Ursäkta mig men jag är deprimerad. Jävligt deprimerad.
Jag är hemma igen.
Jag är i jävla fittgöteborg igen.
Ni kan inte förstå känslan av att rulla in mot GBG:s Central och verkligen vilja hoppa ut genom fönstret för att slippa komma tillbaka hit.
Jag saknar Emma, jag saknar Malmö, jag saknar vännerna, jag saknar livet.
Här finns jag för att jag måste, jag måste plugga färdigt, jag måste göra det.
Så fort jag är färdig så blir det flytt ner iallafall, får skaffa årskort på SJ så man kan hälsa på familjen också.
12 dagar kvar tills jag åker ner till livet igen. 12 dagars koma.
Väck mig igen när det är den 19 Januari.