Clothes and fashion is quite dead in Sweden
Hujedamig säger jag bara.
Det verkar finnas någon slags imbyggd defekt i kvinnor hjärnor att man alltid skall köpa kläder i en storlek för liten än vad man är byggd för. Och inte bara vanliga Svensson inte, mångt och mycket modefolk är tröga i huvudet här i Sverige.
Och det är de som förvånar mig mest.
Om man är det minsta lilla yttepyttemytteintresserad av mode så borde man veta och kunna föreställa sig att en kavaj skall aldrig vara menad att bara kunna knäppas precis under brösten.
Eller att det faktiskt inte är snyggt med fettvalkar som väller över då man tagit på sig ett par för små byxor,
Eller den där alldeles för lilla tröjan som man matchar byxorna med så att resten utav mänskligheten måste stå ut med skiten också.
Dö, dö, dö.
Bara för att ni har en 34:a så betyder det inte att ni är snygga!
Hysteri, någon?
Läste nyss i Kenzas blogg om nån skit ang. Tokio Hotel, problem med stämbanden för Bill Kaulitz och sådär, blablabla, jag bryr mig inte. Hela turnén är inställd, tusentals flickor grinar ihjäl sig.
Okey, jag tycker faktiskt rätt synd om dem.
Men.
Det var inte det som fångade mitt intresse, nej det var det faktum att;
Hon sa att hon fick veta detta igår utav sin vän som ringde från Dortmund där hon satt och köade inför Tokio Hotels spelning där. Inget konstigt alls med det.
Förutom när jag förstod att spelningen är på måndag...
Jävla väder
Jag får ett aggressivt utbrott snart om det inte blir varmt!
Jag har vant mig vid halvvärmen igen och att gå tillbaka till vinterkläder är big no way.
Jag vill ha sommar och sol? Hohooo?
Schulman's up for halshuggning igen
Läste gårdagens tidning och tydligen så är Schulmanbrorsorna är utslängda från VF.se på grund av något inlägg om Cicci Renström Suurna -whoever that is-.
De var för grova i sina skriverier enligt vf.se.
Well.
Det är ju bra att någon säger ifrån när det går för långt. (även om jag förespråkar att man kan skämta och driva med allt och alla.)
Men vad fan väntade sig vf.se? En gullemysblogg där alla gillar alla och det är rosa fluffmoln? Nej, jag tror inte det.
London calling? No wai, London is rejecting me
Kajsa är i London just nu
Och nejdå, jag är inte alls avundsjuk.
Jag sitter inte alls och surar över att det tar ett bra tag innan jag kan åka dit igen. Nejdå.
Inte jävla alls.
And now you see her
Jag är så himla ambivalent i hur och vad jag skall tycka om henne.
För visst, hon framför sig själv som urblåst och tråkig.
Intelligens som lyser med sin frånvaro.
Och när folk kritiserar henne så är svaren i stil med "det är bara avundsjuka."
No way att det är avundsjuka. Snarare förakt för den massiva hjälp hon ger dagens sjuka ideal.
Hennes sätt att få tusentals unga flickos självförtroende att mosas än en liten bit till.
"Alla duger som de är"
"Jag vill höja flickors självförtroende"
Och det visas genom att visa snygga kläder som flickorna aldrig i sitt liv har råd med?
Att allting är så underbart och bra hela tiden. Det är inte underbart och bra hela tiden. Man bara bloggar helt enkelt inte när det är dåligt. Men för läsarna så går en annan bild fram.
Uteslutning är också talande om nu någon råkat missat det.
Men hur mycket jag än avskyr hennes ståndpunkter och person så kan jag inte neka till att hon har ett riktigt bra företagshuvud. Eller ja, hennes pappa.
En vanlig jävla svensk fredagskväll
Just nu.
Emot min vägg.
Ziggy Stardust-skivan vinglar lite lätt fram-och-tillbaka i sin hållare.
Veckans knull.
Fredag kväll.
Tacos med familjen.
Desperat försök att låtsas att tonårsbarnen fortfarande är småbarn, fast de i själv verket letar lägenhet.
Lov om snacks och godis i mängder.
Mutor som får barnen att stanna hemma, det vill säga - tills godiset är slut.
Sen blir det fest för barnen. De drar iväg på någon dekad fest hos en klasskompis och super sig fulla och spyr över bästisens knä. Lite hångel, lite tafs och lite väl mycket ångest.
Föräldrarna sitter hemma.
Vet inte vad de skall göra när Så Ska Det Låta/På Spåret/Let's Dance är slut.
Ingen rolig film att se. Det finns det ju aldrig.
Så vi följer samma gamla vanliga mönster och får oss lite sex.
Wham bam, thank you ma'm.
Så var ännu en fredagskväll gjord.
Bara en vecka kvar tills nästa omgång.
Bara så ni vet.
And even the brightest star sees 'emselves in the looking glass
Tänkte jag när jag vaknade.
Sen gick jag upp, tog på mig morgonrocken och tassade ner till toaletten.
Golvet har aldrig frusit så mot mina fötter förr.
Och min andning gav upp så jag fick låta så en motorsåg för att kämpa in luft. Det gick över efter ett tag.
Åkte in till skolan för att låna en dator men tror ni att någon fanns där för att hjälpa mig?
Pfft.
Nog med självömkan!
Nästa lördag åker jag till Stockholm och där blir jag kvar tills slutet utav April.
Jag kan lugnt vara sjuk nu under påsk, lyckan som kommer när jag åker till Sthlm är obeskrivlig.
Det blir en hektisk tid men det blir riktigt, riktigt intressant.
Får vara en massa med in lilla kusin Edvin, får träffa vänner som jag missat att träffa på snart ett halvår (and even longer) får träffa en massa nya människor och praktisera för världens bästa :)
Lunar Works säljer!
Med tanke på Bilddagbokens tvära kast i måndags till att likna hitta.se no. 2 gör nog inte sidan alltför attraktiv.
Om nu inte alla arga biddagbokenanvändare går samman och köper upp sidan för att sedan fixa tillbaka hur det var förut?
What do you say? Gemensamt köp av bdb?
Funkar i teorin. Eller nej, det gör det ju inte alls, det är bara en massa emos och töntfolk där och de är lika lätta att få engagerade och aktiva som ett gäng koalor. (Även om de är lika lätta att leda som får...)
Världens smidigaste lösning
När en människa blir sjuk på det sätt att hon spyr och har ont i magen så brukar hon vanligtvis bli äcklad av tanken på mat.
På grund av detta så brukar hon heller inte äta.
Vilket resulterar i att folk ofta går ner i vikt när de är magsjuka.
Inte så hemskt ologiskt alls.
Man blir äcklad utav något och undviker det helt enkelt.
Som med spindlar.
Om man tycker illa om dem så gör man andra saker än att sitta och pilla på närmsta spindel som kryper in i ens hus.
Men jag å andra sidan, när jag är sjuk så blir jag så äcklad utav mat att jag spyr bara utav åsynen utav mat för att sedan hetsäta upp allting i hela kylskåpet och sen glömma av att jag mår illa.
Vilket resulterar i att jag går upp sisådär 5 kilo varenda gång jag är sjuk.
"Växthuseffekten ökar temperaturen"
Men påverkar vädrat, oh yes.
Igår var det 16 grader varmt och j kunde faktiskt cykla bort till farmor endast iförd byxor/t-shirt/sjal.
Och idag är det snöstorm. Verkligen snöstorm.
Det absolut mest komiska var att jag och mamma övertalade pappa igår att "vi kan ta ner presseningen (som är som ett tält runt vår altan) nu, det kommer inte snöa något mer i år."
Lyckat.
Ont.
Inte bra alls.
Måste vara på topp när jag åker till Stockholm.
No matter what.
I övrigt så blev jag lite lätt sur på Mattias som inte lyckats fixa fram mitt teleojektiv ännu.
Får hoppas på att de fått in det imorgon.
I need.
Neeeeed.
Vi ramlar gamla gatan fram
Drog till Uppåt Framåt och mötte upp Peter och allting var fint. Mötte massor av folk som jag kände igen mer eller mindre, däribland Carl R Belfrage, ni vet han från Nöjesguiden?
Honom tyckte jag synd om, eftersom han är en mediaprofil så skapar ju folk sig en uppfattning om vem den privata Carl är och därefter behandlar honom utefter de fördomar de har mot honom.
Det leder även till en jävla massa dösnack som Carl antagligen skulle döda för att få slippa.
(Note to self; bli inte känd)
Det sista jag mötte innan vi drog därifrån var Frida Berggren. You know, hon med den extremt fina och nyktra pojkvännen. Han som spelar bra musik men utåt sett verkar som om att han inte minns en enda av dem?
Han kom insläntrande strax bakom henne.
Men gosh vad hon var snygg.
De flesta kidsen var rätt söta ändå, alla var inne i hypen "look nördig forever and ever".
Nu skall jag göra mig iordning och vänta på Emelies samtal så vi kan bestämma vart vi ska nånstans.
Jag hoppas på On Our Honeymoon eftersom de lånat upp djsnubbarna från klubben Indigo som i vanliga fall huserar på Blekingska Nationen i Lund.
Det, plus att Palle undt ppl är påväg hit och vill få dit mig med.
You got of the swing like you didn't care
Jag fyllde år idag.
Fast ja, det blir ju igår, rent vetenskapligt och sådär.
Men iallafall.
Det var jätteroligt, fick en massa presenter och telefonen var i princip aldrig avstängd.
Grattis, grattis, grattis.
Imorgon skall jag åka och köpa mig ett nytt, fint teleobjektiv.
Kanske ett fisheye också. Bara för att de är så sjukt roliga att leka med.
Resten utav mina pengar som jag fått skall gå till min Sthlmsvistelse.
Räknar med att det kommer gå på en jävla massa att leva. Tjoho.
Allt som allt så har det varit en jättebra dag. Förutom en sak.
En sak, eller snarare, en person som verkligen fattats mig idag.
Jag börjar väl sakta ge upp hoppet eftersom det mer och mer börjar kännas som om man aldrig gillade mig från första början. Att man aldrig spelat någon roll. Att jag aldrig betytt.
Eftersom det har vart så lätt, att utan ett ord, kasta bort mig totalt.
Pinsamt värre
Hon sjunger bra men tillsammans med Andreas Johnsson så blir det platt fall och hon liknar snarare en halvkackig estet-3:a än den artist hon verkligen är.
Andreas sjunger så mycket stadigare och bättre än vad Carola gör och därför borde nån stoppat dem att kracha bilden av Carola som begåvad och välsjungande.
-----------------------------
Oooookeeej.
Nog för att Carola och Andreas inte passar bra ihop sångmässigt och att låten var sämre än förväntat, men hurfan hände det där? Nu blev jag ju lite besviken faktiskt.
Long time, no see
Men de senaste veckornas schema har mer liknat något man skulle finna i Auschwitz än i min kalender.
Gosh, hundratals grejer att göra, fixa, skapa.
Inte för att det är mindre just nu, Emelie fyller år idag och jag fyller år på söndag.
Fast jag stänger nog in mig på mitt rum med några liter glass på söndag.
Och jag har börjat gymma!
Ni läste rätt. Jag. Har. Börjat. Gymma.
Motion.
Shit. Men det är mysigt och roligt. Dessutom ger mitt gymkort mig fri acess till yogaträningarna så nu ska jag bli fit for fight både i kropp och själ, haha.
Men jag behöver avslappning så då passar ju yoga perfekt!
Förresten så har jag vunnit en dikttävling, det förvånar mig sjukt mycket men jag är glad. Den skall vara förord till nån bok, jag fattade inte riktigt, menmen.
Never bring a kid to the theatre. EVER.
Eller, iallafall förbjudas att gå på teater.
Alla under 20 är ovälkomna?
Fan, det funkar ju inte.
Men vi kan säga att inga ungdomar får gå på teater med skolan om de inte själva valt det?
Fast självklart säger man ja till teater, I mean, man slipper ju en hel fucking skoldag.
Sen att man skiter totalt i teatern är oviktigt. Man slipper skolan.
Jag är så jävla trött på ouppfostrade skithögar som inte kan hålla käft och visa respekt mot människor som framför saker. Visst, jag stör mig ju redan i biosalongen men teater tar priset.
Var på Backateatern och såg Dostojevskijs "Brott Och Straff", en helt underbar pjäs med många viktiga ämnen.
Nu är det så att teatern är runt 3½ timma vilket redan där tar död på idén om att ta dit en skolklass.
Men så var fallet, ett helt gäng klasser var inbjudna och här och var satt det people from somewhere else, mestadels äldre par.
Men iallafall, tror du att de kunde vara tysta och titta på teatern? Fet chans.
De satt och småpratade och störde, skrattade när det var som mest tragiskt och utsatt, när tiden för eftertänksamhet var som mest tydlig så hånskrattade de åt att någon vågar skrika och gråta på scen.
I mean, what the fuck, är ni 8 år eller?!
Backateaterns läktare är uppbygga av massor av bänkar vilket gör att främsta raden sitter på scenen och scenen var i övrigt rätt lustigt uppbyggde, den var avlång, längs med publiken, så satt du längst ut på kanten kunde det vara mycket svårt att se vad som skedde på andra sidan. Men de utnyttjade detta och hackade upp scenerna och ena sekunden var det här, andra där.
Efter ett tag kom man in i att lyssna efter ljud på andra sidan även om man var inne i vad som skedde framför en, därför blev det extra irriterande och extra skrattretande när man plötsligt hör två klackfotade brudar gå nerför läktaren "oh, vad gör de nu" tänkte varenda jävel, alla vände sig om, men vet ni vad?
Det var två brudar som ansåg att teatern var tråkig så de skulle gå ut och röka.
Vet ni varför jag vet det?
Jo, de pratade medans de gick ner och ut. Akustiken är liksom inte så kass därinne...
Tillslut fick huvudrollsinnehavaren nog och bad folk sluta prata i en ton som sade "Om ni inte håller käft så går jag härifrån", vilket jag skulle gjort efter 10 minuter av det där.
Såhär är man när man är jävligt tråkig av sig
Lite creepy när man väl insåg what a geek man är.
Var nere i ett köpcentra och på min ena sida har vi Vero Moda med 80% slutrea och på andra sidan har vi Bokia.
På ena sidan har vi massor av fina och billiga kläder.
På andra sidan har vi Bokia (what's more to say liksom. Bokia. Usch.)
Gissa vart jag går?
Jo, raka vägen in på Bokia.
Okey om det hade vart så att jag köpt något värdefullt och vettigt, kurslitteratur, en roman eller annan ströläsning.
Men nejdå, jag går och köper en almenacka och en bunt plastfickor.
En almenacka och plastfickor.
För 150 kronor.
Jag kunde ju ffs köpt både byxor och klänning för 150 kronor.
Ledsen Sandra.
Lite snett och lite rätt men mest bara skumt
Det blir ju sådär, de här veckorna.
Jag avskyr schlagern.
Men jag kan inte låta bli att facineras av artisterna och framförallt, hur ett helt folk blir helt fuckade i 5 veckor.
The Holy Schlager.
Hmm.
Innan jag hört ett ljud av låtarna så gissade jag lite lätt på:
BWO
Eskobar
----
Thérèse Andersson
Frida feat. Headline eller Patrik Isaksson & Bandet (beroende på dagisbarnen)
----
Ainbusk
Caracola
Mickey Huskic
Men igår var jag helt ute och cyklade.
Jag vill gifta mig med Marinas klänning. Alternativt råna henne på den. Hmm. Svårt och tufft
val där.
- Igår så var jag nog inte ensam om att undra hurfan fröken Citron, Äpple och Persika gick vidare till Andra Chansen. Dock möter de Ola Svensson så de är ju körda redan innan de går upp på scen.
- Isaksson hade gjort en låt som låter Isaksson. På det sätt som Isaksson alltid gör och låter.
Skillnaden på den där låten och t.ex. Tillbaks På Ruta Ett är väl kanske titeln.
Nej, men ni förstår vad jag menar.
Jag säger inte att Patrik Isaksson är dålig, nej inte alls. Jag gillar honom skarpt, men, han är blek. Alldeles för blek för detta sammanhang. Någon som såg förprogrammet på Telias kanal? Klippen från Isakssons spelning?
Där var det magiskt. Där var det så som han skall ha det. Där han skall vara.
Och det är långt bortom schlagern. - Frida lät som en dagisverision utav Markoolio. (Med det menar jag Markoolio minus de uppenbart sexuella antydningarna.)
Något man spelar på beachpartyt efter 7 öl och några omgångar volleyboll. - Mickey Huskic missade jag helt, han var så tråkig att jag fann min vita stukkaturvägg mer intressant.
- Ainbusk då? Jo, de var ju roligare än Mickey iallafall men deras "vart jag går, där jag står, alla år"-tjafs kändes som ett enda stort nödrim som någon kommit på i sista sekunden på julafton.
Besviken. Ja.
Förvånad? Nej.
Magplask. - BWO behöver man inte säga något om. De var sjukt bra och hade en riktigt bra show.
Fast BWO är så fult, kom igen, börjar säga Bodies Without Organs igen istället! - Thérèse Anderssons keltiska powerballad/opera gick hem i min stuga och tydligen i flers. Dock lite för få för efter genomspelningarna av låtarna var jag klar över att Thérèse skulle med BWO till Globen.
Nu blir det svårare dock, om hon vinner över Suzzie Tapper (vilket hon gör) så kommer hon sedan möta Andreas & Carola (vilka jag förutsätter går vidare från första utslagningen) och då var hon ju körd.
Rätt tråkigt för Thérèses låt skulle nog klara sig riktigt bra i Serbien i vår. - Eskobar då? Vad hände? What?