Jag måste säga att helgens Melodifestival var mycket intressant att se på.

Innan något annat blir sagt vill jag säga att Andra Generationens låt "Kebabpizza Slibovitcha" var en sån där låt som låtväljarna hoppades skulle gå hela varvet runt från att vara så urkass som den är till att bli rolig.
Precis som Christer Sjögren.
Jag fann texten rolig men som musik så är den diskad innan vi ens satt igång spelaren.

Ola, hans låt var bra men den kändes styckad och vimsig. Som om den inte riktigt var hundra på vad som hände.

Mikafansens stylist måste vara trög för hon/han fick dem att se ut som om de var gubbar på 60 som vill göra något "ungdomligt" och "coolt". Magplask där ja.
Mycket bra låt men jag var tvungen att hålla för ögonen då både kläderna och "koreografin" skrämde mig. Nono, inte ett vinnande koncept.

Sanna Nielsen då? Ja, vi har hört den där låten förut. Många gånger. Tusentals gånger.
Vi behöver inte höra den igen.

Andreas och Carola?
Vad hände? Vad gick fel? Blablabla?
Saken är den att eftersom folket förväntade sig något riktigt, riktigt bra från dem så blev det ett illa magplask när låten var av samma kvalité som kebabpizzan.
Det förvånade nog väldigt många, inte minst musiksverige, det var ju ändå de två och Kvint som skapat den, det kändes ju som att det skulle kunna komma något riktigt, riktigt bra.
Men, den kom aldrig igång och kändes mer som någon slags pausunderhållning av någon avdankad artist vi inte sett på 20 år.
Dessutom, i lördags, så sjöng inte Andreas och Carola ihop, deras röster sammansmälte inte alls så som de gör i deras låt "Lucky Star".
Folk, och jag själv, blev helt enkelt besvikna på att låten var så medioker.

Sen undrar jag vadfan som hände där nånstans i mitten, Svenska folket stod still och alla blev lika förvånade och äcklade? I think so.

Någon mer än jag som såg Melodifestivalen i lördags?
(Vill bara påpeka att det är skönt att hela svenska folket gått och blivit ironiska. Jga kan ju inte själv förneka att jag tyckte att Christer Sjögrens nummer gick hela töntvarvet runt till att bli roligt. Nog om detta.)

Någon mer än jag som såg Björn Gustavssons framträdande i Melodifestivalen i lördags?
Jag gissar på att ni såg det.
3½ miljoner svenska bänkade ju sig framför TV:en och slog på skitprogrammet.
År efter år.
Som en vän till mig sa: "Det är så äckligt och hemskt, ingen bra musik alls. Men det är som en bilolycka, man måste helt enkelt titta. Ju äckligare desto bättre."

Fan, jag kommer av mig hela tiden!

Björn Gustavsson alltså. The younger.
När han entrade scenen i sin coola mantel som om att vi skulle på en kultträff men drog av sig den och i sin åtsmitande kostym började dansa och mima till "What is Love" av Haddaway så var det två saker som dök upp i min skalle.

Den första, Björns politiska aktion då sångtexten gick "What is right? What is wrong?"
Under sats nummer ett såg det ut som en kille på 16 bast som försökte sätta på sin flickvän fastän hon inte riktigt fattade vad som hände.
Sats nummer två fick ett arsle i luften som vinkade fram och tillbaka.
Hur man väljer att tolka Björns agerande är högst personligt, jag för min del, med tråkig disskussionsdödande insiderknowledge med all säkerhet vet att det var ironi och driveri med samhället.
Annars kan man ju ta det helt annorlunda om man vill. Det som är så mycket intressantare att tolka saker som.
Åke Green kanske hänger på den teorin?

Det andra Björn gjorde.
Jag kan nog garantera att sisådär 99% av tittarna, någon gång under Björns dans, tänkte tanken "Vad gay han är."
In matter of fact så tog han mestadels samma danssteg som sina kvinnliga bakgrundsdansare.
Vem noterade att de såg gay ut?
En millimillimilllimillimilliprocent?
Eller ingen alls.

6ans hallå för några minuter sen:
Och nu kommer en film till! Ännu en film om pengar, vad är det här?
Sci-Fifredag, actionlördag och kapitalistsöndag eller?

Det är väldigt intressant när Maria, i ett försvarsinlägg på Maleandros blogg skriver "Jag vet att jag kanske har haft en för bra uppväxt, det är nog därför jag aldrig kommer kunna acceptera saker som prostitution. Kan bara inte acceptera det! Helst skulle jag vilja att alla kvinnor slapp hålla på med sånt!" eftersom hon iochmed det förnedrar hela kvinnosläktet, vem har sagt att de prostituerade har tvingats till det? Ingen.
Det var längesen folk tvingades till prostitution, idag är det ett val som de här kvinnorna har gjort.
Dessutom, har hon haft en så bra barndom att hon inte kan acceptera andra människors liv och vilja?
Ett så bra liv att inskränkthet är ledordet? Att det jag gör är viktigast och bäst? Tjenis. :/

Och enligt Maria så är sexköpare snuskgubbar. Ni vet, sådana där sliskiga som ingen känner men som alla vet finns.
Men om Maria levde i den riktiga världen och inte sin egna fantasimodebloggsvärld så skulle hon veta att de som köper sex är vemsomhelst. Män med vanliga jobb, fru och barn.
Kanske din chef, kanske din granne, ja kanske din pappa också.
Att det ens finns såhär världsfrånvända människor är för mig ett mysterium.
(Dock var ju inte bruden på Spy Bar som på fullt allvar försvarade sin killkompis när han kastade ett tuggummi på Hanna Fridén och vägrade be om ursäkt, särskilt mycket bättre. "Killar är sådana. Killar är svin. Det är deras natur och det måste vi acceptera.")


(Lite kort rolig bakgrundsfakta om Mari Vuitton som man kan hitta efter att läst de senaste inläggen:
Hon vägrar åka kommunalt.
Vuitton. What's more to say?
Hon skall flytta till LA.
Hon förstår inte varför vi har skatter.
Hon är en dryg en som dissar allt som inte är som henne med argumentet "alla kan ju inte haft en så bra uppväxt/ha ett så bra liv som mig".)