Om man inte har något att göra så kan man ju alltid fabricera historier om Sandra
Nu har det hävdats för sjuttioelfte gången, utav samma härliga stalker, att jag är rasist.
Jag börjar bli lite trött.
Jag tror att hon vill att jag skall vara rasist. För det skulle betyda att jag brydde mig om hennes existens.
Gång på gång hävdar hon att jag skulle vara just rasist. Jag. Den sista människan på jorden som skulle hålla med i rasistiska tankebanor.
Fast hon vinner ju lite på att jag stör mig såpass mycket på henne att jag gör detta inlägg.
Eller vänta, det gör hon inte faktiskt.
Eftersom jag skrattar så mycket åt henne att jag nästan kissar ner mig av tanken på att det finns vuxna människor som har så lite att göra att deras liv är att tracka och förfölja mig.
Gud, jag har så mycket roliga kommentarer i lager från den här människan på den här bloggen. Jag tror jag ska ha något slags "Dagens".
>Eftersom jag skrattar så mycket åt henne att jag nästan kissar ner mig av tanken på att det finns vuxna människor som har så lite att göra att deras liv är att tracka och förfölja mig.
...skrev den som hade också skrivit det låååånga inlägget om "efterblivna små stalkers"... om du fattar vad jag menar ;]
Känslor Paulina, upprörda känslor över hur folk orkar bete sig mot en själv. Eller är allt på lek i din värld?
allt som har någonting att göra med dig = japp ;]
jag har aldrig skrivit något om dig på min blogg, så oviktig du är... skynda dig om du vill läsa den, ska ta bort den snart (kanske...;)
Oh no. Jag är inte omnämnd hos min förföljare. Stackars mig.
