Det är mycket tal om den ökade ungdomsbrottsligheten och gatuvåldet. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, skratta för att de ledande inte inser de simpla problemen (eller gråta av samma anledning) eller gråta för insikten av att människan varken är eller kommer bli en fullt civilicerad varlse.
Att människan är grym är ingen ny upptäckt, det har vi alltid varit men på senare tid så döjer vi den bara på ett mycket listigt sätt. Manipulation, tvång och utpressning har bara ersatt de gamla direkta livshoten.

Riccardo Campogiani är ett av alla offer för gatuvåldet. En 16-årig pojke är dödad.
Han är död.
Och han är dödad av andra barn. Barn.
Det är ingen galen psykopat som har mördat pojken. Den är ingen känslokall kriminell gubbe som har mördat pojken. Det är barn som har mördat ett annat barn.
Vår värld är inte en värld jag vill leva i längre, det är en plats som hyllar det kalla, det känslolösa och det tomma.

Det som förvånar mig mest är de styrandes totala oförstånd inför vad som är problemet eftersom så många andra verkar veta exakt vad som löser allt.
Jag kan enkelt säga att om jag vore tonåring i dagens samhälle där livet gick ut på att hänga med kompisar så hade vi förr eller senare råkat ut för samma problem.
För tänk såhär;
Du är 17 år, det du gör mest om kvällarna är att hänga med dina kompisar och eftersom ni är stora och tuffa så är sprit ibland (inte alltid) iblandat. Men dagens kompisgäng är inte på 4-5 stycken utan ni är uppemot 10-15 pers vilket leder till att det är inte så enkelt att finna någonstans att vara, jag menar, vilket förälder vill ha hem 15 tonåringar i sin 3:a en fredagkväll? Nej, inte så många va.
Så, ni kan inte vara hemma hos nån.
Jamen, vi går till nån fritidsgård då? Fet chans i helvete. De är oftast bara öppet på dagarna om än det med tanke på kommunernas nedskärningar. Ungdomarnas naturliga träffpunkt har skurits av.
Jaha, gotta rethink, vart ska vi nu då? Ja, vi har ju alltid Nils Ericsson-terminalen inne i Göteborg men där hänger det bara en massa fashioncore-låtsasemos, inte alltför roligt att åka dit alltså.
Jaha, what's left? Jo, utomhus. Parker, gator och diverse torg.
Slottskogen är no.1 i Göteborg.
Vitebergsparken är rätt het i Stockholm.
Fast där hänger det ju så mycket konstigt folk, du och jag, vi är ju bara vanliga små tonåringar som inte alls utmärker oss på något sätt.
Så vi skiter i parkerna och tar gator och torg i besittning. Men vi är ju knappast ensamma, det finns ju hundratals barn till som springer omkring och umgås och självklart, självklart kommer det gå över gränsen tillslut.
Gatorna och torgen har varit deras lekplats sen de slutade fråga om "de skulle leka med varandra idag".
Och på de där gatorna och torgen, där finns det inga trygga vuxna som kan ta hand om våra barn, där får de sätta sina egna gränser och spela fritt, utan insyn från föräldrar.

Inte konstigt att den mördade 15-åringen i Rödeby's föräldrar sitter och säger att "han var en sån fin och snäll pojk, han kan inte ha gjort det här".
Nej, för ni känner inte er egen son, inte den han faktiskt är i samhället och det, det är erat och alla andra vuxnas fel. Det är ert fel att ett gäng på Kungsholmen sparkade och slog ihjäl ett annat barn. Det är ert fel att ett barn förts in i kriminalitet och mobbat andra så grovt att det till slut runnit över för en hjälplös pappa.

Det är ert fel.