En kväll med fin musik och fina människor

Igårkväll mötte jag upp Amanda för att gå till Sticky Fingers, det där stället som man avskyr men ändå går till.
Vi skulle egentligen gå på spelningarna på Top Floor men ändock smög vi in nere på den vanliga klubben tillsammans med vänner och bekanta i väntan på gigens start.
Rökrummets ventilation var, dagen till ära, helt avstängd. Det var lite "if you smoke, you shall die"-känsla över att behöva bege sig till det annars så trevliga rummet.
När vi tröttnade på pubertal fylleorgie så begav vi oss mot högre tillställningar och fann oss tillrätta uppe på Top Floors balkong.

Först spelade Kid Down ett riktigt bra gig, om jag skall vara helt ärlig så trodde jag att de spelade helt annan musik från början men efter att tittat in på deras Myspace för ett par, tre månader sen så insåg jag att musiken inte alls låter så tråkigt emo som tidningar väljer att beskriva dem som. Nej, det är mer gläjde och indie.


Kid Down på scen


Sedan följde en tråkig väntan (hallå, inlägget häromdan?) och jag och kära Amanda roade oss med att springa framochtillbaka till toaletten.
Ja, det var det roligaste man kunde göra.
Eftersom alla andra, antingen, stod nere på golvet i väntan på Sugarplum Fairy, eller sprang runt backstage.
Och de som stod på golvet var fulla och fula så våra spegelbilder och vattenkrig var way more fun.

Sedan började killarna spela och det var bra. Rikigt bra. Jag är faktiskt förvånad över att de är så extremt bra denna gång. Förut, sådär för bara något år sedan tyckte jag att både de och Mando Diao var det mest överskattade Sverige kommit på
(Jag vet att det är skitlöjligt att såfort man pratar Sugarplum så måste man prata Mando och tvärtom. Men ändå.)
Mando Diao fick mig genom Ode To Ochrasy, men sedan så hände inte mycket mer.
Trevligt. Bekvämt. Fint. Lagom. 
Medan Sugarplum Fairy gav mig en käftsmäll och jag insåg att det här med att de skulle vara överskattade - det var bara en enda stor inbillning.

Spelningen tog slut och ett förvirrat sms flög genom luften från min mobil. Ett, två, tre. Svar.
Nu går vi upp i logen.
Fast det tyckte inte serveringspersonalen.
Ni vet den där "Superlatives" på Facebook? Där man skriver "Sandra is the most likely..."
Jag brukar få "...to get out of trouble by smiling."
Det stämmer till fullo.
Jag log lite fint, tittade med mina stora, svarta ögon och förklarade situationen. Snubben gruffade lite om att folk faktiskt fått höra reglerna både en och två gånger denna dag men såklart var det bara att traska in för fröken och hennes vän.
Tydligen måste man vara bandet eller arbeta med bandet för att få vistas i logen, gästlista gäller inte alls.

Jag har inte vart uppe i Stickys loge förut och jag måste säga, den slår det mesta i mysighet - det är nämligen en lägenhet. Utschasade blev vi allihopa vid klockan halv ett så då bar det av till de nedre regionerna utav Sticky Fingers. Förutom David, Eric, Jens och Krisotffer som valde att traska bort till Jazzhuset.
Lite halvpretto men jag förstår dem. Hade jag haft benork nog så hade jag antagligen också gått dit bort.

Kommentarer
Postat av: viktoria

jag har inte riktigt fattat grejen med sugarplum än...har du tips på någon bra låt som man borde höra?

2008-09-20 @ 21:05:09
URL: http://musicinmylife.blogg.se/
Postat av: Sandra

Hmm, well jag skulle nog säga att;

Sweet Jackie

Illusion Of Conclusion

Just A Little Bit More

You Can't Kill Rock'n'Roll

är fyra låtar du borde lyssna på. De två sistnämnda är från senaste albumet

2008-09-20 @ 22:07:55
URL: http://vendelay.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0