nej, jag är glad att jag var i London som sagt. Billi billi.)
Åter till min inköpslista - jag köpte även på mig en vacker tunn tröja att ha till jeans, den var lite sådär lagom casual, precis på gränsen för vad jag kan tåla eftersom jeans och t-shirt inte är min melodi för tillfället.
Sedan.
Sedan, den sedvanliga klänningen! Denna gång i vackert siden i lila, blått, svart och vitt. Kombinerar jag denna med ett par svarta pumps så är det partydags - tar jag på mig leggingsen så är slipper jag frysa och jag kan även gå till jobbet.
Det gick på sammanlagt 268kr och jag är riktigt stolt över mig själv.
Det hade kunnat bli så mycket mer...
Don't tell me you did that agaaaain?
Jag valde att gå en bit ifrån och gömma mig.
I don't know him. I don't know him.
Något annat kul idag?
Lindsay Lohan har haffats rattfull för 2523423 gången, denna gång med lite för många gram kokain i fickan. Nu fan ska hon åka in i fängeslet på riktigt. Fast lagen gäller ju inte de där typerna i Karlifonien.
Så här vacker var hon på mugshoten (polisens foto vid gripandet). Hon ser värre ut än en sönderbränd, aspackad, överblonderad tjej från Stureplan tillochmed. Nästan så att jag chockeras utav det.
Ingen tvekan om att hon är påtänd iallafall.
Dessutom så är Alex Schulman rätt skön. Även om han fortfarande vill fråga chans på Ola.
OPEN! Except for Mr. Monk
What kind of compromise is that?!
An economical one.
Vi vet vad du vill
En utav mina favoritbloggare, och hatobjekt, Alex Schulman har vida spritt sitt hat över Ola Salo sedan länge:
Saker jag vill göra med Ola Salo
Utelistan - Stureplan.se
Utelistan - Aftonbladet
Och även vissa detaljer som Schulman påpekar inte alls är särskilt förvånande för en vanligt fungerande människa (alltså ej fans) så kan jag inte låta bli att associera vissa utav hans påhopp till när man var i 8-årsåldern, då det enda sättet att få uppmärksamhet från flickan man var lite kär i var att rycka henne i flätorna, retas eller slå på för att hoppas att hon kanske, kanske skulle uppmärksamma ens existens.
Alex, jag kan fråga chans åt dig.
Man får skicka lapp.
Nej nu orkar jag inte
Jag är verkligen ensam i Gråbo.
Imorgon blir det jag och min kamera som skall älska.
Jag hittar nog nått viktigt att fota.
Dessutom verkar jobb vara påväg nu. Snart vår hoppas jag.
Jag har inget vettigt att säga.
Kommer antagligen radera detta inlägg imorgon.
A tiger is a tiger, not a lamb...
God eftermiddag!
Efter flera veckor på resande fot så har jag nu än en gång landat i lilla Gråbo utanför Göteborg igen. När jag var här senast (drygt 2 veckor sen) så var jag här mindre än 12 timmar så jag har inte vart här "på riktigt" sen ca mitten utav juni.
När jag kom in på mitt rum möttes jag utav en stor karta över Londons tunnelbanesystem, vad det nu är bra för att spara på? Det finns ju miljarder nya som man får gratis på stationerna och jag sitter här hemma in Sweden och stökar ner mitt rum med massa onödigt vetande.
Det är bara Northern, Piccadilly, Central och District som jag behöver veta och de fyra kan jag ändå rätt så bra i huvudet.
Det kändes mycket lustigt att komma hem igår, funny how the kids, all dressed up and fine, standing in a line so the homecomer can say they look so sweet.
I lördags var det fest hos Ludde, ett gäng söta band som spelade, massa trevliga och relaxade människor och DJ:s med tänket "desto töntigare, desto bättre". Mycket trevligt faktiskt, lite "Vamos a la playa" och otaliga omgångar med Twister på dansgolvet. Jag och Chris ägde dem lätt.
Träffade på Jonas och Markus från kvällen innan och det var trevligt.
Sen kom hypade Lusha och hon, jag och Emma körde galen dans nere på golvet, synd att det var så få som var i samma partymode som oss dock, hur kul är det på en skala att gå på fest och bara sitta i ett hörn och se ut som ett mähä? Okey om man känner att man inte orkar ha kul hela tiden men lite action borde man väl ha?
Ja, jag vet inte.
Mitt liv går iallafall ut på att möta så många intressanta människor och ha så roligt som möjligt. Träffa någon med samma syn på livet att älska och skaffa barn och bli mor/farmor och helt enkelt bara njuta av livet till fullo.
Jag är inte cool. Jag kommer aldrig att bli det heller, men jag kan inte säga att jag inte har kul.
Jag tyckte dock synd om snubben som skulle upp och öppna Debaser dagen efter, han var inte alls särskilt glad i att jobba där då han insåg att "nu är klockan 2, om 6 timmar ska jag ha öppnat skiten redan". We felt a little bit sorry for him.
Yesterday, the rain came to town och jag åkte därifrån. Dock regnar det här i Göteborg också så det spelade väl ingen större roll. Dock hoppas jag att Malmö inte blåser bort under tiden jag är hemma, dock finns det rätt stor risk för det.
AJ!
Jag är stressad som satan och skulle precis stryka min tröja men gissa vad som händer? Jo, självklart tappar jag strykjärnet rakt på låret. Jag har ont som satan.
Som tur var så är tröjan rätt tunn och skall endast strykas på lägsta värme så det blev ju inte så hemskt som det hade kunnat bli.
Hur i helvete ska jag orka gå runt nu?
Fan också. ONT!
Jag skriva som vara invandrare va.
Emma knullar fortfarande inte. Bara Rex. Nu skulle vi ut ja. Det går bra. Vi har försökt den senaste timman att komma ut. Jag börjar glömma vad jags kriver. Idag var det en stylist i tidnngen. Ehum.
Vi gick och glodde på Monki istället. Fina kläder. Jag vill ha. Det är rea. Du köper kläder där till mig? Och till Emma då också skriker hon här brevid. Sen jag gå till Panduro och köpa en massa fina grejjer så¨jag kan fixa till kläderna så att de blir snygga?
Då kommer jag älska dig.
Vi ses imorgon, med eller utan huvudvärk.
Sassa vs. Emma
Jag: Jag tänkte, vi borde gå förbi Åhléns imorgon och köpa en plastlåda.
Emma: En plastlåda? Varför då?
Jag: Jamen vi slängde ju din gamla.
Emma: Våran ekonomiska situation är inte den bästa för tillfället och du tänker på att köpa en jävla plastlåda. Jag bara ser cigaretter och Coca-Cola flyga förbi och du vill ha en plastlåda. Dina prioriteringar ser inte så bra ut.
Jag: Men...men...
Emma: Det kommer gå bra för dig när du flyttar hemifrån. Du kan ju ta kort på ICA och tugga på kanten av fotot om du blir hungrig.
I'm walking alone in the night
Hej jag heter Sandra och jag är snorförkyld. Det är dock bättre än igår då mitt huvud inte ens var på samma ställe som min kropp. Nu tvingar mina öron resten utav min kropp att leva, jag lyssnar nämligen på finfin musik från världens snällaste kille. Jag är glad katt nu.
På tal om katter så verkar Peaches och Mika vara sjuka idag, de har inte varit så klängiga som de brukar vara.
Om ca 20 minuter så skall jag gå ner till Folkets Park och möta upp Emma. I wanna fika eller nått. Synd att jag bara har 40kr på mig. Orkar inte gå ner till centralen och ta ut pengar och jag orkar verkligen inte betala 23 spänn för att få ta ut pengar via Nordea eller vad de nu heter (de där ljusblåa bankomaterna ni vet).
Sickness is kindly talkng with my mind
Så idag har jag bara lyssnat på fin musik och pysslat runt. Skulle ha städat lägenheten men allvarligt talat så orkade/orkar jag verkligen inte just nu.
Njuter utav Nickos vackra stämma om och om igen.
Skall strax duscha och bege mig utåt för att försöka få in lite frisk luft och rensa hjärnan. Det borde få min förkylning på bättre tankar.
På lördag blir det fetingfest på Ängelholmsgatan, ta med dig alla dina vänner och njut utav sommarens hetta!
It takes a fool to visit Svedala
Har tillbringat hela veckan i Svedala, dock pendlade jag måndag-tisdag-onsdag men resterande dagar så har jag tältat i den lilla staden.
Såhär i efterhand så känns det verkligen att vi fixade en bra festival, massor utav nöjda besökare och arbetsmyshumör på topp.
Bandens spelningar flöt på rätt bra, dock borde Hammerfalls explosioner inte fått ha den decibelnivån som de hade. Satt i sjukhusboden på lördag kväll efter deras gig eftersom jag själv skadat benet och fick det omplåstrat och under mina 15 minuter där så kom det 4-5 stycken som hade tappat hörseln i sitt ena öra.
Nej, metalkonserter är inte något för mig direkt. Där håller jag mig hellre på avstånd.
Markoolio i fredags var rätt härlig, alla kan ju hans plågor utantill så medans vi serverade de mindre banden en massa mat så sprang vi runt och dansade och sjöng. Kan väl påpeka att jag var den mest engagerade i det hela. I löööv sjuk musik.
Sedan var det efterfest á la enorm och festen slutade vid 8-tiden lördag morgon. Klockan 8 började Emma jobba.
Nej, jag var inte avis nånstans på henne :P Fast jag dök ändå upp frammåt 10 och hjälpte henne.
Timbuktu & Damn! var underbara as usual. Jason är nog min idol för tillfället, skönare snubbe får man leta efter.
I helhet så var festivalen mycket trevlig och mysig att jobba på, jag är lätt på att jobba nästa år igen fast kanske med annat arbete än det jag skött i år. Vi får se, det här var ju askul det med så.
Just let me hear some of that rock and roll music baby!
Det var vackert. Fortfarande rätt ensam.
Men happyhappy we were.
Jag håller med om helgen, fy fan, det kan verkligen inte ha varit trevligt. Denna helgen var den värsta men nu är den ju äntligen över så det är dags att tänka positivt! Snart är er turné över och helt plötsligt består hela världen utav Malmö igen. Okey. Tänk inte alls istället.
Det är vad jag gör för tillfället.
Och så städar jag. Sen skall jag ut och cykla i sommarMalmö.
Summertime
Vad gjorde jag då mer i Dalarna?
Jo jag besökte Ylva borta i Gävle (inte Dalarna dock) och blev intervjuvad utav Gefle Dagblad ang. Peace&Loves växtvärk.
Jag var på bröllopsmiddag för min 30-åriga morbror och hans fru. Hon har nämligen haft en massa problem med sin nacke sen en whiplashskada så de åkte till USA till en specialist där chansen att det skulle misslyckas var större än att det skulle lyckas. Med det lyckades, hennes värk har saktat in och hon mår mycket bättre.
När de då var där i USA så tog de en visit till Las Vegas och gifte sig mitt i allt.
Så i lördags var det alltså stor middag på Gamla Staberg utanför Falun.
Jag i mina högklackade leopardstövlar, silverklänning, långa svarta handskar, pärlhalsband, svanfjädrar i det svarta lockade håret och en jacka direkt nersänd från Gud himself (en svartvit Burberry-jacka med ett slag som står upp på ett helt magnifikt sätt)såg lite missanpassad ut mitt bland alla folkdräktsklädda fiolsnubbar.
Det påpekades "Jaja, Alice Timander är ju död nu så det är bara att ta platsen älskning."
Sen tror jag faktiskt inte att det hände så mycket mer, vi drog och handlade då och då, fikade med alla morbröder och hade allmänt mysigt.
My kind of fun is killing everyone
Kom hem vid 7-tiden från att ha varit i Falun hos släkten och nu gäller det att packa om och packa nytt för att sedan imorgon åka ner till Malmö.
Vad har jag då gjort i nästan två veckor ute i skogen?
-------------
Jo, det hela startade med att vi åkte upp till morfar och jag var för det mesta rätt frånvarande fram tills sista Juni då Ylva åkte över från Gävle för att jag och hon skulle på Peace&Love för att få se Iggy & The Stooges.
Vi hämtade upp Ylva på Falu tågstation och åkte in till Borlänge vid 12-tiden. Vi gick och käkade med min familj och tittade på folk. Björn Dixgård (Mando Diao) flängde förbi och fikade brevid oss, hela tjocka släkten var där för att hinna få träffa honom då han var hemma.
Och det märktes verkligen att vi var i en småstad då jag hade mina metallic silverleggings på mig, folk vände sig om hela tiden och en del var avundsjuka och lyriska över dem och en del andra var skeptiska och trodde att jag var nån skum typ. Alternativt kändis. Vilket i deras ögon är samma sak.
Vi satt rätt länge på det där fiket och efter ett tag gick det upp för oss att Snook-killarna måste antingen ha vart väldigt höga eller vääääldigt förvirrade. Jag chansar på det senare eftersom de såg så söta ut när de sprang framochtillbaka.
"Men detta fiket då?"
"Hitåt?"
"Men jag går in igen?"
"Vart ska vi?"
"Men fan vi går in här nu"
In och ut minst 5 gånger.
-------------
Min familj åkte hem till Falun och jag och Ylva sprang runt i Borlänge city (YES) och vid klockan 3 blev vi bandade och vi tog oss iväg för att titta på Stefan Sundström. Efter ett tag blev han lite långtråkig så vi tittade på Snook istället, deras motto måsteha varit "Skräm ihjäl publiken" eftersom det var helt knäpptyst och så PANG gick nån jävla svensk marchsång igång och det var komiskt att se hur hela publiken lyftes av chock i samma sekund.
Vi tittade på Weeping Willows oc var glada, de gamla sötingarna är helt underbara, men det kliade i mig eftersom de spelade såpass sent (18.00 om jag inte missminner mig) och Iggy & The Stooges skulle börja 22.00 på den scen som låg längst bort från där vi befann oss.
Så efter halva konserten så klarade jag inte mer och vi lunkade bort till den stora scen och placerade oss precis där jag tänkt ut att jag ville stå från början.
Folk nyptes i mina leggings och var helt "oooh" över dem.
Sen hände det där som jag lovat mig aldrig skulle hända.
Jag stod längst fram och tittade på Bo Kaspers Orkester. Och sjöng med i den där jäääävla reklamlåten.
Inget ont om deras val av stil men det är inte my cup of tea och allt handlar bara om sex, sex, sex hela tiden. Men jag hade en trevlig stund i ösregnet ändå.
----------------
Sen.
Sen.
Herregud min skapare säger jag bara!
POFF så var det ett tryck som du aldrig ens kan beskriva i ord!
Konserten började, Iggy var här, Iggy var där, Iggy var underbar.
Mina höfter blev så gravt skadade att jag inte kunde gå normalt.
Min axel var påväg ur led och jag fick smälla till Ylva för att hon skulle reagera och försöka flytta på sig.
Jag tänkte flera gånger "Nu kommer jag dö."
Punkare med nitar som borrades in i min hud.
Skrapsår från kängor som trampade på mig.
En Iggy som säger åt publiken att komma upp på scen - En publik som trampar på mig och använder mig som trappa.
Revben som flyttade på sig, revben som var sekunder från att brytas.
Det var ett rent helvete.
Men gud vad jag älskade det.
Iggy & The Stooges var helt magiska. The Stooges må vara lika döda som alla andra gamla legender men med en Iggy Pop på topp som frontar så kommer magin aldrig att dö.
Han är överallt och du kan aldrig sluta älska honom.
När konserten var slut så kändes det som att "Jaha, dör jag nu så ger jag blanka fan i det, jag är lycklig."
Efter allt så gick jag runt och sjöng på Iggylåtar hela natten. Gå är väl dock att överdriva...rulla/krypa är mer vad mina ben tillät mig att göra.
Vad vet jag.
Jag är ju bara en väldigt lycklig liten tjej som kommeratt gå på endorfiner och adrenalin tills nästa år.
(Det blev lite för mycket om Peace&Love så jag återkommer senare om vad jag hållt på med resten utav veckorna.)
