Svennebananvakter

En intressant sysselsättning för alla de kids som i vanliga fall går på M2, Uppåt Framåt eller möjligtvis Lokal, det är att bege sig till svenneklubbarna.

Även kallat "Avenyns alla klubbar".

Det är en facinerande kultur det där.
Fula gubbar i 35-årsåldern som tafsar på de MTV-porrande nyss-18-år-brudarna.
Osäkra och extremt innehållslösa brats som, för att stärka sitt självförtroende (läs; framanar illusionen av den minsta tillstymmelse till självförtroende) och mitt på det en massa intetsägande och extremely fult klädda svennebananer.

Min bekant Sebastian valde att gå till en utav de här ställena när han fyllde 25, såsom vi alla väljer att göra klockan 3 på natten när allt intressant tänt lyset, slängt ut oss och stängt dörren.

Han blev utslängd. För han var för full.
Fast det var han inte.

Varför är det så med dessa svenneklubbar, varför hatar de snygga människor som faktiskt har en hjärna som går längre än till morgondagens klädval? En hjärna som används till annat än "hur fixar jag snabbast fylla"?
Eller för all del - en hjärna som används till mer än att komma ihåg pappas kontonummer.

Skrattretande och snabbt övergående(?) depression har brutit sig igenom min starka mur


Geografi

Jag är född och uppväxt i Göteborg.
Jag blev vuxen i Malmö.
Men ändå är det Stockholm som drar i mitt hjärta. Det är Stockholm som tar upp min tid och tanke. Stockholm som vill att jag skall inbefinna mig där. Nu, på en gång.

Sjukt.

Just nu.

Site is under construction.


Sandras header suger apa.
Men det är ju kul det med.
Jag skiter nog i att göra den fin. Just nu.
Och gud få bort reklamskiten.
Jag orkar inte fixa längre. Kanske imorgon.

...

Was ist ist
Was nicht ist ist möglich
Nur was nicht ist ist möglich

Jävla Västtrafik.

Idag har varit en mycket underlig dag. Eller snarare, igår, inatt och idag.
Först av allt så arbetade jag fram till klockan fem för att snabbt dra hem to eat, shower and do some make-up. Smink, vilket jag för övrigt har helt slut på just nu och has to go natural for a couple of days.

In till stan, träffa tjejerna och hamna i sjukt lång kö.
Väl inne var det så mycket folk att man knappt kunde andas och någon jävel slog till min nyinköpta öl så att den föll rakt ner i mitt knä. Jag skiter i ölen men det var inte alltför kul att gå omkring i pisseblöta jeans.
Helt nya jeans dessutom.

När kvällen led mot sitt slut och vi är påväg hem så drar DJ:n igång "Kom Igen Lena" och jag blir lite nostalgiglad och dansar. Emelie dansar också. Plötsligt stannar hon till och utbrister "Faaaan Sandra! Jag diggar ju för i helvete till Håkan. Det är ute med mig!"  stackarn kunde inte släppa denna traumatiska upplevelse på mycket länge.

När vi skulle hem vid klockan 12 så åkte tåget och bussen för tidigt.
Vi fick sitta på Tintin, äta köttbullemackor och sen åka framochtillbaka med andra tåg medans vi väntade på att få komma hem och sova.
Min buss gick klockan 7 på morgonen.
Tjoho.

Chockerande nyheter

Jag vann en tävling. En tävling om vem som gör bästa skriften om trafficking.
Jag skrev en dikt.
Den vann överlägset.
Den var tydligen så bra att någon snubbe vill att den skall vara förord till en bok om flickor som råkat ut för just trafficking.
Och jag som aldrig diktat förut.

Jag vann pengar och jag vann en bok.
I boken stod detta;

Gör det du tror på
och tro på det du gör.
Allt annat är slöseri med kraft och tid.
- Nisargadatta

I never loved you, get the picture, go to hell

Idag hade jag en kurs som känns riktigt, riktigt onödig.
Jag skall lära mig lagar och bestämmelser ang. arbetsmiljö och säkerhet.
Då jag, sedan födslen, proppats full utav detta här då min kära mor är huvudskyddsombud inom Kommunal så... vet jag det mesta som går att veta och framförallt - det mesta som är värt att veta. 
Jag använder mig tillochmed utav sifferkoderna för att hänvisa till de olika lagarna.
Så jag har nu ungefär 40 timmar utav sovande framför mig.
Toppen.

And you will see me at Västerbron in the end of the night



foto.

Början på slutet mellan dig och mig.

Det frasen har cirkulerat i min hjärna hela dagen. Jag vet inte riktigt vad det kan betyda.
Men jag har mina aningar.
Jag är en elak människa tydligen. Ibland. Men jag vill ju bara få vara glad.
Kan du inte unna mig det? Låta mig sköta mitt och du sköta ditt?
Det berör inte dig vem jag umgås med. Alls.


My brain has gotten off the ride

Jag känner mig helt tom på tankar och viktigheter.
Allt är som bortblåst.
Intervju numero uno frå Putte I Parken skall vara inne på onsdag förmiddag och jag är lika intelligent som en kokt grönsak.


För jag är tretton år ibland



Fina Ludvig Holtenäs tog kort på fina Nicko och fina Christian medan de spelade och fina jag recenserade.

Never sleep. Never. Never. Never

Idag åkte jag tillbaka till Göteborg igen. Tjoho typ.

Men innan det!
Vaknade och hade spränghuvudvärk men städade ändå lite. Gick och köpte mat. Stressade runt för att packa.
Och sen gick jag ner till Möllevången för att hänga i lekparken med Rickard aka. Kaka.
Haha. Akakaka.
Det var fint väder och det var trevligt.

Nu vill jag bara sova tills på onsdag.


Sista dagen

Jag tror att jag blev lite kär igår.
Jag vet inte. Kanske. Jo.

Jag såg Etienne De Crécy också. Det var så galet snyggt att jag nästan föll i trans. Det var mycket coolt. För er som inte vet vad jag snackar om, glo här.

Telefonen skall nu dö

Min mobil har idag varit en terror machine utan dess like. Om jag får ett enda sms eller ett enda samtal till idag så måste jag döda någon.
Samma sak gäller om jag måste ringa eller smsa.

Tusen tack Mikael och Kajsa, ni hjälpte mig i precis rätt ögonblick, innan sammanbrottet var typ såhär nära...

...

Just det, jag missade Emil Jensen i onsdags. Jävla skitplanering den här festivalen har.

För att jag inte orkar

Det är ganska dött här.
Det är för att jag hatar Malmöfestivalen.

Intervjuat Svenska Akademien och Afasi & Filthy.
Herbert Munkhammar är skitsnygg.

Nu är jag stressad som fasiken men jag skall nog sitta och stirra in i väggen en halvtimma.
Sen mår man bra igen.

Städning dödar

Jag har städat här hemma.
Jag borde vara förbjuden att städa.
För nu kan jag inte andas. Damm i omlopp. Rakt ner i mina lungor som nu tvärvägrar att fungera.

Wtf?

Jag var på TopShop idag.
De spelade Ladytron - Destroy Everything You Touch.
Sen när gick de och skaffade sig musiksmak?

Och hela världen lyssnar på mig, bara mig

Jag kan inte riktigt beskriva vad jag tänker på just nu. Mer än att det är jävligt tråkigt att vara uppbunden på saker och ting. Att man inte bara kan få se alla alternativen samtidigt och välja därifrån. Eller att tvinga något att flytta på sig.
Varför kan inte hela världen kretsa runt mig?
Hallå, jag vill att ni följer mitt schema, hallå?

Hoho? Lyssna på mig?


Domdidomdom

Måste man vara dryg och jobbig för att bli uppskattad?

Jag är världens absolut största idiot ibland.

En dag för längesedan deltog jag i en tävling.
Den 6 Augusti fick jag ett myspace-mail.
Jag vann biljetter till Way Out West.
Det såg jag idag.
Och jag som betalade för att gå.

Damn you Myspace.

(Förhoppningsvis) Aldrig mer Way Out West-besökare

Way Out West är en dålig festival.
De skiter i sina besökare såfort de där 1300 kronorna är betalda.
Pressen och artisterna tas det däremot bra hand om. De har ju makt att såga festivalen så självklart lurar man i dem att de är uppstyrda och duktiga. Fördelar och bekvämligheter till de betydande.
Besökarna är bara ett onödigt ont.

Det dryga i det hela är att hur mycket jag än ogillar festivalen så bokar de jävligt bra band. Så man måste gå. Även om man verkligen inte vill stödja ett gäng vuxna(?) människor som inte verkar ha koll på någonting.
Förra året kunde man acceptera de fadäser som inträffade, det var ju första året.
Men i år så, inte bara var de gamla problemen kvar, utan de utökade även listan med en hel del grejjer som jag för mitt liv inte kan förstå att en tänkande människa skulle tycka är rätt.

Tacka vet jag Peace & Love.

Strike One

Om ni nu inte redan visste det så är jag lika intelligent som en treåring ibland.
Detta bevisades i söndags.
Jag, Emma och Emerentia är påväg hem från Karlskoga och vi bestämmer oss för att äta.
Hungrig och trött som jag är så tänker jag inte alls på det faktum att jag inte kan äta på vissa ställen.
Vi ser ett Burger King och vi svänger av för att få i oss lite käk.
Först igår kom jag på att "fan, jag är ju allergisk mot BK".

Jo, precis så är det. Jag kan äta små hamburgare och cheeseburgare men såfort jag tar något större så får jag en allergisk reaktion 1-2 dagar efteråt.

Så nu ser jag ut som om jag blivit stucken av 25494 getingar.

Toppen.

Skönaste snubben som hängt på Rosenbad

Tidigare idag satt jag, konstigt nog, och funderade på min favoritpolitiker här i Sverige. Jag var inte helt säker men Leif Pagrotsky kändes tillslut som nummer ett.
No more thinking of that liksom.

Sen går jag in på Facebook och fjantar runt och då berättar Facebook att jag borde känna följande personer:
Nu till det jag ville få sagt!
Jag tittade på mutual friends. Tjuvkikade på Leifs relationsdetaljer med folk.
Vad sägs som "They hooked up and it was in kents turnebuss på turne 19" , "They lived in a tent on the shore of Volga, and we partied like it was back in 1999"  och "They met randomly: at festivals, bars and Hotnights turnébuss".

Nu är jag helt säker på att Leif Pagrotsky är min favoritpolitiker.

Hemma

Jag tycker inte om Putte I Parken.
Bra musik men otrevliga arrangörer.

Turbonegro var jättebra. Det jag hann se utav The Soundtrack Of Our Lives var också jättebra.
Annars så skedde inget extraordinärt.
Jag missade Hästpojken.

Och så fick jag en låt dedikerad till mig utan att ens veta om det.

Hmm...

Rockfoto har jävligt mycket att göra för tillfället.
Jag, hårt arbetande muppunge, kommer tillbaka från en intervju med Hoffmaestro & Chraa och jag möts utav att hela gänget sitter och har introtävling.

Yes, hard working people we are...  not.

Försenad

Just nu väntar jag på att intervjua ett band. Det har försenats, försenats och försenats. Men nu är det äntligen dags!
Tjosan i trosan.

Det var en hel del trevliga människor på "festen" igår kväll. Idag tvekar jag på att det kommer bli lika intressant.


Men du kan vara... i parken

Idag, när jag och Petter stod och tittade på Håkan Hellström så åkte det förbi en snubbe i en van och frågade om vi ville fotografera ifrån hans biltak. Vem säger nej? Ingen såklart!


Petter på bilen och Håkan på scen.




Sedan så har Rockfoto världens bästa och snyggaste skribenter. Och världens bästa och snyggaste fotografer.


Emerentia och jag har funnit oss tillrätta... i parken.

Foto 1 - Jag
Foto 2 - Petter Hellman

Scary skogsbor

Jag sitter nu i presstältet, nej vänta, presstugan på Putte I Parken.
Det är en mycket undrlig festival vars första namnförslag var "Pippa I Parken".
Där har ni nivån liksom.

Men trevligt är det. Fast jag är lite skärrad inför att se vår lägenhet senare inatt. Det är nämligen så att de finurliga människorna här på PIP, har inrett lägenheter efter tema. Och vi på Rockfoto vet ännu inte vad det är för bisarr fantasi vi skall leva i de kommande dagarna.

Måtte det inte bli Spöklägenheten. Eller Vilda Västernlägenheten. Och verkligen inte Datorlägenheten.

Ni kan följa mig, Rockfoto och festivalen här.

RSS 2.0