Och nu var den sjuttonde september här!
It's time for us to join the wild side.

Sugarplum Fairy släpper ny skiva och den är riktigt, riktigt bra.
Förkärleken till det förflutna förstärks än mer nu när Marlon Brando-referenserna viner runt öronen medans Sugarplums sound har utvecklats till något långt mognare än det de var förut.
Skivan är nyskapande och känns både fräsch och krispig men ändock sitter bandet stenhårt fast i gamla konventioner.
Låten "You Can't Kill Rock'n'roll" påminner mig om något jag hört förut men det spelar ingen egentlig roll eftersom helhetsintrycket som Sugarplum Fairy ger är att de vet vad de gör och de gör allt utav en speciell anledning. Det finns en plan med allting.
Inget är slump.
Ingenting.



Imorgon skall jag joina in på Sticky Fingers när Jonas och gänget kommer hit, för att se vad som skett sen i sommras. Jag missade jubileumsspelningen på Peace & Love och det ångrar jag.
Att se dem i en sketen grop i Karlskoga, mitt på dagen (läs; på morgonen) och dessutom bland ungefär... 300 fulla ungdomar känns inte riktigt lika coolt.