If you wanna save the world, you gotta listen to the nerds
Jag är en redigt stor tönt, det vet jag. Men jag vet att ni älskar mig ändå!
Så läs nu mitt brev och gör som jag säger.
Så läs nu mitt brev och gör som jag säger.
Det är så att vi startat en namninsamling för att förbjuda plastpåsar, en sådan enkel sak i vår vardag som förstör så mycket för naturen.
Många tar idag sitt ansvar gentemot miljön genom att välja ekologiskt odlad mat, välja bilar utifrån miljövinkel, åka kollektivt och välja rätt el. Stora handlingar som påverkar, men något som skulle påverka än mer och som dessutom knappt kräver någon som helst ansträngning från individens sida är att börja använda tygpåsar när de går och handlar.
Att köpa en plastpåse när man handlar idag är idag helt alldeles självklart för de allra flesta. Men, en plastpåse används en extremt kort tid men kan förstöra för djur och natur i flera hundra år
I länder som Australien, Frankrike och Storbritanien är förbudet mot plastpåsen snart ett faktum. I Sverige är det däremot knäpptyst från politikernas sida.
Varför ignorera en sådan bra resursspararkälla när det enda vi behöver göra är att ta med oss en kasse till affären?
Gå in här och skriv under vetja!
(Dessutom så suger jag, jag mailade folk på facebook men lyckades skriva fel adress men eftersom mina vänner inte är IQ-befriade så förstod de nog ändå.)
Om en människa är vid liv, men inte vara fri, lever hon då?
Gimme your body, gimme your mind
Open your heart, pull down your blinds
Open your heart, pull down your blinds
Jag har för mycket kläder nu igen, garderoben går icke att stänga och min klänning- och jackstång pallar ej fler plagg. Frågan är om jag skall göra mig av med kläder eller om jag skall göra mig av med en del som jag inte har använt på ett längre tag.
Min hjärna säger att det är självklart att jag inte behöver alla dessa kläder och skall skänka dem till välgörenhet men mitt hjärta säger "My preeeecious" och tycker att min hjärna är tappad bakom en vagn.
(Stor komik i att titel, citerad text och brödtext ej hör ihop alls men ändå skapar en vacker symmetri som man kan tolka in hur mycket som helst i.)
En tanke kommer sällan ensam då tankar är liksom vi - flockdjur
You say you want a revolution
Well, you know
We all want to change the world
You tell me that it's evolution
Well, you know
We all want to change the world
But when you talk about destruction
Don't you know that you can count me out
Well, you know
We all want to change the world
You tell me that it's evolution
Well, you know
We all want to change the world
But when you talk about destruction
Don't you know that you can count me out
Stop the breathing
Well, It's been getting so hard
Livin' with the things you do to me, aha
My dreams are getting so strange
I'd like to tell you everything I see
Boy, I wanna warn ya, it'll turn into a ballroom blitz
School's back
Sådär, nu vart första dagen på terminen avklarad.
Dagen startade rätt bra, vi dök upp i datorsalen och väntade men ingen lärare kom så vi gick och käkade frukost istället. Efter detta gick vi tillbaka och hade grafisk kommunikation och då fick vi i uppgift att designa töntiga hit-går-du-skyltar, enkelt men tråkigt.
Sen gällde det bara att plugga ännu mer art noueveau och renskriva mitt manus inför imorgon, tjoho. Jag är fortfarande inte klar och jag kommer ej heller att bli det, jag kommer bara köra på som vanligt och hoppas på det bästa.
För övrigt så blev min uppsats om vänskap väldigt... omänsklig och utan värme.
"... om den ena parten ger i mängder och verkligen vill ha den andre som vän medens den andra endast suger ur energi och ingorerar den första parten så skadas sakta men säkert den första partens självkänsla, självständighet och egna person. Detta kan även ske om klyftan mellan den dominanta och den undergivna är för stor eller om den undergivna ger upp hela sin egna person för att istället uppfylla allt det den dominanta vill alt. försöka vara som den dominanta..."
"... termen "vänskap" håller på att luckras upp, det är inte längre säkert vad som är en vän eller inte, du måste kanske inte veta efternamnet på dina vänner, du måste kanske inte veta vart din vän bor, du måste kanske inte ha någons telefonnummer längre för att få kalla någon din vän. Även om det utåt sett blir bättre och bättre så är det inte alls säkert att vi går åt rätt håll när det gäller vår psykiska hälsa..."
Dagen startade rätt bra, vi dök upp i datorsalen och väntade men ingen lärare kom så vi gick och käkade frukost istället. Efter detta gick vi tillbaka och hade grafisk kommunikation och då fick vi i uppgift att designa töntiga hit-går-du-skyltar, enkelt men tråkigt.
Sen gällde det bara att plugga ännu mer art noueveau och renskriva mitt manus inför imorgon, tjoho. Jag är fortfarande inte klar och jag kommer ej heller att bli det, jag kommer bara köra på som vanligt och hoppas på det bästa.
För övrigt så blev min uppsats om vänskap väldigt... omänsklig och utan värme.
"... om den ena parten ger i mängder och verkligen vill ha den andre som vän medens den andra endast suger ur energi och ingorerar den första parten så skadas sakta men säkert den första partens självkänsla, självständighet och egna person. Detta kan även ske om klyftan mellan den dominanta och den undergivna är för stor eller om den undergivna ger upp hela sin egna person för att istället uppfylla allt det den dominanta vill alt. försöka vara som den dominanta..."
"... termen "vänskap" håller på att luckras upp, det är inte längre säkert vad som är en vän eller inte, du måste kanske inte veta efternamnet på dina vänner, du måste kanske inte veta vart din vän bor, du måste kanske inte ha någons telefonnummer längre för att få kalla någon din vän. Även om det utåt sett blir bättre och bättre så är det inte alls säkert att vi går åt rätt håll när det gäller vår psykiska hälsa..."
Inte så mycket nöje här inte
Nu är jag efter mycket om och men tillbaka i Göteborg igen.
Mina händer tog livet av sig imorse när jag gick till bussen p.g.a. för tunga påsar med alldeles för jobbiga handtag.
Var på Nöjesguidenfesten igår kväll. Det är nu jag skall skriva "riktigt trevligt" egentligen. Men nejnejnej, det var inte det minsta trevligt!
Festen startade bra, det kändes som att det skulle kunna bli riktigt roligt faktiskt men när jag lämnat in min jacka och sedan tagit mig till den första baren för att beställa mig och Emma varsinn öl så började kaoset.
Jag viftar och vevar, ser en kille på andra sidan som gör samma sak men vi blir båda två av någon anledning missade hela tiden. Så efter en kvart dissar jag baren och drar med Emma till nästa, mycket mindre folk men sisådär 100 decibel högre musik.
Även här väntar och väntar jag, ända tills jag får nog och pratar med Emma om att vi skall gå ut i rökrutan, eftersom det går ju inte att prata på något utav golven p.g.a. helt sjukt hög musik.
Väl ute (inne visserligen) i rökrutan så är allting bra och sen går vi in och krigar oss fram och beställer det vi skall ha.
Men eftersom musiken inte var till för trevnads skull utan för att jag skulle tappa hörseln så blev allting pannkaka ändå. Efter en dryg timma på stället får Emma nog och vi drar hem och fixar käk istället.
En fest som Nöjesguidenfesten har ju alla förutsättningar för att det skall bli perfekt - the fancy people, alla Malmös roliga klubbar under ett tak, massor med dansgolv och billig sprit.
Men ändå känns det mer som ett kliande eksem än en rolig happening...
(En skum sak i dörren var att vakten kollade leg på ALLA, både de framför oss och de bakom oss. Tillochmed på folk som man lätt kunde se var minst 25. Till mig och Emma log han bara och sa "Välkomna in tjejer". I mean, what?)
Mina händer tog livet av sig imorse när jag gick till bussen p.g.a. för tunga påsar med alldeles för jobbiga handtag.
Var på Nöjesguidenfesten igår kväll. Det är nu jag skall skriva "riktigt trevligt" egentligen. Men nejnejnej, det var inte det minsta trevligt!
Festen startade bra, det kändes som att det skulle kunna bli riktigt roligt faktiskt men när jag lämnat in min jacka och sedan tagit mig till den första baren för att beställa mig och Emma varsinn öl så började kaoset.
Jag viftar och vevar, ser en kille på andra sidan som gör samma sak men vi blir båda två av någon anledning missade hela tiden. Så efter en kvart dissar jag baren och drar med Emma till nästa, mycket mindre folk men sisådär 100 decibel högre musik.
Även här väntar och väntar jag, ända tills jag får nog och pratar med Emma om att vi skall gå ut i rökrutan, eftersom det går ju inte att prata på något utav golven p.g.a. helt sjukt hög musik.
Väl ute (inne visserligen) i rökrutan så är allting bra och sen går vi in och krigar oss fram och beställer det vi skall ha.
Men eftersom musiken inte var till för trevnads skull utan för att jag skulle tappa hörseln så blev allting pannkaka ändå. Efter en dryg timma på stället får Emma nog och vi drar hem och fixar käk istället.
En fest som Nöjesguidenfesten har ju alla förutsättningar för att det skall bli perfekt - the fancy people, alla Malmös roliga klubbar under ett tak, massor med dansgolv och billig sprit.
Men ändå känns det mer som ett kliande eksem än en rolig happening...
(En skum sak i dörren var att vakten kollade leg på ALLA, både de framför oss och de bakom oss. Tillochmed på folk som man lätt kunde se var minst 25. Till mig och Emma log han bara och sa "Välkomna in tjejer". I mean, what?)
Just another year? Or what?
Januari:
One night to be confused
One night to speed up truth
Januari var de galna festernas månad, fest, fest och åter fest i mängder. Fester som jag inte ens förstår hur jag kom till och fester som höll till i ÖB:s hissar.
Var i Malmö var och varannan dag och köpte billigaste biljetterna ever, 49kr (man kan jämföra det med de 50kr det kostar för mig att ta mig 2 mil in till Göteborg...)
Jag minns tunna strumpbyxor och Malmös snålblåst och snöblask.
På nyårsnatten flyttade Emma in i sin nya lägenhet och det var galet, fest, mat, möbelinflyttning, kläder, förvirring, allt på bara några få timmar.
Februari:
Festen tar inte slut iochmed Januaris slut utan Februari kör på med Melodifestivalen här i Göteborg och mitt första scenuppträdande tillsammans med The Guild på Bodoni i Malmö. Inget som skall upprepas dock, min sångröst är... not on the good side. Den är hemsk. Och det vet ni.
Många timmar spenderades på Falafel No.1 där vi proppade i oss helt underbar mat.
Under vecka två i Februari åkte dessa flickor till mig för att gå på Melodifestivalen.
Och såhär piggt mötte jag dem. Bilden är härligt ful eftersom jag är råbakis.
Mars:
Jag fyller år oh det här blir en lugn månad, ja, in matter of fact så sker nästan ingenting här, jag bara jobbar på och ser glad ut.
April:
Värmen smyger sig sakta in och jag tycker att det är en bra idé att ta med Peaches ut för första gången (Peaches är en katt) och vi går till den lilla parken mitt på Gustav Adolfs Torg och sätter oss, hon blir helt facinerad av en liten ankunge som dumdristigt går fram till Peaches, men snäll som hon är så nosar hon bara på ankan och hoppar upp i mitt knä igen. Sedan gick vi hemåt, förbi KB oh där satt det ett gäng Arkfans som spelade Ark på hög volym vilket resulterade i att Peaches blev förbannad vilket resulterade i mycket humor när vi väl var hemma.
A not so hot bild av Emelie men ungefär såhär pepp var vi i skolan denna månad.
Maj:
Wtf happened in Maj? Jag minns knappt.
Detta är pretty much all som hände. Det var tråkigt och det var segt. Dödmånad på nått sätt.
Juni:
Ah, Juni var en bra månad. Jag åkte till London ett tag och slappnade av riktigt mycket. Och jag fördubblade min garderob säkert 3 gånger. Åkte dit med de kläder jag hade på mig plus ett ombyte, kom hem med en hockytrunk som sprack när jag lastade in den i bussen...
Njöt av värmen och var allmänt glad, sedan bar det av till Falun för att hälsa på släkten och gå på Peace&Love med Ylva och se Iggy & The Stooges, my oh my. Iggy.
Längst fram på bästa plats. Längst fram och överklättrad när Iggy tyckte att folk skulle upp på scenen med motivationen "This is a rock concert, not a fucking nazi gathering"
Sandra var hög och Sandra var glad.
Juli:
Jag gjorde något som jag aldrig trodde att jag skulle göra - Jag arbetade på festival.
Jenn berättade att Svedala Sommarrock was in need of ppl så jag och Emma ställde upp. Jag började jobba flera dagar innan Emma för jag hjälpte till med förberedelsena och först kändes det som att "nej, jag är bara här för att få gratis inträde och hjälpa Jenn" men efter bara några få dagar så började det kännas riktigt roligt, underbara människor, underbart väder och fantastisk musik.
Vad hände mer i Juli? Christianina flyttade in på Möllan under ett par dagar på Möllevångsfestivalen vilket var riktigt mysigt. Jag hade svårt att greppa det hela men...I liked it.
Åkte till Uddevalla för att hälsa på syssling Rikard och världens underbaraste Viktor.
Augusti:
Augusti innebar en jeklans massa musik, jag var på Ullevi och såg Rolling Stones med min kära far, var på Way Out West och indiedade mig med Sofie, fick för mig att åka till Jönköping och irra runt med fulla och chipsduschande musiker, gå på en fullspäckad Malmöfestival pch sedan avsluta med en turnéavslutningsfest i Norrköping av alla städer.
Sen dog Augusti och inget mer skedde.
Augusti var musikens månad i år.
Augusti was the month of love.
På en gammal folkteater i Huskvarna, redigt övertrötta människor.
September:
Systeryster fyller år och jag tog en tripp till Stockholm.
Kära lilla äckliga Stockholm.
Jag vet inte vad jag tycker om dig, du är hemsk men ändå så underbar.
Dock tillbringade jag min tid för det mesta i Sollentuna och Uppsala men...ja. Det räknas. Lyssnade till en helt makalös bit musik och proppade i mig wienerbröd mest hela tiden.
SOUK och jag skall för övrigt gifta oss (jag tänker "april. 1 månad i sthlm. bankrutt efteråt")
En ganska fin beskrivning på hur min hjärna fungerade när jag var i Norrköping, skulle till Göteborg, tyckte att jag behövde åka förbi Malmö men istället åkte till Stockholm?
Oktober:
Jag undt mutter åkte till ett höstfyllt Berlin där min kärlek för Tyskland började sippra in emellan mitt stenhårda hat och avsky för detta land. För en gångs skull var jag inte på resande fot för kläder eller värmes skull utan jag gick på stadsvandringar och olika små utflykter för att jämföra väst/öst (I know, long time ago, men det märks fortfarande....)
Någon ick för sig att bränna ner högstadieskolan sisådär 300meter från mitt hem.
(Bild; Peter Holländare, GP)
November:
Sötnötarna i Lamont släppte sitt första album vilket firades med stor fest på Tunneln här nere i Malmö. Sofia och Kajsa åkte ner och hälsade på och hängde med på festen.
Sen var November en ganska död månad som avslutades med ett bråk som gjorde att jag tog bort mig själv från världen i en vecka.
Jag och Emma var ute och fotade i Västra Hamnen. Kallt.
December:
Nere i Malmö för det mesta, firade jul tillsammans med familjen och farmor uppe i Gråbo och åkte sedan ner för minijul och nyårsfirande med Emma och Jimmy.
Deep och jag älskar varandra, KB kan ju ta sig i sitt feta håriga arsle.
Jag ser på det här året som en toarulle, jag vet inte hur jag skall förklara, eller ens hur jag egentligen menar. Men ja. Nu är det definitivt slut iallafall.
One night to be confused
One night to speed up truth
Januari var de galna festernas månad, fest, fest och åter fest i mängder. Fester som jag inte ens förstår hur jag kom till och fester som höll till i ÖB:s hissar.
Var i Malmö var och varannan dag och köpte billigaste biljetterna ever, 49kr (man kan jämföra det med de 50kr det kostar för mig att ta mig 2 mil in till Göteborg...)
Jag minns tunna strumpbyxor och Malmös snålblåst och snöblask.
På nyårsnatten flyttade Emma in i sin nya lägenhet och det var galet, fest, mat, möbelinflyttning, kläder, förvirring, allt på bara några få timmar.
Februari:
Festen tar inte slut iochmed Januaris slut utan Februari kör på med Melodifestivalen här i Göteborg och mitt första scenuppträdande tillsammans med The Guild på Bodoni i Malmö. Inget som skall upprepas dock, min sångröst är... not on the good side. Den är hemsk. Och det vet ni.
Många timmar spenderades på Falafel No.1 där vi proppade i oss helt underbar mat.
Under vecka två i Februari åkte dessa flickor till mig för att gå på Melodifestivalen.
Och såhär piggt mötte jag dem. Bilden är härligt ful eftersom jag är råbakis.
Mars:
Jag fyller år oh det här blir en lugn månad, ja, in matter of fact så sker nästan ingenting här, jag bara jobbar på och ser glad ut.
April:
Värmen smyger sig sakta in och jag tycker att det är en bra idé att ta med Peaches ut för första gången (Peaches är en katt) och vi går till den lilla parken mitt på Gustav Adolfs Torg och sätter oss, hon blir helt facinerad av en liten ankunge som dumdristigt går fram till Peaches, men snäll som hon är så nosar hon bara på ankan och hoppar upp i mitt knä igen. Sedan gick vi hemåt, förbi KB oh där satt det ett gäng Arkfans som spelade Ark på hög volym vilket resulterade i att Peaches blev förbannad vilket resulterade i mycket humor när vi väl var hemma.
A not so hot bild av Emelie men ungefär såhär pepp var vi i skolan denna månad.
Maj:
Wtf happened in Maj? Jag minns knappt.
Detta är pretty much all som hände. Det var tråkigt och det var segt. Dödmånad på nått sätt.
Juni:
Ah, Juni var en bra månad. Jag åkte till London ett tag och slappnade av riktigt mycket. Och jag fördubblade min garderob säkert 3 gånger. Åkte dit med de kläder jag hade på mig plus ett ombyte, kom hem med en hockytrunk som sprack när jag lastade in den i bussen...
Njöt av värmen och var allmänt glad, sedan bar det av till Falun för att hälsa på släkten och gå på Peace&Love med Ylva och se Iggy & The Stooges, my oh my. Iggy.
Längst fram på bästa plats. Längst fram och överklättrad när Iggy tyckte att folk skulle upp på scenen med motivationen "This is a rock concert, not a fucking nazi gathering"
Sandra var hög och Sandra var glad.
Juli:
Jag gjorde något som jag aldrig trodde att jag skulle göra - Jag arbetade på festival.
Jenn berättade att Svedala Sommarrock was in need of ppl så jag och Emma ställde upp. Jag började jobba flera dagar innan Emma för jag hjälpte till med förberedelsena och först kändes det som att "nej, jag är bara här för att få gratis inträde och hjälpa Jenn" men efter bara några få dagar så började det kännas riktigt roligt, underbara människor, underbart väder och fantastisk musik.
Vad hände mer i Juli? Christianina flyttade in på Möllan under ett par dagar på Möllevångsfestivalen vilket var riktigt mysigt. Jag hade svårt att greppa det hela men...I liked it.
Åkte till Uddevalla för att hälsa på syssling Rikard och världens underbaraste Viktor.
Augusti:
Augusti innebar en jeklans massa musik, jag var på Ullevi och såg Rolling Stones med min kära far, var på Way Out West och indiedade mig med Sofie, fick för mig att åka till Jönköping och irra runt med fulla och chipsduschande musiker, gå på en fullspäckad Malmöfestival pch sedan avsluta med en turnéavslutningsfest i Norrköping av alla städer.
Sen dog Augusti och inget mer skedde.
Augusti var musikens månad i år.
Augusti was the month of love.
På en gammal folkteater i Huskvarna, redigt övertrötta människor.
September:
Systeryster fyller år och jag tog en tripp till Stockholm.
Kära lilla äckliga Stockholm.
Jag vet inte vad jag tycker om dig, du är hemsk men ändå så underbar.
Dock tillbringade jag min tid för det mesta i Sollentuna och Uppsala men...ja. Det räknas. Lyssnade till en helt makalös bit musik och proppade i mig wienerbröd mest hela tiden.
SOUK och jag skall för övrigt gifta oss (jag tänker "april. 1 månad i sthlm. bankrutt efteråt")
En ganska fin beskrivning på hur min hjärna fungerade när jag var i Norrköping, skulle till Göteborg, tyckte att jag behövde åka förbi Malmö men istället åkte till Stockholm?
Oktober:
Jag undt mutter åkte till ett höstfyllt Berlin där min kärlek för Tyskland började sippra in emellan mitt stenhårda hat och avsky för detta land. För en gångs skull var jag inte på resande fot för kläder eller värmes skull utan jag gick på stadsvandringar och olika små utflykter för att jämföra väst/öst (I know, long time ago, men det märks fortfarande....)
Någon ick för sig att bränna ner högstadieskolan sisådär 300meter från mitt hem.
(Bild; Peter Holländare, GP)
November:
Sötnötarna i Lamont släppte sitt första album vilket firades med stor fest på Tunneln här nere i Malmö. Sofia och Kajsa åkte ner och hälsade på och hängde med på festen.
Sen var November en ganska död månad som avslutades med ett bråk som gjorde att jag tog bort mig själv från världen i en vecka.
Jag och Emma var ute och fotade i Västra Hamnen. Kallt.
December:
Nere i Malmö för det mesta, firade jul tillsammans med familjen och farmor uppe i Gråbo och åkte sedan ner för minijul och nyårsfirande med Emma och Jimmy.
Deep och jag älskar varandra, KB kan ju ta sig i sitt feta håriga arsle.
Jag ser på det här året som en toarulle, jag vet inte hur jag skall förklara, eller ens hur jag egentligen menar. Men ja. Nu är det definitivt slut iallafall.
A singer and a drummer
Gott nytt år eller vad man skall säga.
Jag vet att jag är en sucky writer ibland.
Men varenda gång jag har försökt gå in på webblogg och börjat skriva något så har jag fått sån ångest att jag bara skiter i det.
KB är ena jävla assholes men det skiter jag i för Deep är mig trogen. Dessutom blir det Nöjesguidenfest på Slagthuset på lördag. So don't cry for me Argentina.
Jimmy har vart nere i Malmö och han flög hem idag, glömde hälften kvar hos Emma.
Nu skall jag fortsätta se på hjärnbefriade "40 Days & 40 Nights" och sedan ta mig ett bad.
Jag återkommer med en redovisning av 2007 i denna veckan, hopefully. Om jag inte får panikattack när jag försöker logga in.
Jag vet att jag är en sucky writer ibland.
Men varenda gång jag har försökt gå in på webblogg och börjat skriva något så har jag fått sån ångest att jag bara skiter i det.
KB är ena jävla assholes men det skiter jag i för Deep är mig trogen. Dessutom blir det Nöjesguidenfest på Slagthuset på lördag. So don't cry for me Argentina.
Jimmy har vart nere i Malmö och han flög hem idag, glömde hälften kvar hos Emma.
Nu skall jag fortsätta se på hjärnbefriade "40 Days & 40 Nights" och sedan ta mig ett bad.
Jag återkommer med en redovisning av 2007 i denna veckan, hopefully. Om jag inte får panikattack när jag försöker logga in.
You can strike me down and fence me
Slagsmål med 30plussare med barnvagnar, klimakterietanter och senila gubbar imorgon då! Yes, I just love mellandagsreashopping!
Jag vet iallafall vart jag ska så planen är fixad, det lär ju underlätta en del iallafall.
Eheh.
Jag orkar verkligen inte, jag vill bara få kunna gå lugnt och fridfullt och köpa fina kläder utan att behöver trängas som en packad sill ><
Be en bön för mig ikväll tack?
We're fakes. And we all know it.
If there is one thing worse than being an ugly duckling in a house of swans, it's having the swans pretend there's no difference.
Why do we all tell ugly people that it's okey to look ugly? Why do we tell them that "nono, you're looking fine"?
Why the hell are we doing that? We know that this wicked society hates them so why help the bullies?
Some people are ugly. It's just how it is. But they are ugly because we don't have the strength to help them 'cause we just ignore them when they ask for our opinion.
Some people, like me, admit how it all works. Ugly people are people we don't want around us, no matter about your "I'm open-minded and I have no prejudices". Fuck you, the psych works in a way that we can't change even if we want to.
And some people, maybe you my dear, hates us for admiting it all.
Encurage them, help them, talk them though their problems instead of negligating them. You might think that it doesn't matter how your friend look but deep inside you know that everyone else around you look down on her/him, so why on earth are you exposing her/him for that? Do you love and care about her/him so little that you think that it's okay for people to look down on her/him? Do you love her/him so little that you don't have the energy to help her/him?
You can't be correct all the time, even i f you want to 'cause we all know that even how perfect you and you stands look on the outside, you are a bloody fake on the inside.
Every single person is beautiful, but not all of us know how to show it.
Lost, but not found. Never ever found. I don't wanna be found. I just wanna be lost in the land of happiness.
Alltså.
Ibland ska man bara ignorera mig.
Som Emma borde gjort på bilden här ovan där jag lider av sockerkick och alla kickar man nu kan lida av samtidigt som jag är alldeles för trött för mitt eget bästa.
Vet ni vad man gör när man är så här i gasen? Jo, då går man ut och festar och terroriserar sin omgivning med sin totala lack of hämningar och sin outsinliga glädje.
Loved by some, hated by so many more.
I never wanna be like common people, but I do adore 'em
Fullständig kärlek.
Pulp kör Common People på Glastonbury.
Jag är lycklig, fullkomligt lycklig.
Och Jarvis ser ut som en blandning av Fredrik Wikingsson och en hög Patrick Wolf.
Hihi.
They call us the modernistas
Den 23 December aka Dagen före julafton aka Dan före dopparedagen aka Den mest onödiga dagen på året.
Idag är nästan alla lediga och sitter hemma i sina små stugor och lagar mat och står i. Hela dagen är bara en enda stor förberedning inför imorgon. Dagen själv har ingen själ, nej, den är en undersåte åt stora, mäktiga 24.
Han gör allt för att fixa åt 24.
Helt blint jobbr han på för att 24 skall bli perfekt medans han sakta, sakta drömmer om att en dag få bli en egen dag, en egen dag med egna saker där han får vara idag, vara stjärnan på catwalken.
Utan att en sekund bry sig om hur 24 skall klara sig...
Sluta förbereda och låt saker komma som det kommer, det kan ju inte bli värre än att mormor får vänta en kvart på rödkålsstuvningen...
Idag är nästan alla lediga och sitter hemma i sina små stugor och lagar mat och står i. Hela dagen är bara en enda stor förberedning inför imorgon. Dagen själv har ingen själ, nej, den är en undersåte åt stora, mäktiga 24.
Han gör allt för att fixa åt 24.
Helt blint jobbr han på för att 24 skall bli perfekt medans han sakta, sakta drömmer om att en dag få bli en egen dag, en egen dag med egna saker där han får vara idag, vara stjärnan på catwalken.
Utan att en sekund bry sig om hur 24 skall klara sig...
Sluta förbereda och låt saker komma som det kommer, det kan ju inte bli värre än att mormor får vänta en kvart på rödkålsstuvningen...
The clockwork is down for repair
Här vart det livat. Not?
It's not my fault that I'm lying in bed all day like I'm dead
Såhär känner jag mig just nu.
Jag är ensam, förlorad och vill bara gå och dö nånstans i min ensamhet.
Allt mitt arbete den senaste månaden, vilket är väldigt, väldigt mycket är all gone.
Och inte nog med det, i och med att arbetena försvann så försvann all min ork, all min inspiration och all min arbetslust överhuvudtaget. Allt hopp om människan försvann när jag dödades inombords.
Tack för den.
Kan man åtala folk för att ha dödat en själ?
Heinrich Himmler threw a window at Hermann Göring using the Kristallnatten Application.
Ni som läser Henrik Shyfferts blogg minns nog det gamla inlägget där han driver med Facebook och om hur det skulle sett ut för 70 år sedan.
Några mer eller mindre galna människor drog skämtet ännu längre och ja, nazihumor är tyvärr allför ofta helt sjukt rolig. Rolig i den bemärkelsen att man försöker dölja det hemska i att förnedra de som gjorde det hela.
Och i detta fall även förnedra sig själv och sina vänner.
Gå bara in här och läs och skratta tills du inte orkar sitta upp längre.
Några mer eller mindre galna människor drog skämtet ännu längre och ja, nazihumor är tyvärr allför ofta helt sjukt rolig. Rolig i den bemärkelsen att man försöker dölja det hemska i att förnedra de som gjorde det hela.
Och i detta fall även förnedra sig själv och sina vänner.
Gå bara in här och läs och skratta tills du inte orkar sitta upp längre.
Rebelliska och annorlunda
Självmord påväg.
Sluta läsa om du inte klarar det här. Sluta läsa om du är de där jag antagligen kommer skriva om. Det här är ju skrivet på en PC så du orkar väl inte läsa mina ord.
Ni vet den där datorn Mac och hans fiende PC?
PC är stor och stark och det som finns till för folket, PC lite tjock och girig dessutom, han vill att alla skall vara hos honom och dissa Mac totalt. Men PC tillhandahåller riktigt bra varor som fungerar utmärkt så folket har lite överseende med hans girighet.
Förutom Mac och hans anhängare då.
Även Mac fixar fram bra varor, dock är de likt den gamla stasiverksamheten stenhårt anknutna till Mac och bara Mac. Inget annat.
Mac är en tunn kille med stora glasögon, han har cardigan och Cheap Monday-jeans och tycker att den senaste franska akten är det bästa som nånsin skapats.
Han är lite mer kulturell och fancy, han letar upp sitt folk genom att anknyta till deras unikhet och berätta för dem att de kan göra kärlek tillsammans.
PC-folket är som folk är mest medans Mac-folket är de som tror att de är bättre än alla andra.
Visst, många snubbar och brudar inom Macens upptagningsomfång är bättre än alla de andra, de är ofta framgångsrika och välutbildade. Men inte alla. Men för guds skull, de är ju unika. Alltid unika.
Unika.
Men ändå är de på stenåldernsnivå.
Riktiga jävla töntar som måste hävda att de som använder PC är dumma i huvudet och "om du nånsin provar en Mac så kommer du aldrig gå tillbaka till PC".
Sluta läsa om du inte klarar det här. Sluta läsa om du är de där jag antagligen kommer skriva om. Det här är ju skrivet på en PC så du orkar väl inte läsa mina ord.
Ni vet den där datorn Mac och hans fiende PC?
PC är stor och stark och det som finns till för folket, PC lite tjock och girig dessutom, han vill att alla skall vara hos honom och dissa Mac totalt. Men PC tillhandahåller riktigt bra varor som fungerar utmärkt så folket har lite överseende med hans girighet.
Förutom Mac och hans anhängare då.
Även Mac fixar fram bra varor, dock är de likt den gamla stasiverksamheten stenhårt anknutna till Mac och bara Mac. Inget annat.
Mac är en tunn kille med stora glasögon, han har cardigan och Cheap Monday-jeans och tycker att den senaste franska akten är det bästa som nånsin skapats.
Han är lite mer kulturell och fancy, han letar upp sitt folk genom att anknyta till deras unikhet och berätta för dem att de kan göra kärlek tillsammans.
PC-folket är som folk är mest medans Mac-folket är de som tror att de är bättre än alla andra.
Visst, många snubbar och brudar inom Macens upptagningsomfång är bättre än alla de andra, de är ofta framgångsrika och välutbildade. Men inte alla. Men för guds skull, de är ju unika. Alltid unika.
Unika.
Men ändå är de på stenåldernsnivå.
Riktiga jävla töntar som måste hävda att de som använder PC är dumma i huvudet och "om du nånsin provar en Mac så kommer du aldrig gå tillbaka till PC".
Kortslutning
Vet ni vad? Om man väcker Sandra halv 6, tvingar upp henne till skolan, undanhåller henne frukost för att det är måndag, låter henne göra 4 prov, varav ett utav proven är ett major one om medeltiden, ger henne dålig mat till lunch så hon proppar i sig ett paket dextrosol på 5 minuter och sedan tvingar henne att dansa juldanser till tomteverkstadens musik (kalle anka you know) så KAN det bara sluta på ett sätt.
Det sättet där hon hoppar runt som leksakerna i den riktiga marchen.
På exakt samma sätt.
We got the doggy, we got the släpande larv, we got the soldiers, yeah, we got them all.
Det sättet där hon hoppar runt som leksakerna i den riktiga marchen.
På exakt samma sätt.
We got the doggy, we got the släpande larv, we got the soldiers, yeah, we got them all.
In i minnernas träsk
Nu är det dags för den första summeringen av 2007. Den första minnesvältringen för i år. Den första hello-i'm-living-in-the-past för i år. Som vanligt när man går igenom vad som egentligen faktiskt har hänt under året slås man av hur mycket man har gjort, även om det känns som lite så vet man att sheet, det var sjukt mycket som skedde 2007. Nästan lite för mycket?
Så här är en liten lista över några saker som skedde 2007: (lista á la månad för månad kommer sen)
Årtes svenska nykomling: Salem Al Fakir är inte min favorit men herregud, kan någon ens undgå hans charm?
Årets bästa svenska konsert: The Hives, oh my dear darlings, Pelle ÄR gud.
Årets bästa utländska konsert: "Helt jävla otvivelaktigt Iggy Pop" tänkte jag skriva. Men så kom jag på att fan! Jag såg ju Rolling Stones i år! Dött lopp kanske? Nja, läktaren på Ullevi slår ine längst fram i mitten med Iggy.
Sen såg jag ju Ragina Spektor och det var ju bland det vackraste jag sett och hört.
Och Erykah Badu. Herregud, what a year.
Årets scenklädsel: Jag väljer lätt det The Ark hade på sig på Fotbollsgalan i november. Ryskt, latex och svart. Oh yes.
Årets besvikelse: Alldeles nyss när min kära hårddsik blev snodd och i princip allt viktigt och roligt arbete från i år försvunnit (det mesta roliga och viktiga togs i slutet av året vilket innebar att jag ej hade gjort en back-up ännu)
Årets livebilder:
Thomas DiLeva
Årets blogg: Citronmuffin
Årets nya hemsidebesatthet: Facebook
Årets TVprogram: Heroes
Årets tidning: Q 4 Music
Årets klubb: Neostalgia och 90's, båda på Deep.
Så här är en liten lista över några saker som skedde 2007: (lista á la månad för månad kommer sen)
Årtes svenska nykomling: Salem Al Fakir är inte min favorit men herregud, kan någon ens undgå hans charm?
Årets bästa svenska konsert: The Hives, oh my dear darlings, Pelle ÄR gud.
Årets bästa utländska konsert: "Helt jävla otvivelaktigt Iggy Pop" tänkte jag skriva. Men så kom jag på att fan! Jag såg ju Rolling Stones i år! Dött lopp kanske? Nja, läktaren på Ullevi slår ine längst fram i mitten med Iggy.
Sen såg jag ju Ragina Spektor och det var ju bland det vackraste jag sett och hört.
Och Erykah Badu. Herregud, what a year.
Årets scenklädsel: Jag väljer lätt det The Ark hade på sig på Fotbollsgalan i november. Ryskt, latex och svart. Oh yes.
Årets besvikelse: Alldeles nyss när min kära hårddsik blev snodd och i princip allt viktigt och roligt arbete från i år försvunnit (det mesta roliga och viktiga togs i slutet av året vilket innebar att jag ej hade gjort en back-up ännu)
Årets livebilder:
Thomas DiLeva
Årets blogg: Citronmuffin
Årets nya hemsidebesatthet: Facebook
Årets TVprogram: Heroes
Årets tidning: Q 4 Music
Årets klubb: Neostalgia och 90's, båda på Deep.
Nostalgi när den är som bäst
Det finns och kommer aldrig att finnas en bättre tecknad seire än Ducktales. Never.
Kalle Anka är bäst och Ducktales är magi.
Här nedan bekämpar Fenton Spadrig den elaka datorn Dell...
Jag funderar seriöst på att köpa Ducktalesboxar. Alternativt önska mig det i födelsedagspresent.
Kalle Anka är bäst och Ducktales är magi.
Här nedan bekämpar Fenton Spadrig den elaka datorn Dell...
Jag funderar seriöst på att köpa Ducktalesboxar. Alternativt önska mig det i födelsedagspresent.
