Ni vill aldrig genomgå en gastroskopi. Jag lovar er. Om en läkare föreslår det för er så skrik nej.
Det startade med att jag fick en knäpp och blev skitförbannad på allt, systern satte nålen såpass snett att det kom utanför området där jag blivit bedövad med EMLA-plåster. Great start. Höll käft iaf och var bara surig när jag svarade dem på frågor.
Sedan, doktorn kommer in med den jävligaste apparat jag någonsin sett. Slangjävlen han skulle stoppa ner i min hals var fan bredare än 1 cm i diameter!
Jag får bedövning i halsen och min dos av lugnande medel. Första gången misslyckades de för jag fick panik och drog ut slangen (yäy, verkligen lyckat :/).
Jag får 2 doser till med lugnande.
Jag får 2 doser till.
Syster blir depp och ger mig ännu en dos.
Nu har jag fått 6 doser då 1 dos(!) är tillräcklig för att få en fullvuxen människa att bli helt väck. Jag är stenklar i huvudet.
De försöker igen med slangen men jag får sådan panik att de får dra upp slangen, den var nere i magen men jag är en stark männniska, de tre personerna som höll fast mig hade inte en chans mot min extrema rädsla.
Så de skrev ut några piller åt mig som vanligt så får vi se om dessa kanske hjälper. Gaah, I don't think so.
Så fick jag ligga på en bår i hallen och låta ruset gå över och det var också tråk för folk trodde att "hon måste ju vara helt borta nu i nåra timmar" men nej, det var borta efter en tio minuter, en kvart.
Skickade nått obegripligt sms till Emma också, satt ooch pillade med mobilen så sa nån "Du får inte ha den på här"  varpå jag svarar "Nejnej, såklart" och gömmer mobilen bakom byxbenet i tron om att hon inte förstod vad jag höll på med. Så hon gav upp och garvade bara åt mig.

Har precis hittat de perfekta skorna tills på lördag, de är ungefär 55 år gamla, handgjorda och det vackraste jag sett! Tillhörde min mormors mor.
De sitter så sjukt underbart skönt, som om jag inte ens har skor på mig utan att mina fötter bara blivit större och då är det ändå en klack på ungefär 10cm.
Kärlek!