Det här är Emma.
Hon är inte sådär skev i verkligheten.
Bara nästan.
Emma är världens bästa. Utan henne skulle jag inte klara mig.
Hon är den där som förstår när ingen annan förstår, och hon skrattar åt det. 
Hon är den där som skrattar lika hysteriskt som jag gör.
Det är hon som jag kan ligga på golvet med och låtsas att jag är en död hund.
Hon är precis lika bisarr och icke-PK som jag är.
Hon är snällast och finast även om hon fullständigt låtsas om att hon inte är det. För hon är ju cool. Precis som jag.
Fast vi är mesar. Riktiga jävla mesar.
Bara så ni vet det.
Jag kände för att berätta det.