Take me out of here
I know a girl laying down
She's sleeping weeks at a time
And when she wakes up
She watches TV
Counting cracks in the ceiling
No, I don't know what she's thinking
So I give up, waiting for someone waiting
Talking to someone, staring
Ibland är det faktiskt inte så kul att vara den man är. Ibland vill man rymma bort och börja om utan att någon vet ett skit. Ingen kan hata en, ingen kan hylla en för de vet inte ett skit.
Visserligen är det många som inte vet ett skit nu också men de har valt sida ändå. Baserat på vad andra säger. Lyckat. Nu hoppas jag att jag kan somna in lugnt och fint och vakna upp om sisådär två-tre år igen.
Eller förslagsvis försvinna härifrån helt och hållet och skita i allt. Men vart skall jag ta vägen?
Det är iallafall inte hållbart längre. Jag vill inte.
God knows I've tried to leave her
Ser lite svart ut på Malmöfronten för tillfället. Är inte helt säker på om jag kan åka ner i helgen.
Inte bra. Om jag mår som jag gör idag fast imorgon så får jag stanna här uppe. Verkligen uppmuntrande.
Då kommer jag väl antagligen ligga i min säng och stirra in i väggen hela helgen.
Och det blir knappast bättre av att jag fyller år nästa helg vilket betyder att jag måste vara här och se glad ut inför alla släktingar. Jag orkar verkligen inte med sånt. Inte nu.
Hm. Jag fyller år nästa vecka. Sjukt.
Jag fyllde ju år alldeles nyss kändes det som.
Nu ska jag gå och lägga mig igen. Fast det är lika tråkigt som att sitta här så jag kan lika gärna stanna.
Om jag överlever tills på lördag och har tagit mig söderut så ska vi nog på Moriskan. Tycker jag iallafall.
Pure Love
Swedish blood, English heart
Dit skall jag den 17 Juni!
Byebye Sweden, I'm leaving you for London =) Okey, i en vecka men ändå.
Jag saknar London väldigt mycket just nu >_<
Speciellt Pop Boutique. Kärlek på hög nivå! Speciellt möblerna...gaah, jag kommer aldrig få hem alla grejjer jag ska köpa, får hyra ett eget flygplan hem :P
I den lilla rutan står det "Welcome to the new Pop Boutique website. Inside you will find original clothing and accessories from the 50's, 60's 70's and 80's; design objects, furniture and kitsch"
Push up, push up. Don't stop, don't stop.
Touch the sky
Never gonna eat
My technobeat is all i need
Hear my plead
I want to die and touch the sky
I'm in the mood
To flush the food
Never gonna eat
My technobeat is all I desire
Take me higher
Watch me cry, watch me die
(Oh yes. Passande som fan efter föregående bild. And no, I ain't like that, jag bara avgudar låten till tusen. Lilla Tommie my dear.)
I could be anything you like
I början gav de oss massor av gamla Ray Guns men de slet dem ifrån mig för jag satt och läste artiklar istället för att jobba :P
Tears For Fears <3
För övrigt så fixade jag in bilderna från i fredags idag. Jag gillar verkligen vissa bilder. Sjukt bra och passande till temat. Jag är nog dum som laddar upp en bild här. Den lär väl dyka upp på mindre passande sidor. Men vet ni vad? I don't care.
I am what I am and that's just it.
Nu måste jag sätta mig och pilla med alla färger. Jag kan verkligen inte bestämma mig om någonting. Oh my.
Men det blir nog bra. Nån gång.
Idag så råkade jag förolämpa sisådär 29 pers av 30 (yes, jag är nummer 30.)
Brian sa "You didn'mention "religion" at all when I asked you what you thought of when I said "USA"."
Jag sa "Well, I did say "idiots"....." (avbruten av skrik)
Men jag menade ju inte så. Mina kära vänner omkring mig hörde exakt vad jag sa och tänkte inte ett enda jävla steg längre. Jag menade de kända amerikanerna i bibelbältet som jagar svarta/bögar/folk som avviker värre än de jagar skadedjur. Men eftersom de inte ville lyssna vidare på mig så är jag stämplad som "total idiot" för tillfället.
Imorgon skall jag förklara och så ska de få känna skuld för att de hatar mig just nu.
Varför är det alltid såhär med dessa oinformerade människor? Jag säger bu, de hör bä. Jag förklarar sedan och de ber om förlåt. Tjoho.
Herregud vad jag saknar vettiga människor.
The first of the gang to die
Men shit vilket jobb med alla möbler och grejjer!
Burit och släpat mest hela dagen.
Nu sitter jag här vid hennes dator och väntar in Mello. Hon är nere på Coop och handlar.
Gosh I love this place! Bor precis ovanpå Caroli City så det är superläge =)
Trodde att det skulle kännas weird att inte bo på Möllan längre men faktiskt inte, det här är faktiskt helt perfekt. Lägenheten passar mycket bättre i storlek också jämfört med den gamla enorma.
Fast där gick det ju mindre bra >_<
Nu - Uggla =) =) =)
Also sprach Sandra
Jag fick en citatbok idag, "Världens fräckaste citat".
Väldigt mycket Mae West, Oscar Wilde och Groucho Marx.
Favoriten än sålänge är;
- E. Wiggan
Inget nytt iallafall. Känner igen det mesta. Jag börjar bli för insnöad. Tjoho.
Först idag slog det mig hur extremt mycket han citerar folk. Jag skulle också kunna göra en timmes radioprogram utav de här citaten.
Men det är gulligt.
Nu ska jag se på Law & Order - Special Victims Unit, tittade på Medium nyss så jag har det föregående inspelat. Yes, jag har verkligen inget vettigt att sysselsätta mig med så det blir jag och herr TV som får samsas ikväll.
En clown i en värld fylld av advokater
"We should consider every day lost on which we have not danced at least once"
- Friedrich Nietzsche
Jag kanske ska hålla tyst för resten av mitt liv
"Jag är den jag är och det står jag för" Det lever jag efter, jag uttrycker mig även efter det. Men tydligen så går det inte. Jag får inte vara Sandra längre. För någon verkar ju vara rätt synkad i huvudet med mig. Så då är varje litet ord jag säger, varenda liten tanke och mening är bara patetiskt dravel eftersom den andra också råkar säga/göra det vid ungefär samma tidpunkt.
Inte för att det senaste var samtidigt. Han sa det i december, jag i slutet av januari. Ni vet att man kan göra utkast på webblogg va? Utan att publicera saker?
Jag orkar inte bry mig. Jag borde inte bry mig. Men man bryr sig.
Vad man än säger, hur mycket man än claimar för att "jag skiter i om ni inte gillar mig" så tar man åt sig. Man vill att det ska sluta. Man vill få ett stopp på allt patetiskt.
Varför måste folk hata mig? Jag har inte gjort något mer än att vara Sandra.
Fast det är väl helt fel.
Världen är väl inte stor nog för oss båda. Enligt dem.
Men vi bryr oss inte.
I hope.
Vad hände?
Remember when we'd celebrate
We'd drink and get high until late
And now we're all alone
Wedding bells ain't gonna chime
With both of us guilty of crime
And both of us sentenced to time
And now we're all alone
Protège Moi
Jag låg av någon anledning åt fel håll och längst ner vid min fotända har jag ett lågt bord. Jag tänker inte alls på detta då jag efter att väckarklockan gått igång och jag slänger mig upp för att stänga av den, faller sedan tungt tillbaka för att dra mig 5 minuter till men slår bordet rakt i bakhuvudet så att jag svimmar av.
TJOHO.
Vaknade upp efter en halvtimma och gick yrt till bussen. Hade prov på något imorse dessutom. Jag har inte den blekaste om vad det var om. Mer än att min lärare trodde att det var fel på mig som inte fick fram ett enda svenskt ord, utan jag pratade engelska för fullt.
Kan väl vara bra inför min inplanerade Londonresa i mitten av juni. Ehum.
Jag borde kanske bli lite rädd. Eller något sånt.
Dagens låt är definitivt "Protect Me From What I Want" av Placebo. Helst den franska verisionen såklart.
Cosmic pop with bells on top
Men ändå hade jag ingen aning om vad jag skulle säga. Blev helt tyst i flera minuter tills jag tillslut svarade långsamt: "Musik kan inte vara dåligt för musik är uttryck från olika människor, det är som att säga att dina skor är dåliga skor för det är inget jag vurmar för. Jag är helt besatt av att det alltid finns något intressant i varje liten sak på jorden. Något vackert, lekfullt, svart eller bara helt enkelt fångande. Så länge folk verkligen tror på sin musik och gör det med hela sitt hjärta så är musiken bra. Är man "feg" och gör ett halvjobb så klarar jag inte av det, det blir mest deprimerande och jobbigt - inte för att deprimerande låtar är dåliga, men, ja, ni förstår vad jag menar?"
Jag fick svaret "Nej Sandra, det gör vi inte. Gå och lägg dig."
Jag saknar vettiga människor.
Vektorer och lookies
på läraren, tittar på henne fast målar i blindo i
Photoshop.
Förklarade bestämt att jag aldrig kommer använda InDesign för det är en patetisk kopia av Photoshop och att det enda den är bra till är att jag kan montera in det jag gjort i Photoshop för att sedan göra en bok av det. Inget mer. Alls. (Okey, don't start with the vektorgrafik-snack. Jag vet. Men jag avskyr programmet ändå.)
Började dock pula lite på ett vackert Grattiskort att ta med, någon fyller ju faktiskt år just nu! Nyss såg jag en liten tokig typ som skuttade runt som en ekorre och nu, nu är han faktiskt en vuxen ekorre! Skämt åsido, han är underbar.
Min mamma var och fikade med min kusin idag och kusinen sa:
"Jamen, när vi satt och kollade på Melodifestivalen så sa jag direkt till Jonas (hennes man) "Jag känner verkligen igen honom...det är nån jag känner. Vet du vem det kan vara?" men han visste inte, men sedan i slutet av deras nummer kom vi på det båda två och skrek i mun på varandra "Det är ju Sandra!" Ansiktet och rörelseschemat var oroväckande likt."
Mamma bara garvade.
Jag däremot, fann det inte lika humoristiskt.
Nu funkar ju inte ens naken heller.
On the road again
Nu måste jag springa till meine buss om jag vill hinna!
In Xanadu did Kubla Khan
A stately pleasure-dome decree:
Where Alph, the sacred river, ran
Through caverns measureless to man
Down to a sunless sea.
You might not know what's life about
Imorgon åker jag till Malmoe. Är framme på Svävarterminalen klockan 19.05. Jag tycker att det är så himla skönt att åka buss allvarligt talat, det är billigare än tåg, bekvämare än tåg och tusen gånger varmare än tåg! Varför envisas så många med att åka just tåg då? Underligt.
Har varit hos tandläkaren idag. Jag har världens bästa tandläkare och han är bland de snällaste människor jag nånsin träffat. Plus att han är den enda människa ever som lyckas sätta en spruta utan att jag knappt känner det. (Bara det får mig att avguda honom med tanke på att jag hyperventilerar och springer iväg såfort jag ser en spruta.)
Läst igenom ännu mer av min Coleridge-samling idag och "The Suicide's Argument" är verkligen sjukt bra, simpel och vardaglig men ändå så extremt gripande och sann. Livet, världen i ett nötskal.
The Suicide's Argument
Ere the birth of my life, if I wished it or no
No question was asked me--it could not be so!
If the life was the question, a thing sent to try
And to live on be YES; what can NO be? to die.
NATURE'S ANSWER
Is't returned, as 'twas sent? Is't no worse for the wear?
Think first, what you ARE ! Call to mind what you WERE!
I gave you innocence, I gave you hope,
Gave health, and genius, and an ample scope,
Return you me guilt, lethargy, despair?
Make out the invent'ry ; inspect, compare!
Then die--if die you dare!
Desire
It is the reflex of our earthly frame,
That takes its meaning from the nobler part,
And but translates the language of the heart.
"Om en gud finns, hur skulle jag kunna finna mig i att inte vara gud?"
Många narcissister har dessutom en kluven självbild d.v.s att de är manodepressiva, de pendlar mellan mani och depressivitet.
I det maniska tillståndet är personen överaktiv, pratsam, uppvisar koncentrationssvårigheter, har minskat sömnbehov och kan vara mer socialt och sexuellt aktiv än vanligt.
Ofta påvisar personen ett extremt behov av uppmärksamhet, att vara i mitten och det viktigaste för alla är det som räknas.
En manisk episod kan vara psykotisk med vanföreställningar ofta av storhetskaraktär.
Många personer med bipolär sjukdom upplever inte sig själva som sjuka i det maniska tillståndet. Däremot i det depressiva tillståndet är personen helt tvärtom och ser -oftast i sin ensamhet- mycket negativt på sig själva medan de i andras sällskap håller skenet uppe precis som den klassiska narcissisten.
Dessa extrema växlingar i humör, motivation, energi och allmänt fungerande utgör ett allvarligt funktionshinder vilket inte tas på alltför stort allvar i dagens samhälle.
Ibland blir jag sjukt rädd för mig själv och de två viktigaste. Vi är nog lika knäppa alla tre.
Poppens Mussolinis på scen igen med dansande drömmar om friheten
People say no.
People say let's go.
People does what they want no matter what I say.
And I just stand there and looks silly.
Snart kommer farmor över, det var hur längesen somhelst som jag träffade henne. Ska bli mysigt.
Jag borde ringa lite viktiga samtal idag men jag känner att jag inte orkar alls. Speciellt borde jag ringa och fråga honom. Men chansen att jag kommer se ännu dummare ut är väl sisådär 100%.
Ska gå och lyssna på "Doin' The Omoralisk Schlagerfestival" och se glad ut. Nationalteatern är söta och snälla och pappa är bäst.
Can you see the panic and fear in my eyes?
Eller jo, jag kan stoppa det, men då kanske jag förlorar något annat som är extremt viktigt. Eller, inte kanske. Jag kommer förlora det som håller mig vid liv om jag försöker stoppa tomrummets utveckling.
Jag kan inte välja. Jag kan heller inte ha båda.
Det tros att det går att ha båda, det tror alla. Men jag ser det, det är helt omöjligt att klara av det.
Utan det där så lever jag inte.
Om tomrummet fortsätter så vet jag inte vad som händer, jag kan bara se att det kommer gå neråt i all oändlighet. Men det tror inte andra.
Men jag vet.
Folk tog kort på mig idag. Igen. Snart är jag fan trött på det här.
Överallt händer det ju. Det är inte friskt.
Jag vill bara gå och sova och vakna upp utan att behöva bekymra mig mer. Eller inte vakna alls.
Och kära lilla älskning, snart kommer jag gå runt i en vit overall i stil med Regina för resten av mitt liv för det kan du iallafall inte vilja ha på dig.
God morgon.
Imorgon, Scandinavium.
På söndag, alvedon.
Och ffs, västkustsallad innehåller visst champinjoner. Vad ni än säger.
Mina Absolute 70's-skivor är bäst. Sådeså.
Tankeförmågan går på lågvarv
Tjosan hoppsan!
Jag har inget vettigt att skriva ner. Verkligen ingenting.
Hela dagen har varit som ett stort tomrum där jag bara flutit omkring och knappt uppfattat det som sker omkring mig. Fast det sker inget inom mig heller för den delen.
Har nog inte tänkt en enda vettig -eller ovettig för den delen- tanke på hela dagen.
Först nu som jag börjat tänka på att jag inte tänkt alls resten utav dagen. Ehh.
Klassa mig inte som psykfall för det här tack.
Meepmeep. Var inne i stan idag. Toadörren lurade mig på två femmor innan jag blev förbannad och sprang till centralen istället. Det var inte trevligt i mina nya skor. Jag dog under den springningen.
Stötte ihop med herr Berggren också. Det var ett tag sen man såg honom.
Nåra andra snubbar var skumma och stirrade på mig under lång tid. Jag kunde verkligen inte komma på vilka de var. Snygga var de iallafall.
Vi vet att vi vill.
Sthlm - Gbg
Sthlm - Gbg
Förstår ni skillnaden?
Ge mig energi...
Media är skit.
Media är skit.
Media är skit.
Har jag nämt hur enormt mycket jag avgudar journalister? Nähä. Då lär jag inte göra det heller.
Mamma är på sjukhus. Jag kom hit och hittade henne helt konstig, kunde inte röra på huvudet alls. Så jag fick upp henne till sin säng, underbart att hon knappt klarade nått själv :( Fick hit pappa också och så ringde vi sjukhuset som kom med ambulans och hämtade henne.
Pappa åkte med så nu får jag ta hand om lilla Sarah tills de är hemma igen. Dessutom ska deras diskmaskin bytas ut så det kommer nån skum snubbe imorgon som jag måste ta itu med.
Jag älskar tjuvlyssnat.se!
Kalmar
Tjej och kille ~17år sitter och samtalar om dumma lärare och annat på bussen.
Tjej: Vet du vad det stod i min engelska grammatikbok?
Kille: Näe, vaddå?
Tjej: "They say you are weightless in space, so that's good news for fat people, isn't it?"
Stockholm
Pojke ~12 beställer och betalar, kommer sedan på att han glömt köpa något och går bort en bit och raffsar åt sig något och går tillbaka till kassan, där en ny kund blir betjänad.
Kassörska ~40 (svalt): Du borde komma på vad du ska ha innan, lite smartare kanske?
Pojken (ännu svalare): Det är inte jag som är 40-plus och jobbar här, 7-Eleven-Einstein
Flen
Pojke ~3 står med pappa ~25 i kön.
Pojken (mot de övriga i kön): Kan ni hålla käften!
Pappan (tar med pojken och sätter honom på en bänk vid kassan): Nu sitter du här och är tyst!
Pojken (mot kön): Ni kan hålla käften i alla fall!
Malmö (såklart)
Ung man ~20 (efter att ha beställt en falafel): Ursäkta, men vad är falafel gjort av?
Försäljaren (som bryter): Chicarta!
Ung man: Förlåt, vad sa du?
Försäljaren: Chicarta!
Ung man: En gång till!
Försäljaren (nu irriterat): Chicarta, chicarta!
Ung man: Jag ber om ursäkt, men jag förstår faktiskt inte vad du säger.
Försäljaren (nästan skriker): Chicarta! KIK-ÄR-TA!
Malmö
Tåget är fullsmockat och en man i kostym ~50 sitter och läser affärsdokument. Men det kommer ideligen pip från hans mobil. Han blir mer irriterad för varje gång och muttrar och stirrar sig omkring. Till slut får han nog och ställer sig upp.
Mannen: OK, vem faaan är det som bluetoothar bögporr till mig hela jävla tiden?!
Jag älskar svenska folket.
Dö läkare, dö
Det startade med att jag fick en knäpp och blev skitförbannad på allt, systern satte nålen såpass snett att det kom utanför området där jag blivit bedövad med EMLA-plåster. Great start. Höll käft iaf och var bara surig när jag svarade dem på frågor.
Sedan, doktorn kommer in med den jävligaste apparat jag någonsin sett. Slangjävlen han skulle stoppa ner i min hals var fan bredare än 1 cm i diameter!
Jag får bedövning i halsen och min dos av lugnande medel. Första gången misslyckades de för jag fick panik och drog ut slangen (yäy, verkligen lyckat :/).
Jag får 2 doser till med lugnande.
Jag får 2 doser till.
Syster blir depp och ger mig ännu en dos.
Nu har jag fått 6 doser då 1 dos(!) är tillräcklig för att få en fullvuxen människa att bli helt väck. Jag är stenklar i huvudet.
De försöker igen med slangen men jag får sådan panik att de får dra upp slangen, den var nere i magen men jag är en stark männniska, de tre personerna som höll fast mig hade inte en chans mot min extrema rädsla.
Så de skrev ut några piller åt mig som vanligt så får vi se om dessa kanske hjälper. Gaah, I don't think so.
Så fick jag ligga på en bår i hallen och låta ruset gå över och det var också tråk för folk trodde att "hon måste ju vara helt borta nu i nåra timmar" men nej, det var borta efter en tio minuter, en kvart.
Skickade nått obegripligt sms till Emma också, satt ooch pillade med mobilen så sa nån "Du får inte ha den på här" varpå jag svarar "Nejnej, såklart" och gömmer mobilen bakom byxbenet i tron om att hon inte förstod vad jag höll på med. Så hon gav upp och garvade bara åt mig.
Har precis hittat de perfekta skorna tills på lördag, de är ungefär 55 år gamla, handgjorda och det vackraste jag sett! Tillhörde min mormors mor.
De sitter så sjukt underbart skönt, som om jag inte ens har skor på mig utan att mina fötter bara blivit större och då är det ändå en klack på ungefär 10cm.
Kärlek!
Fanfanfanfanfan
Jag skall på gastroskopi snart >___<
Jag vill inte!
Jag viiiiiiill inte!
Stackars läkare som ska få ta hand om mig som sitter och grinar och skriker i timtal innan han lyckas övertala mig att gå med på att han kör ner den där jävla kameraslangen i halsen/magen.
Jag kommer behöva mycket lugnande. Mycket.
Hjälp.
Well, I know that you might think I'm dead but...
Hemma igen. Trött som fan igen.
Åkte ner as usual till Malmoe. Dock var denna gång speciell då det krånglade som faaaan med boende. Skulle inte åkt ner alls egentligen men men hjälp av mycket övertalning på natten så.
Emmas kanin avskyr oss från och med nu, jag fick äntligen upp kopplet och vi fick på honom det och sen gick helvetet lös, spån och hö överallt, han skuttade och fräste och var förbannad, efter mycket om och men fick vi dock av skiten men nu är han extremt rädd. Igen. När man äntligen lyckats få kaninen att lita på oss >___<
I lördags var vi på KB och tittade på Melodiklubben. Haha, låter verkligen hippt. Söt översättning.
Nicko och Kristofer var helt sjukt heta (duh) och stämningen var på topp!
Förutom den enda gång då Emma verkligen drog tag i mig så hastigt att jag ramlade rakt på någons fötter. Hej pinsamt. Nog för att jag inte skäms för mig men det där var faktiskt inte kul alls.
Guess vilken plånbok som inte var i väskan? >_<
Jag tog nycklarna och körde ner mellan brösten och sa att "nu är det JAG som tar hand om det här".
J var snäll och hittade plånboken åt Emma =)
Han är så hemskt snäll den mannen.
I söndags blev det mycket sova och mycket nudlar. Haha.
Idag har samtliga mina klasskamrater och lärare konstaterat att det är något fel på mig. Jag har varit extremt frånvarande hela dagen. Jaja, jag brukar vara helt wiho-borta-i-min-egen-värld men idag...ujujuj. Sen att hela klassen fick höra mitt "emmaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa"-samtal gjorde det ju inte bättre direkt.
Nu ska jag åka till vårdcentralen och hämta EMLA-plåster, skall göra gastroskopi imorgon eftermiddag. Underbart. Host.
In your face
Vid första anblicken tror man att jag misslyckats men till nere i hörnet vad det är jag fokuserat på.
Sen ok, bilden blir inge bra sådär liten. Plus att webblogg avskyr mig. Som så många andra.
Idag har jag gjort gråskalor, gråskalor och gråskalor. Var längesedan jag ritat för hand, blivit extremt mycket Photoshopmålande det sista så nu fick jag sätta mig och träna handen i nån timma. Extremt glädjefyllt.
Aftonbladet ringde igen. Jag var så trött att jag faktiskt bara sa att de hade kommit fel och att "Nej, jag känner ingen Sandra, jag heter Marie. Hejdå."
Svimmade senare på dagen också. Kändes lite toppen på grädden på moset faktiskt. Gick hem och sov ett tag och nu har jag precis tittat färdigt på Cityakuten. Tack Emma, nu har jag ett till beroende ;P
