I helgen var jag i Växjö, mycket trevligt må jag säga.
Mötte upp med Emma (och Ylva och Sofie såklart) så vi kunde gå och fixa vårt hotellrum, dock hade jag råkat beställa 2 rum och inte 1. Men jag och den trevliga mannen redde ut mitt lilla krångel.
Vi flängde runt i staden ett tag tills Sofia och Kajsa äntligen kom till staden. Komiskt nog satt de på bussen före alla andra men var sist i staden ändå...
Med sig hade de fina Susanne som skulle leta reda på sina vänner som vi efter lite om och men fann.

Jag är i övrigt en dålig människa, men det kan vi ju skita i. Iallafall lite.
Och jag har även insett att jag aldrig mer kommer att kunn äta på Ali Babas då jag kommer förknippa det med extremt magont.

Söndagen var seg men trevlig.
Panikattack på tåget hem.
Och nu, idag, fortfarande ont.

Håller på och planerar inför en fotografering nästnästa vecka.
Denna målningen står som förlaga.

I övrigt så skall jag till Humlebaek den 16 Maj. Vi skall på Louisiana och glo på fin konst.
Sedan drar de flesta av oss ner till Köpenhamn för att stanna över helgen.
Det blir nog riktigt roligt tror jag.
Danskidanski.

Hört på bussen hem idag;
Äldre man som låter full sitter och dividerar med sig själv fast han vill att alla skall höra;
Gråbo är fan världens tråkigaste plats. Ingenting är värre än Gråbo.
Jag har bott i hela världen och det är fanimej inget som är värre än Gråbo!
Ingen plats i hela västsverige är värre, inget i hela Sverige är värre, ingenting i hela Europa är värre!
Jag har bott överallt.
Gråbo är den sämsta och tråkigaste plats jag nånsin bott på.
Flytta härifrån.
Gråbo tar fan priset alltså.


Yäy.

Flög ju hem till Göteborg i fredags förmiddag för att möta Emma och titta in locations inför lördagens Burst-fotografering.
Flyget gick jättebra, fick världens godaste macka på planet.
Väl på Landvetter kom mamma och mötte mig, turligt nog är Gråbo inte alltför långt bort från Landvetter så vi var snabbt hemma.
Emma var försenad på grund av arbete och tvättmaskiner så jag fick mig en lugn stund här hemma.
Av någon anledning hade jag satt upp Gråbos gamla sandtag på locationslistan och tur var väl det eftersom det passade perfekt!


Tyvärr var det så ljust att vi knappt kunde se varken våra kameradisplayer eller datorskärmen.



Emma och Burst på vandring medans jag hugger träd. Ehum.
Ganska komiskt var att där jag står (20 meter rakt upp i luften högre) så var stupet/backen mycket brantare och när jag väl skulle ner efter dem så blev det rutschkana nerför.
Sand överallt.
Men gud vad kul.



Sen åkte vi till Röda Sten. Jag undrar vad vi höll på med där?

(Och efter att föregående inlägg lästs så visade det sig att en utav bästa herrarna Viktor faktiskt heter Johan i andranamn så.... Hannas tes kanske stämmer då då.)

Jag kan helt enkelt inte sova.
Jag försöker verkligen men det går inte. Lite av och till i 5 timmar nu. Men inget seriöst.
Min mage vill inte att jag skall sova. Min mage säger emot och försöker få mig att åka in till Centralstationen och råka åka bort någonstans.
Hela min intelligenta del stretar emot och säger att "det är sovdags" och "det är skola imorgon, dit måste du gå".
Anyway.

Jag och Emma fotade Burst igår. Det blev riktigt bra bilder. Lite backstagebilder kommer senare. Nån gång.

Hanna skriver idag om alla Johan:ar som hon känner. Att namnet Johan verkar föra med sig något magiskt som gör att alla killarna är helt genomsöta och rara.
Skall jag vara ärlig så känner jag nog inte en enda Johan.
Jag har knappt träffat någon Johan.

Men däremot, så är namnet Viktor för mig precis samma sak.
Jag känner en väldans massa Viktor:ar.
Och alla är lika underbara.

Viktor Krewer, min bästa vän. Viktor Grahn, världens finaste.
Viktor på Debaser. Min söta gamla klasskompis som jag i hemlighet saknar fastän vi inte setts på typ 10 år. Alla himla Viktors överallt.
Viktorviktorviktor.

I'm not the girl that I used to be, this town has taken the youth of me.

Men varför ska man få en himla popattack när man kommer tillbaka till Göteborg?
Varför är Broder Daniel det enda som kan klappa på ens lilla hjärta?
Varför håller den där äckliga tragiken så hårt i ens hjärta?
Varför vill man må dåligt bara för att få uppleva det man vart med om förut?
Något man aldrig får igen och något man aldrig mer kommer att få se igen?
Varför kämpar man så hårt efter att få tag i gamla dar?

Nu åker jag till Haga för mig själv. Jag kan sitta alldeles ensam och måla stjärnor under ögonen och skrika efter kärlek.

När jag kom hem till Göteborg så hade mamma köpt denna fina skivsamling till mig;



Jag blev en glad kissemisse och har nu lyssnat på "Wig Wam Bam" utav Sweet en sisådär 100 gånger.

(Tillägg; Notera att jag redan har i princip alla 70talssamlingar + själva LP-skivorna from back in the days. Vadå nörd?)

Något jag glömde berätta om från Hamburgresan var det som jag tyckte var absolut viktigast typ;

Vi satte igång vårt soundtrack för resan, Franz Ferdinand.
När vi åker igenom tullen upp på Öresundsbron så lyssnar vi på Jacqueline, den första låte, den är lugn och fin med mjuk pratsång.
Vi gasar upp mot bron, musiken startar att bli aggressiv.
Vi kör upp på bron och plötsligt hörs stark sång "It's always better on holiday, so much better on holiday..."

Lyckat eller vad säger ni?

Jag gillar den här bilden.
Alla ser ut som att hela tjottaballongen gått käpprätt åt helvete.
Fast noonoo, inte åt helvete.

Jag åker tydligen till Göteborg redan imorgon.
Jag och Emma skall runt och leta ställen att fota ett hårdrocksband på.
Woho, jag är lite dålig på det där med Göteborg. Men det har gått ganska bra ändå.

För 10 minuter sen tänkte jag "jag skall gå över gatan till fiket och köpa mat".
Jag kom därifrån med the biggest negerboll you've ever seen och en varm choklad.
Så jävla lyckat va?


Jag vill inte lämna Stockholm. Inte idag, inte nånsin.

Jag är ensam på kontoret.

Per är i Hamburg.
Emma är i Vänersborg.
Viktor är sjuk.
Hansi har slutat för dagen.

Och jag har ett berg av DN och SvD:s som hatar mig och skriker efter att bli igenomkollade. Bläh.


De här fula hissbilden å mig från Västerås har ingenting med något att göra. Men jag känner mig lite sådär.

Det blev ingen träff med Calle igår då de skulle på födelsedagskalas.
Efter lite internetetande så upptäckte vi att Johnossi skulle spela i Hamburg på kvällen så vi drog dit.
När vi var där, 21-30 var dock spelningen slut så det sket ju sig och vi fick leta vidare.
Men att leta efter en vanlig klubb i Hamburg är ju som att leta efter snygga människor på Stureplan.
Efter ett gäng avgator så kom vi fram till ett ställe som såg okey ut och inte nog med att det var okey, Emmas kompisar Sounds Like Violence skulle spela där så vi gick in.

Bra spelning. Men jag är nu döv.

Efter detta så gick vi till Molotow, det ställe som var "the one" för alternativt folk.
Det var verkligen skitkul, bra musik hela kvällen och det verkade som om det bara var vi som kände igen verkligen allt.
Vid 3.30 så kände jag, jaaag. Sandra "stanna tills du ramlar och dör" Hellstenius, att vi borde gå hem för att få lite sömn inför den kommande arbetsdagen.
And we did.
Våra problem med att hitta bilen skall vi inte ens prata om. Gosh.

Idag har vi vart runt med Sugarplum Fairy och fotat hela dagen med små stopp för käk och öl.
Jag tror att det kommer bli helt sjukt bra bilder, eller, jag vet att det kommer bli sjukt bra!
Lite "backstagebilder" kommer såfort jag laddat in dem i datorn och fixat till dem...

Jag är verkligen sjukt dålig på att uppdatera nuförtiden.
Men det beror på att jag har så himlans mycket att göra just nu.
Dock händer det inte mycket här i Hamburg just nu. Vi väntar på att Calle skall ringa så vi kan åka och träffas.
Hmm. Det tar sin lilla tid om man säger så.

Idag var vi på Reeperbahn och letade locations. Det enda jag kan säga är att jag tycker om Reeperbahn.
Fast jag var ju dock där på dagen, det kanske inte är lika trevligt på kvällen.
Jag tog även hål på ordet "mysigt" då jag kopplade ihop det med Reeperbahn. Ehum.

Jag är i Hamburg.
Det är massor med horor här utanför på gatan.
Det absolut roligaste är att de inte ens har slampiga kläder på sig, det här liksom typ INGA kläder på sig.
Eller jo, vita höga stövlar, t-shirt och jacka. Och stringtrosor då.
Och helt plötsligt verkar jag som en 60-something i bomullspullover,

Gårdagen var mycket trevlig, Ola är, precis som Emma sa, mycket tacksam att fota.
Vi blev färdiga snabbt och fick till perfekt resultat!
Dock höll det på att bli färdigt innan vi ens börjat...
Jag var nämligen ljusmodell och vi diskuterade ett gäng bilder som Emma laddat in på datorn så följde denna lilla diskussion;
Jag: Nu är ju inte jag och Ola såå lika så det blir ju annorlunda.
Ricky: Oj, ja det har jag inte tänkt på förrens nu när du säger det, ni är ju jättelika.
Ola: Vad är jag här för? Ett skägg på det där och vi har bilden! Får jag gå hem nu?

Jag är lite dålig på att fixa in bilder och sådär men här kommer två som Viktor tog;


Ola är rastlös då det inte är fotografering alt. mat.


Ricky och Emma tittar igenom resultat.

Som Emma skrev i sin helgon.net-blogg: Happy People Never Fantasize.

Idag så fick jag nycklar till lokalen och när jag skulle låsa för att gå på möte så var jag helt retard och kunde inte låsa så jag fick ringa Emma. Hon skrattade rätt gott åt min tröghet, vilket jag iochförsig också gjorde..
Sedan drog jag bort mot Mariatorget (efter världens sämsta skitlnch på Ringen) för att möta upp med Emma och gå till Zion Graphics.
En snubbe som såg att jag hade en kamera var lustig och bad mig fota honom för att han ville ha något till sitt skivomslag. I was like w00t? Men det blev fint ändå. Skall maila honom sen och få pengar, woho.
Träffade Ricky och såg riktigt smaskiga grejjer.
Det här kommer bli riktigt fint I tell ya!
No more 'bout that. Hemlis.

Och sen så skall jag till Hamburg med Emma och Viktor, jag ville dö av lycka, eller ja, det är fortfarande på det stadiet. Herregud.

Vi hörs senare när jag lever igen.
Kanske.

Inläggstorka för fullt?
Oh yes men så åkte jag till Stockholm i lördags också.
Åkte 06.02 på morgonen så att jag skulle vara framme lagom så att jag skulle kunna finna mig tillrätta innan måndagen.
Söndagen innebar kontorsletning och fika med Maria. Plus en massa lek med Edvin hemma hos världens bästa Louise och Anders som jag så snällt får bo hos de här veckorna.

Måndagen var äntligen här och jag drog till Rockfoto, fast där var det lite kaos, vi skulle fixa ny hemsida och sådär. Ni borde gå in och titta vetja! Det är fint och bra!
Idag så fortsätter arbetet och jag är trött. Skall hem och äta och sova. Nej, men typ.

Förresten så är klubbägaren på Pluto väldigt vimsig. Men det är nog fint det med.
Jag förklarar och vi pratar på i 10 minuter, han snålar och jag säger "men vi står ju på gästlistan" varpå han ändrar helt och säger okey, det blir nog fine.
Jag sa ju ffs det från början, knakhuvud.
God morgon och god natt.