Jag känner mig ensam och pratsjuk. Usch.
Jag har så tråkigt att jag vill dö och det är så kallt att jag dör.
Och dumma Emma svarar inte i telefonen, Sandra inte glad.
Dessutom så är det så förbannat ensligt och dött i Gråbo att det tar minst 2 timmar för mig att ta mig nånstans där det är vettigt. Eller ja, vettigt och vettigt.