Jag saknar familjen. Den där speciella känslan som fanns förut. Där vi alla hörde ihop och alla älskade alla.
Den där man blev utskälld för att man inte skaffat nånstans att bo, där maten delades systerligt och borderligt, där det inte fanns något "ditt" eller "mitt" utan allt gick till den som behövde det mest för stunden, där alla hjälptes åt och alla välkomnades, den där man kunde känna sig trygg vart man än var. Den där man var hemma även om man var på en plats du aldrig sett förut.
Där allting var helt perfekt.
Det där som aldrig kommer tillbaka igen. Vare sig jag vill eller inte.
Helt plötsligt är allt som vanligt, allting är som alla andra. Magin har tagit semester.

...and now, the night is over...