Jag började alldeles nyss skratta så mycket att jag ramlade av stolen.
Jag sitter även och storgrinar, om det beror på komik eller tragik har jag svårt att bestämma mig för så jag lägger mig i mitten i detta fall.
Jag må vara trög men jag insåg precis att FRAs organisationsnamn förkortas SS.
Det känns väldigt mitt-i-prick...

Eftersom välklädda och musikaliskt bevandrade Gossip Girl har dragit igång nu med säsong två så tänkte jag bara tipsa er om den här, väldigt fina videon.
Eller ja, videon suger eftersom det är något fan som gjort den men låten är bra.

 
Och nej, det är inte Babyshambles.

Tiden går för snabbt,
Alldeles för snabbt.
Ändock står vi stilla i den kyliga natten och stannar kvar i det som skulle ha tagit slut för längesedan.

Vi tror att vi kommer på lösningen på livet, lösningen på allt.
Men i själva verket står vi bara där på Västerbron och tittar ut över det som en gång vart vårt liv, det som är vårt liv, och det liv som kommer fängsla oss för alltid.
Fastfrusna i ett ögonblick.

Jag har börjat drömma drömmar som är alldeles för realistiska för att det ens skall vara kul.
Det går ut på att jag drömmer helt normala saker men när jag ligger där och drömmer så får jag panik och "vet" att det är på riktigt. Ibland kan jag tillochmed vakna upp mitt i natten och på fullt allvar tro att det har hänt och inte alls har varit en dröm.
Jag är lite dålig på exempel så ni får fantisera själva. Enda jag kan komma på just nu är det om att Emma skulle sälja Peaches och Mika, vilket gav mig extrem panik. Fast jag visste inte om det var sant eller ej. Jag minns att min lösning gick ut på att jag skulle röva bort dem. Alternativt köpa dem själv.

Såhär hade jag när jag var riktigt liten men när jag var... runt 13 så försvann de obehagligt äkta drömmarna men nu är de alltså tillbaka. Jag är inte så förtjust i det eftersom jag aldrig får en lugn sömn utan har halvt panik hela natten över att jag, i drömmen, måste få tag i personen ifråga och höra hur det egentligen ligger till. Om allt är sant eller ej.
Men jag får såklart aldrig tag i dem.
Så då går jag runt och grubblar för mig själv och förvärrar allt.
Toppen.

Om ganska så exakt en timma så skall jag sätta mig på bussen för att bege mig in till staden.
Jag skall gå på releasefest för Ammotrack.
Det känns lite kul, dock är jag aningen seg i huvudet idag.
Jag känner inte riktigt för att behöva röra mig utomhus, det är kallt som fasiken.
Teleportera mig rakt till krogen? Ja tack.
Lite skövderock skall nog pigga upp.
Meep meep.

Efter att tidigare nämnda stalker fyllt i samma kommentar 10 gånger (jag har tagit bort emellan varje publicering) så fick jag nu tillslut hindra folk att kommentera på det inlägget. Lite tröttsamt om man säger så.

Jag vill, vill, vill verkligen inte blocka människor. Det är fel.


Uppdatering, 19.47
(Man har väldigt mycket att göra om man som denna människa, när inlägget är låst, väljer att skriva in sin kommentar på vartenda inlägg jag gjort de senaste veckorna.)

Det värsta som finns är att komma på bra idéer när man precis har lagt sig. Man tror sig alltid kunna komma ihåg idén till dagen efter men fan heller, man minns aldrig.
Man står som ett fån och försöker minnas den där briljanta idén men man står helt utan ord och tanke. Så det var bara att sätta sig upp och rita när jag kom på det häringa här ovanför.

Det är till ett arbete ang. mode där jag valt att inrikta mig på mode och vidare mot problematiken med mode.
Bilden ovan är inget speciellt alls men, jag är som en teflonpanna så det är lika bra att rita ner det.
Och ju fler skitsaker jag kluddar runt med, desto bättre blir slutresultatet då jag på ett lite klurigt sätt har fått utlopp för alla idéer och känslor. (Jag ritar nästan alltid ner mina idéer, även om det så är vanliga porträtt som skall göras.) 
Dock är mina ritskills, såhär mitt i natten när jag är halvsovandes, sjukligt dåliga.

I arbetet så vill jag främst, på något sätt, gestalta den skevhet där samhället sammankopplar skönhetsideal med catwalkmodeller. Jag har inte kommit så långt, startade idag.
High-fashionmodeller är inte människor. Det är galgar. Inget annat.
Jag vill nudda vid grunden där våra komplex föds - när vi anser att något inhumant är det som är mallen för vad som vackert och rätt.

Och jag som skulle vara hemma och ta det lugnt.

Igårkväll var jag och mina kära kamrater på bio, efter det var det menat att jag skulle ta min buss hem för att ha en stilla kväll för mig själv. Lite rekreation.
Men tror ni på den?
Nej, såklart inte. Vi gick ut på krogen, sket i sista tåget och kvällen slutade med att jag och Emelie hamnade i något kollektiv ute på Hisingen.
Där åt vi nudlar.
Nudlar är bra mat. Fin mat.
Älskningsmat.

Efter diskussioner om jordens undergång, kärnfysik och diverse konspirationsteorier så bevisade Calle för mig att han är en mycket djup människa;
Jag; Men varför gillar du inte henne då?
Calle; För hon är tjock såklart.

Hmm.

Imorse testades världens största maskin.
Och jag gissar på att du inte har den blekaste om vad jag menar.
LHC. Large Hadron Collider.
En partikelaccelerator vi skapat i hopp om att lösa hur världen kom till.

Såhär går det till; Vi skickar ut protoner, som färdas i (nästan) ljusets hastighet, i en 27 kilometer lång tunnel, där de efter ett tag krockar med varandra. På en sekund hinner protonerna 11000 varv i denna nästan 3 mil långa tunnel. När protoner slår ihop mot varandra i sådan fart och så ofta så faller de sönder till mindre partiklar vilket vi gräver och letar i.

Rent tekniskt är det som att återskapa ett litet big-bang (vilket oroat många då vi lätt skulle kunna - flopp, nu sögs vi in i ett svart hål. döda.) där vi främst försöker hitta den så kallade "Higgspartikeln" som skulle förklara varför materia har en massa. Dessutom letas det efter så kallade supersymmetriska partiklar som skulle kunna svara på våra frågor om den mörka och dolda materian.

DN skriver lite om det hela här.

För jag är sådär. Vad heter det.
Narcissistisk.

Idag hade vi en LO-representant på skolan som informerade oss lite mer ingående på hur facket fötts, hur de arbetar och så vidare.
Som jag sagt tidigare så är min mor huvudskyddsombud inom Kommunal så att berätta om MFL-lagar, kollektivavtal och hur facket kan hjälpa den anställde är ungefär som att förklara 1 + 1 = 2 för mig. Eller att det är jorden som snurrar runt solen och inte tvärtom.
Idag togs det på mycket, mycket grundlig basis så det var snarare som att förklara vilken färg som är blå och vilken som är grön.

Eftersom jag då växt upp i detta solidaritetens hem (mor, undersköterska som blivit huvudskyddsombud, far, kulturarbetare som R:are med mycket starka åsikter) så kan jag för mitt liv inte ens föreställa mig att det faktiskt finns människors som inte vet vad ett kollektivavtal är.
Eller framförallt - att det skulle finnas människor som anser sig ha rätt till alla rättigheter och förmåner som facket förhandlat fram åt just deras arbetsgrupp, arbetsplats, men som aldrig skulle betala de där...typ 300 kronorna.
Att vägra visa att de... ställer upp för sig själv och sina arbetskamrater?
Att det ens finns människor som inte förstår att facket kan omöjligt finnas om arbetsgivarna börjar se att de skulle klara sina företag även om de som kräver vad vilken normal människa somhelst skulle kräva, skulle vägra arbeta.
Ju färre som är med i facket desto sämre kraft har de fackligt utvalda att förhandla med vilket resulterar i - sämre avtal för dig.

Men det är Sverige i ett nötskal.
"Det kan aldrig bli sämre" - Det kan bli så mycket sämre att du inte ens kan föreställa dig det.
"Våra löner kan aldrig sänkas"  - Varför skulle de inte kunna sänkas om de kan höjas?
"Vadå, jag får ju det de som är med i facket får, varför betala? Jag är en snål jävel som bara tänker på mig själv." - Ca 300 kronor och du får flera försäkringar och annat mojs, du står upp för dig själv och du kan få hjälp närsomhelst som du finner problem på din arbetsplats.

Idag publicerades min intervju med grabbarna grus på Rockfoto.
Lite sådär försent.
Men bättre sent än aldrig.


Hetsätning / hets...matning?

Idag kom min polaroidkamera på posten.
Den är lite klumpig men jag tycker att den är söt.
Hälften utav blixarna jag fick med förstår jag precis hur de fungerar.
Andra hälften är ett totalt mysterium.
Jag kommer nog inte förstå mig på dem nånsin.
Man vad gör det?
Jag ska ända bara vara naturromantisk (läs; peace&love-och-arvikafestival-romantisk).
Det är så vackert.
Nu måste jag ut och köpa "billig" film.

Min drivrem till min spelare är sönder.
Jag kan inte spela LP-skivor längre så jag håller på att spricka.
Min fars urålderliga  funkar inte heller, dock är det inte alltför konstigt - den har inte varit igång sen jag var... 5 år?
Så nu sitter jag här, med en trasig gummibit och en skiva som jag vill lyssna på.
Men nej.
Jag får ta och ladda ner musiken helt enkelt.
Jag har ju lite tillgodo på ett visst secret forum.

Ensam och dessutom musiklös.
Tillsammans med mina allför svarta tankar.
Och alldeles för långt bort. Ifrån. Kärlek.

Jag har alltid velat skriva sådär gulligt.
Sådär drömmande och romantiskt.

Som när Kajsa skriver "men sen vet jag inte. börjar känna mig instängd.
behöver ett nytt tält att gömma mig i."

eller när Emerenzia skriver "Det är mitt i natten, eller egentligen är det morgon. Solen lyser redan lite och Borlänge känns väldigt gemytligt. Våra barn kan få bli stora här. De kan peka på bakgården och viska- här träffades mamma och pappa."

Jag kan bara inte.
Jag är för realistisk.
För verklighetsbunden.
Och alldeles för avskärmad från mina drömmar.

Nyfärgat hår måste vara den bästa känslan som finns, näst efter förälskelse.
Idag blev jag än en gång svartfärgad så nu kan ni inte längre se min utväxt.
Visserligen hävdas det att man inte kan se min utväxt så bra då jag har mörkbrunt hår men jag litar inte på folk.

Och fan vad fort mitt hår växer.
Jag färgade för exakt en månad sen.
Och jag hade lite drygt 3cm utväxt.
Dvs 3 gånger snabbare än normalt.

Tänkte dela med mig utav mina kära vänners förmåga att konstruera SMS på sena nätter och tidiga dagar;
00.05 Från M; Debasre är finu, kommer du hit, jag väntar dej? (Notera att jag var i en helt annan stad, 30 mil bort denna kväll)
00.07 Från M; Värsta snyyygga killen, jag gå nu. (So much for that friendship.)

06.23 Från B; Jag har blåa strumpbyxor med hål i. Det är bra. Går snabbare då. För annars är det blött och det tycker jag inte om för det är blött och inte torrt och det är dumt för jag gillar inte blött eftersom blött är klibbigt och inte torrt. (Man kan aldrig vara för tydlig.)

05.10 Från C; Jag gadd ingey bete ofö jag dial napp. (...men man kan inte vara för otydlig heller...)

Och avslutningsvis en väldigt nödvändig information, både för mig när jag fick det och för er nu. Jag blev så glad när jag fick SMS:et. Det kändes så... skitviktigt att vakna mitt i natten för.
02.20 Från L; JAG SKA KNULLA NU!