Jag gör saker, alltså finns jag

Ang. föregående inlägg så började jag helt plötsligt tänka på alla ångestfyllda skoldagsslut i mellan- och högstadiet. Jag hade visserligen Linda som var precis som mig, vi kunde gå hem till henne och käka glass och titta på TV en hel dag och säga max 10 ord till varandra under tiden. Men det är alla de där andra barnen, de där som tjatade hål i huvudet på en.

Valfri klasskompis: Sandra, kan inte vi vara med varandra idag?
Jag: Alltså....nej jag har nog inte tid.
Valfri klasskompis: Jaha, vad ska du göra då? Ska du vara med någon annan?
Jag: Nej, jag ska inte göra så mycket.
Valfri klasskompis: Eeh, jamen då kan vi ju vara med varandra iag. Bra, jag tänkte att vi skulle......
Jag: Nejman alltså, jag kan inte idag för att -här följer valfri lögn om illamåenden, familjen är sjuk(endast om du vet att det regnar och man inte kan vara hos kompisen), extraläxor, att man skall vara med nån annan och det är hemliga saker ni skall göra eller att du helt enkelt ska till stan med någon familjemedlem. Plus 100 olika andra undanflykter. Går vännen inte på första lögnen så brer du på med en till. Akta, det kan sluta med att din mamma ska opereras.-
Valfri klasskompis: Kan inte jag följa med då? Kan inte jag få vara med ändå? Jag kan hålla tyst. Men hallå, du har vart med henne de andra dagarna i veckan, nu ska du vara med mig ju.
Jag: Men.....
Valfri klasskompis när hon insett att ni inte kan leka idag: Jaha...jamen då bestämmer jag att vi ska leka imorgon då! Då ses vi!

Och så går man därifrån och har ändå förlorat. Att säga att man inte hade lust att leka eller att man ville vara ensam var som att säga att man skulle hem och läsa Nationalencyklopedin för att det var roligt.

Och måndagar! Dessa hemska små måndagar! Vad har du gjort i helgen? När man för sjuttioelfte gången påpekade att man inte gjort något speciellt i helgen så började folk titta snett. En del förstod och ville egentligen säga samma sak eftersom det var det de gjort men de hade för mycket stolthet för att säga att de vart mesiga och inte gjort 100 olika grejjer på de två små lediga dagar vi haft.

School - Konstant stress från att du är 6 till att du är 18. Grattis.

Kommentarer
Postat av: annika

det där stämmer till punkt och pricka!
själv har jag alltid velat ha lite ensam-tid.
usch, ogillar alla måsten..

2007-07-28 @ 23:56:50
URL: http://annikapaananen.webblogg.se
Postat av: Emma

jag behöver också ensam tid, bara jag och familjen, eller bara jag för den delen. jag får panik när man har en massa saker att göra helg efter helg och inte kan vara ensam och inte göra nånting. och sen i veckorna är det skola,prov och en massa krav som man måste genomlida.. I wote for ensam tid!

2007-07-29 @ 16:09:46
URL: http://foolemma.blogg.se/
Postat av: Rana

men gud vad härlig du är! jag känner igen mig totalt. Jag är nog en ensamvarg.. gillar att ha mkt ensamtid. Men jag har faktiskt en vän som är precis som din Linda. Vi kan ha filmdagar där vi bara latar oss och inte försöker vara coola eller nåt. Det kan vara hur fint väder som helst och vi kan sitta nere i hennes källare och käka glass och bara kolla på typ vänner eller en film. så jävla skönt. hon är typ den enda jag faktiskt VILL vara med. resten känns mer som måsten. aja, tänkte bara skriva av mig. Mycket bra inlägg!

2007-07-29 @ 18:48:04
URL: http://jagochkarl.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0