Nu åker jag till Göteborg igen.
Lite sorgligt.
Jag är inte så värst förtjust i Göteborg,
Inte ens Broder Daniel kan få mig att tycka om min s.k. "hemstad".

Idag är det mysigt väder ute. Jag skall nog ta en lite promenix och gå och fika.
Fast jag är ensam idag.
Någon som vill fika med mig om sisådär en timma på Möllan?
Fast jag och tidningen går rätt bra ihop det med.
Hmm.

Jag kände mig som en vandrande klycha idag.
Vi kör på en dagens outfit (fast utan bild);

*Gråbruna stuprörsjeans som ser ut som de tvättats i 100 år med småsten.
*Bruna converse i manchestertyg.
*En åtsittande men mycket lång mossgrön tröja (en militärundertröja) med dragkedja halvägs till brösten och åtsittande, långa ärmar som gick ner över handryggen.
*Svartmålade naglar.
*Vita Wayfarer.
*Gårdagens smink där mina ögon var härligt svartsotiga och halvknarkade.
*Kolsvart hår i snedbena, uppsatt i en slarvig knut (except the långa lugg).
*Och en lite efterbliven gångstil som påminner om någon som inte vet vart den är + heroin chic rörelsemönstret.

Sådär, om ni läste det där så måste ni vara väldigt uttråkade.

Igår kväll var jag och Cassandra på Debaser och muppade runt.
Jag hade förhoppningar om att The Embassy skulle vara lite kul att se men icke. Jag ville operera bort hörseln under hela spelningen. Eller sticka en kniv i magen. Bränna mig med ciggaretter. Hälla alla sprit som fanns över mitt länge ompysslade hår. Vadsomhelst hade vart bättre än den urusla show vi fick se.

Förutom vänner och bekanta så träffade vi ett par trevliga engelsmän.Tyvärr förstår ingen när man bara är trevlig men inte har något somhelst intresse av att, let's säg gå hem med dem. Som tur var kom Kitte ut ganska precis och räddade de arma små flickorna.
Kittes vän Simon var lagom full och sade sig ha telepatiska funktioner med mig och Cassandra. Efter det så frågade han om min vikt och jag blev rätt stött. Jag trodde nämligen att han, i sitt berusningstillstånd, skulle säga något elakt men funderar länge och säger "Du kan ju inte väga någonting!"  för att direkt efter få för sig att det var världens smartaste idé att lyfta upp mig och kasta mig upp och ner.
Jag var inte ett lika stort fan utav den händelsen som både han och de andra var.

Och Nicklas och hans tjej Lelo flyttar till Stockholm redan imorgon, det tycker jag är lite bra iallafall. Med tanke på att jag själv skall flytta dit om sisådär 10 månader. De skall öppna klubben där istället. I like that.

Idag är det huvudvärk och fika som gäller.

Och så var jag i Malmö.
Gästlistan för Debaser är fixad och nu kan jag andas lugnt igen.
Komiskt att det skedde från två håll, skäms lite för att Annika fick jobba och ringa runt när det var en piece of cake ändå.

Emma arbetar och jag tänkte säga att jag tycker synd om henne men det gör jag inte. För hade hon inte arbetat nu så hade hon arbetat dag och det avskyr hon likt katter avskyr vatten. Jag ska laga mat nu så jag kan käka nu och hon till... frukost.

Om du någon gång skulle tänka "Jag är bra på att cykla, jag kan cykla utan händer och jag kan stegra lite" ja, då tittar du bara på det här så är allt som bortblåst.

Jag tänkte tipsa er om en vettig klubb att besöka imorgon, Malmö är ju inte direkt peppast i Sverige men det finns ändå vissa ljusglimtar. Som Get Lucky tillexempel.
Tyvärr är det the last one imorgon då skivvändarna flyttar till le Stockholm, men vad fasiken, vi får ju se till att ha kul tills dess!
Imorgon är det så indiesvennigt som det bara kan bli - The Embassy spelar och har såklart med sig en indiepopdude från Göteborg som skall värma upp innan dem.

Påväg in till city idag påmindes jag om varför kommunalt inte alltid är det bästa valet.
Det är nämligen så att av någon anledning så finns det andra människor på färdmedlet.
Jag förstår inte varför men så är det.
Äckliga, fula och illaluktande människor.
Som antagligen inte sett en dusch, en parfym eller en deo de senaste 10 åren.
Eller så har dom de fast är störda i huvudet.
Those idiot fucks should go away, please. Eller ta en taxi för allmänhetens välbefinnande.

Tydligen har schweiziska forskare kommit fram till hur man, genom att cutta av lite nerver, får möss att mista sin förmåga att känna doften av katter och associera det till rädsla, då kanske vi kan få lite nerver cuttade så vi inte finner all the people illaluktande?

Jag har ett visst problem som jag råkar ut för då och då.
Det händer inte ofta men det händer.
Det är lite som med hicka, man vet aldrig när det dyker upp.
Fast nu är det ju inte hicka utan det är ett talfel jag har. Jag råkar ut för det att när jag skall tala så kastar jag om ljuden så att det blir störda ord som ingen förstår alternativt meningar som kan upplevas som galet komiska.

Idag så roade jag mig med att läsa om konstiga manier och sjukdomar folk kan ha och plötsligt ser jag det!
Min åkomma har ett namn!
Spoonerism.
Vilket jävla ord.

Så har det hänt för första gången i denna bloggvärld.
Jag har skrivit en text som en annan person skrivit för ett bra tag sen.
En nästintill identisk text.
Pinsamt för mig.
Kanske mest för att jag råkat börja läsa personens blogg alldeles nyss.
Nice intryck. Hej-jag-heter-Sandra-och-jag-är-en-störd-jäkel?

Skitkul för oss då.

Det finns vissa människor som är mer komiska än andra.
Det finns två som är extra roliga. Eller ja, egentligen är det bara en som är störd medan jag förgäves försöker inbilla mig att den andra bara råkat fastna i tonåren.
Vi kan kalla dessa två för Guppi och Puttefnask.
Guppi är den s.k. "normala" medan Puttefnask has lost her mind ages ago.

Vi kan ta alldeles nyss som exempel. Jag sitter på msn och skriver med min kära vän Emma. Emma ursäktar sig för att springa ner till Statoil och handla. När hon återvänder så berättar hon denna lilla historia för mig;

På vägen hem så kom Guppi och Puttefnask gående, de blev helt tysta när de såg mig. Men när de var 100 meter bort så hör jag Puttefnask skrika "hååååårrraaaa".
Ja, ni vet, Puttefnask har lite svårt med uttalet så det finns mycket som kan bli komiskt i hennes närvaro.

Eller varför inte när Puttefnask, med avsikt, spiller en drink över Emma, knuffar henne så att hon nästintill ramlar ner för trappen och sen bara flinar?
Eller när hon, mitt på krogen, bland alla människor, skriker att Emma är en horjävel?
Eller när hon mångt om mycket hävdar att jag är en "emptyhead" utan värde?
Eller när jag, på Malmöfestivalen när jag möter upp Kitte och Nicko får höra både ett och annat från flickorna som köade vid staketet.
Eller, eller, eller.

Av exemplet från Statoil att döma så kan ju även ni förstå att dessa två är rädda för oss. Mig verkar de ha lagt av att tracka lika intensivt som förut eftersom de börjat inse att allt de säger är så ihåligt att de inte ens själva kan tro på det. Men ibland faller de tillbaka.
Sen att de aldrig vågar säg något när de är ensamma får mig att skratta ännu mer. Att hela grejjen bara är en sak de ägnar sig åt för att de är löjliga små idioter utan liv. Som då gör vårt liv till deras. Att de gör sitt lilla, lilla liv till ett liv fyllt utav hat, förföljning och tröttsamma glåpord är för mig ett mysterium.
Men iallafall, även om jag har fått det lite lugnare på sista tiden så är Emma deras absoluta favorithackkyckling. Tyvärr är jag inte i närheten så ofta när de hackar på Emma och det är verkligen tyvärr för jag går efter mottot "Rör Inte Min Kompis (Då dör du.)"

Men jag lovar, jag är jävligt sick and tired på den här sjuka barnleken nu, så nästa gång kommer jag inte ignorera er, det kommer jag verkligen inte.

Som en del i mitt inbillat hälsosammare leverne så har jag gått och köpt en massa vitaminer från New Nordic, jag har nämligen fått för mig att ett gäng gymbesök och massa vitaminer och mineraler per vecka kan döva mitt samvete från de där grejjerna som bryter ner min kropp.
Typ. Alkohol och choklad.
Och nudlar.

Jag skall nog göra som min kära vän Judith och rena kroppen. Det tar två veckor och i en hel vecka så dricker du grönt te och egenpressad apelsinjucie. Ingen annan förtäring.
Det kan ju iallafall hjälpa mig lite med min überperfekta disciplin....

Om jag inte kan hänga ut mig själv, vem ska jag då hänga ut?

Igår blev jag så trött när jag var på stadens gator.

Mitt brott: Att vilja förflytta mig från punkt A till punkt B.

Mitt straff: Jävla "jag äger hela världen och gör vadfan jag vill"-mammor med feta barnvagnar överallt, en hel hord utav gamlingar och barn som går på spårvagnarna i sådan snigeltakt att jag har ena benet utanför när vagnen börjar rulla, jag blåser i princip omkull när jag promenerar från Järntorget till Stigbergstorget. Dessutom snubblade jag på nått jävla muppos tappade hamburgare eftersom jag gick och funderarde på viktiga saker istället för att stirra ner i marken som alla andra svenska tråkmånsar.
Dessutom är folk alldeles för alldagliga för att få finnas, kan de inte bara sluta upp med att stirra ut folk som är snygga och som kan ha på sig andra klädesplagg än HM's skit, som kan ha andra frisyrer än blondt hängande/brunt hängande?
Suck, gå och dö.

Igår kväll spelade Snoop Dogg på Berns i Stockholm och Lazee skulle vara hans support men eftersom svenska polisen är ett gäng fittor som tror att de gör någon nytta av att slå till mot enstaka artister så föll det sig som så att Lazee inte kunde uppträda.
Lägg tiden på att försöka stoppa knarklangningen istället?
Det komiska med just Lazee är att han blev släppt nästintill direkt efteråt men tillräckligt sent för att han skulle hinna genomföra showen.

Vare sig det är sant eller inte att Lazee knarkat så är han en riktigt bra människa. Jag tycker om honom för han är så himla genomsnäll att det finns inte! Så jag skiter i det hela och hoppas att det går bra för honom ändå.

Ja, jag låter det se så här jävligt ut.
Sofie var inloggad, men inte jag.
Sen jag men inte hon.

Egentligen är det säkert inte ens svårt.
Jag har tappat bort de gröna områdena och jag fattar inte varför min kod för ramen fuckar upp så att det blir tre meter emellan header och inlägg.
Och nej, det där är inte den header jag skall använda.
Det är ju ffs skitsimpelt. Tror jag iallafall.

Men.
JAG ÄR ETT RETARD.

Nu går det lite halvt sådär med mitt designande.
Jag kan ju ingenting om det här egentligen.
Så nu ska jag vänta på Sofie så jag kan fjäska och be om lite hjälp.
Igen.

Idag var jag nere i stan på Bengans för att köpa mig en ny skiva. Något vackert att lyssna på nu när hösten knackar på.
Dock hade jag ganska kort om tid så det blev bara "oj, här är den, nu tar jag den, hejdå".
Inte bra Sandra.
Man skall alltid, alltid, alltid granska skivan in i minsta detalj och försäkra sig om att det inte finns några somhelst repor. Helst skall du be att få provlyssna just ditt exemplar innan du köper det.
När jag kommer hem slänger jag av mig väskan, tar ut skivan ur omslaget och omslagspappret.
Lägger på sida B och för stiftet mot skivan. Förstå låten låter okej, andra likaså.
Sedan byter jag, jag vill höra låten som ligger som etta på sida A. (Lite skadad är man ju utav CDskivans zappande.)
Först svajar högtalaren men det är ju inga problem.
Sen hörs det. Det går knappt att höra musiken, rösten strålar igenom men musiken är oigenkännlig.

Jag, som är uppvuxen i ett hem där vinylskivorna vart i klass med religion kan aldrig acceptera en repa.

Medans andra sade "Du skall icke missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn."
Så sade vi i mitt hem "Du skall icke misshandla eller på något sätt förstöra din LP ty du skall dö om du gör detta."

Medans andra sade "Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig."
Så sade vi i mitt hem "Du skall visa aktning för dina vinylskivor, så att du får leva länge med din musik och med din glädje."

Min mamma har aldrig, i hela sitt liv, repat en skiva. Aldrig.
Jag gjorde ett misstag när jag var liten och råkade repa en Depeche Mode-skiva och det gråter jag för än idag.

Så nu skall jag gå och kräva att få byta även om butiken hävdar att det är nono bytesrätt ALLS.
Fuck them, de kan ju fan inte sälja mig något som inte går att lyssna på.

En intressant sysselsättning för alla de kids som i vanliga fall går på M2, Uppåt Framåt eller möjligtvis Lokal, det är att bege sig till svenneklubbarna.

Även kallat "Avenyns alla klubbar".

Det är en facinerande kultur det där.
Fula gubbar i 35-årsåldern som tafsar på de MTV-porrande nyss-18-år-brudarna.
Osäkra och extremt innehållslösa brats som, för att stärka sitt självförtroende (läs; framanar illusionen av den minsta tillstymmelse till självförtroende) och mitt på det en massa intetsägande och extremely fult klädda svennebananer.

Min bekant Sebastian valde att gå till en utav de här ställena när han fyllde 25, såsom vi alla väljer att göra klockan 3 på natten när allt intressant tänt lyset, slängt ut oss och stängt dörren.

Han blev utslängd. För han var för full.
Fast det var han inte.

Varför är det så med dessa svenneklubbar, varför hatar de snygga människor som faktiskt har en hjärna som går längre än till morgondagens klädval? En hjärna som används till annat än "hur fixar jag snabbast fylla"?
Eller för all del - en hjärna som används till mer än att komma ihåg pappas kontonummer.