Hultsfredsfestivalen
Jag, Emma och Oscar kom ner redan igår kväll så vi har redan vant oss med det helt absurda vädret som skiftar mellan strålande skolsken med übervärme / iskallt och jävligt.
Vädret har fått en släng utav manodepressivitet helt enkelt.
För någon timme sen dök då alltså Emerentzia, Björn, Viktor, Jesper och Alexander upp, de åkte 7 imorse så ni kan ju tänka er själva hur pigga de är.
För tillfället sitter vi i presscentret och är allmänt degiga. Vi gjorde en liten enkät igår kväll, inte alltför lyckat då folk var apraka och tyckte Oscars kamera var mer intressant än att faktiskt svara på frågorna.
Men ni kan hitta mitt repotage och enkäterna på Rockfoto. Glo, glo, glo!
Nu skall jag byta stuga, eftersom vi var endast 3 pers igår kväll så sov vi i samma hus men nu är det tydligen döpt till "Lugna Huset" medans jag skall bo i "Partyhuset". No sleep, nono.
Dags att äta... tror jag.
I'm not totally useless
Har äntligen fått igång Internetet här hemma hos Emma, det fuckar totalt med min dator och jag har fått runt 10-20 damputbrott. När jag senare skrev ett sms med texten "JAG GER UPP!" så började det funka. Mystiskt.
Imorgon bär det av till Hultsfred, skall ner till Västra Hamnen och träffa Emma och Oscar vid 14.00, woho.
Och, gissa tre gånger vad jag glömt?
Även om jag blivit påmind både på Adminforumet och utav min moder? Jo, stövlar.
Grattis Sandra.
Och så har jag klippt håret idag. Satt på Urban by Björn Axén hela morgonen och bara njöt. Annika skrev i rockfotobloggen om att man väljer frisörer utifrån hur bra musik de spelar i högtalarna.
Och Urban by Björn Axén är min kärlek.
Babyshambles. The Killers. Patrick Wolf. The Knife. Mando Diao.
Och på slutet innan jag skulle gå började de spela en massa 70talsoldies.
We like?
We havn't seen the rain
Det är den där solen som gör det.
Den har en dragande kraft som gör att man blir helt förlamad i fingrarna och istället sätter sig i en solstol med en Ben & Jerry's i ena handen och en sked i andra...
Bloggar och TV blir helt enkelt mycket sämre på sommaren.
Eller vänta.
Tv blir inte sämre, Morden I Midsomer väger upp för allt.
En jävla tur för SVT...
I övrigt börjar jag bli lite sur då de inte visat Macahan på flera år, jag har ju tillochmed börjat glömma av saker, ohmaigosh liksom. Jag som knew it all before.
Morden I Midsomer, Macahan, en fylla för mycket på valfri festival, jordgubbar&grädde och långa bilresor med Creedence Clearwater Revival i bilstereon - det är riktig sommar det.
Dålig musik? Eller skitkul?
Lite som med Spice Girls och Boten Anna helt enkelt.
Carl RB och Kitty står som DJs, kan det ens bli bättre? Nej, det kan det inte.
Väck mig inte imorgon, okey?
Oh, it was just a tiny little trip...
Klicka här.
Gör det bara.
Sätt igång musiken.
Högsta volym.
Upp, upp, upp.
MF & She's A Machine.
Bli fulländad och lycklig.
Shopping, woho!
Eller snarare, kläder som inte tar livet av mig i värmen på kommande festivaler.
Det första jag bestämmer mig för är att indiegarderoben måste uppdateras med en ny randig!
Bilden gör den icke rättvisa. Alls.
Den har fina knappar längs ena ärmen så man kan knäppa upp om man vill. Men det vill man inte för man skall böja sig sådär anoretiskt så de kommer fram och man ser fin ut.
Sedan fick jag en psykknäpp och tyckte att jag skulle prova de här shortsen;
Det sjuka var att de faktskt passade. De satt fint.
Shorts funkar ju aldrig på mig. (Eller knappt någon annan heller.)
De fick en faktiskt inte att se ut som en valross såsom shorts brukar göra.
Så de var ju köpta snabbare än du hinner säga "Ashton Kutcher is gay".
Och jag som egentligen avskyr shorts. Herreminje.
Ride me out of darkness
Eller jo, för min del så är det överraskande.
Jag förstår mig inte på den här längtan efter att plåga sig själv med "lantisarna-går-på-rockklubb"-upplevelser.
Jag verkar faktiskt enjoya att vara där. Men det beror verkligen inte på klientelet.
Nej, det beror på musiken och mina små vänner.
The Wombats yes thank you very much.
Oh, var jag den enda på dansgolvet? Jahaja, det får väl vara så då.
Bara det är bra musik så.
Nu är det bestämt ang. den där helgen som Gud tyckte att han skulle göra extra jävlig för mig.
Jag skall till Arvikafestivalen medans Sundsvall kan räkna med att bli utan min underbara närvaro.
Nu ska jag bara lista ut hur ekonomin ställer sig till allt jag bestämt...
These are the words of the popstar
Jag blev besatt utav engelsk musik, den där genren ni vet, den som vi brukar kalla för britpop.
Min tröst var att The Ark kunde iallafall låtsas vara flamingosar. (Dessa var dock inte rödhakar utan påfåglar. Men fortfarande, det var flamingosarna jag ville ha.)
Så hittade jag plötsligt ett band, ett band som jag egentligen borde ha ramlat ur mitt millimetersåll.
Det var inte britpop alls, det var en gäng långhåriga popsnubbar från Los Angeles!
Renodlad lalalapop men oh so loveable.
Då kunde jag inte finna en enda människa i den här regionen utav Sverige som gillade dem, fann dock tillslut en flicka i Stockholm som hyste samma kärlek för dessa pojkar.
Import utav skiva och skyhög frakt, men det var de värda, bara jag fick en skiva att nöta ut.
Idag, då är det snarare konstigt om ni inte hört dem. Vem har inte hört "When Did Your Heart Go Missing" liksom? (Människor som bor under stenar räknas icke.) Rooney dyker upp på Hultan och det hoppas jag att ni gör med.
Annars kanske jag mördar er i sömnen. Vem vet.
I've had a lot to drink these days, my brain is black
Vad har skett idag?
Fotografering med Alex Face. Intervjuat dem till 3 Frågor också.
Det kommer bli fina bilder, dock kan jag inte titta på dem i den här muppdatorn utan jag får glatt vänta tills morgondagen och min fina, fina, fina och älskade stationsmac är i mina händer igen.
Smakprov lär väl dyka upp imorgon eftermiddag om jag inte gått och dött.
Det finns ju en viss risk för det där med att dö.
När jag kom hem så tittade jag på dokumentären och Josef Fritzl och grinade ett tag.
För att muntra upp mig så lyssnar jag på The Killers men utav någon anledning så blir det inte bättre.
I've tried a lot of pills these days, my blood is blank
Trött på folk
Som tar det som ett angrepp på sin person.
En del utav mina klasskamrater är så urblåsta att tro att om jag ogillar hur de löst en bild så ogillar jag automatiskt dem.
Eller som när man skall visas inför en himlas massa människor men ändå gör det hela på ett väldigt nonchalant "hej ni vet redan vem jag är och jag skiter fan i er"-sätt.
Jag kräver inte att ni skall ändra på det ni skapat.
Men jag kräver fan att ni skall lyssna till och ta till er vad jag säger utan att ni beter er som om ni vore oövervinnerliga och har kreerat det bästa någonsin.
Och jag kräver även att ni skall skilja på vad som är mina personliga åsikter och vad som är bevisat sant och fungerande. Jag ger aldrig kritik ur min egen synvinkel och tycke. I princip aldrig.
Finally a not too blurry weekend
Helgen har återigen tillbringats i Malmöland.
Fikade med fina Jesper och fina Kajsa på 7Eleven, vilket inte är töntigt utan faktiskt riktigt bra. Goda kakor och gott att dricka.
Var på Steso Songs och Kites releasefest på Debaser.
Jag tycker verkligen inte om Debaser Malmö. Helt hemst ställe. Jag förstår mig inte på varför folk tycker om placet så mycket, det är bara blä. Rörigt och trångt samtidigt som det är helt skruvat på något sätt.
Iallafall, både Korro och Nicko/Christian gjorde finfina framträdanden.
Alla var fina, alla var glada. Emma och Kajsa var lite väl fulla.
Jag har gått och blivit pretto gissar jag på.
Eller så är jag bara sjuk. Kan ju ha fått salmonella i Växjö liksom.
Kanske det som gör alltihop.
Och så blev jag arg, jag brukar inte bli det men när 20 pers grabbat tag i en såfort man lämnat sina vänner och de skall förklara för en att ens outfit är helt galet snygg och det "är skönt med människor som vågar sig på att göra annorlunda saker" så vill jag bara slå en flaska i huvudet på någon.
Yeah, yeah. Komplimang.
Men jag blir mest arg på att a) folk är så jävla insnöade och inte sett annat än jeans och t-shirt. b) folk tror att man får ligga bara för att man svarar på tilltal. Om du vet att du är någorlunda snygg så okey, då kan du få hoppas. Men om du är ful, prata inte ens med mig om det är ligga du vill.
Turligt nog hade jag Emma där som kunde dissa folk. Hon är bra på det när jag mesar med.
Fast jag fann en trevlig snubbe på slutet, han var väktare och krossade alla mina tankar om väktare.
Han var liten, smal, snygg och lyssnade på både Håkan och Broder Danie.
Kan ha att göra med att han jobbade på något skånskt väktarbolag, de är ju liksom lite udda if we say so...
Sedan gick Sofia, Kajsa, Emma och jag till världens äckligaste kebabställe för att införskaffa klockan4-mat.
Vi tog det bara för att vi trodde att vi inte alls skulle frysa när vi skulle hem. Hej puckon liksom.
"Eurovision sing-as-bad-as-you-can Contest"
För övrigt så förundras jag över att medans resten utav Europa skickar småkåta, efterblivna, 16-åriga brudar till finalen så skickar vi halvtrötta 30-plussare? Hmm.
Jag gillar Charlotte. Faktiskt.
För övrigt nummer två så borde Eurovision Song Contest förbjudas. För vår gemensamma samhällshälsa.
Ja, och för vår psykiska hälsa överhuvudtaget.
Golv är till för att stå på. Inget annat.
Nog för att japanerna håller på med en väldans massa bra saker men det här med att sitta på golvet för att äta/umgås måste vara världens sämsta idé. Efter 5 minuter skriker arslet att det gör ont och man måste därför alternera ställning sisådär hela tiden. Ingen rast, ingen ro, måste tillfredställa rumpan.
Har man riktigt kul så är det trångt också, då måste du sitta med benen i kors alt. på knä och du kan se fram emot en jävligt skön myrstack i vaderna när du väl bestämmer dig för att lämna stället.
Har man lika tur som jag så kommer även ena foten ha fått för sig att den är förståndshandikappad och du kommer behöva gå med ena foten på ett helt fantastiskt underhållande sätt (för de som tittar på) och du kommer svära högt över den idiot till vän du har som tyckte det var mysigt med en tillställning på golvet.
Om du sen mot all förmodan råkar ha bra med space omkring dig, ja då slipper du ju ovanstående problem, men tro inte att du kommer undan!
För om benen är rakt ut, då måste du ju stödja din rygg mot något, få lite lut. Men icke, räkna aldrig med det, räkna istället med att få äta med ena handen och få kramp i andra.
Scenario tre är antagligen det intressantaste, för det är det du gör när du tröttnat på båda ovanstående varianter - du lägger dig på mage.
När du väl för in mat i munnen och försöker svälja, ja då kvävs du och dör av den där jävla sushin.
Vi skulle setts i London men du var ju inte där...
Såhär ser man ut när man är lite full, lite vimsig, lite förvirrad och rätt så glad.
Detta är precis innan jag skall till Lund tillsammanse med Emma för att lyssna på bandets, vars namn står på teckningen på bordet, sångare.
Mycket fin musik.
Man blir glad.
I fredags var jag med dessa muppar på Louisiana.
In tha Danmark.
We like that museum. We don't like utställningen som är där just nu.
Jag gillar varken Cézanne eller Giacometti särskilt mycket.
Tråkiga och förutsägbara. Lite lätt enformiga dessutom.
Såg till att njuta utav trädgården istället. Lovely sommar, lovely värme, lovely gräsmatta.
Den som säger nej till det här kan gå och hoppa från någon bro.
Exempelvis Västerbron.
Bara så att du vet. Ett tips.
I'm high on you and on drugs?
Min klasskamrater skulle antagligen säga att var antingen är dum i huvudet eller hög.
Helst båda två på en gång.
Dagen har spenderats på förvirring och dumma argument.
Såsom att det är konstruktivt att slåss, utfrysning är lösningen på aggresvia människor och att Israel iallafall är smarta ibland. Inget fel i mina hjärndöda argument om jag väl haft något mer att säga än just dessa orden?
Hur jag kom hem med bussen minns jag inte. Och så råkade jag tappa mobilen i asfalten så nu piper den lite då och då, bara för att det är kul.
Detta avrundades i att jag i min förvirring råkade cutta upp halva vänsterarmen med hjälp utav ett par nycklar.
Om det hjälper så kan jag påpeka att detta var fullkomligt oavsiktligt och inget jag skulle göra medvetet.
Eller rekommendera till er för den delen heller, för det svider som fan.
Skånskan flyttar in
Det är anledningen till att jag inte bloggat de senaste dagarna, det och min sköna lathet.
Helgen spenderades lite härochvar, både Lund, Humlebaek, Helsingborg och en hel del anda skånska städer är inblandade. (Danmark är skåne. Nästan.)
Skönast var de gröna kullarna inne på Louisiana, världens bästa museum.
14-årigast var Markus Krunegård i Lund. Men vi gillar 14 år.
Fylleknattigast var mina klasskamrater i Helsingör. Det var riktigt roligt, konstig mat och mycket Jäger?
Tröttast var lätt jag och Emma i Malmö.
Fulast var också Malmö, men det var inte vi som var fula. Haha.
Usch, jag är så dålig på att sammanfatta en längre tidsperiod.
Så nu slutar jag helt enkelt.
Well, it's just how it is.
And then I'd like to fall asleep and come to heaven
Where I try and try and try to stay alive
Yeah, I'd like to have a pill or 2
or 3 or 10 or 20, 30, 40, 50
Then I'd like to take a walk to the hospital
but I had to take the ambulance
And when I wake up with a needle in my arm
they drive me to the ward where
I have to explain why I want to stay alive
I'd like to live my life day by day, day by year
I focus on every second
Cause when you saw me in that bed I heard you cry loudly
so now I try to stay alive
Finaste, finaste Korro.
Antingen så går ni till Debaser Malmö den 23 Maj, Debaser Medis den 24 Maj eller Uppåt Framåt den 4 Juni.
Dubbel releasefest, för Steso Songs och Kite.
Ni lovar att gå?
Tack.
I could at least try to say goodbye, but we all know how I works - it will never be as I wanted it to
Han göra bra musik!
Det är väldigt intressant att han nu i år har vart på Hultsfred 3 år i rad, varenda gång med olika band...
Det bästa blir att träffa Sunkan igen.
Och alla andra random människor som jag saknat så infernaliskt mycket då jag inte vart nere i Malmö på år och dar. Om man bortser från snabbisen innan Hamburg d.v.s.
Det skall bli trevligt i Danmark också, har faktiskt aldrig varit på Louisiana förut.
Me like.
Hoppas nu bara att det blir fint väder också.
I never liked the sense of falling
Jag måste bara skriva av mig.
Jag hoppas att ni ursäktar och återkommer när jag skriver något roligare och framförallt - något läsvärt.
Men iallafall.
Jag är en väldigt tålmodig människa, jag ser till det goda i människor.
Och framförallt - jag accepterar folks känslor och kan sätta mig in i deras situationer för att förstå dem bättre.
Detta är vad jag gör. Det gör att jag lättare kan förstå saker när det inte går min väg.
Det handlar inte om att jag blir utnyttjad eller "tar skit". Det handlar om att jag bryr mig om personen ifråga och förstår den. Att jag sätter dens välbefinnande i klass med mitt egna. Det handlar inte om förtryck av mitt jag utan det handlar om likvärdighet, att bry sig, att ta hand om.
Måhända att jag kanske inte alltid är jätteglad över känslorna eller handlingarna, men det behöver jag ju inte säga till personen, då den behöver få vara ifred. Då den kanske inte behöver mina cyniska och själviska påståenden?
Men det finns två saker jag inte tolererar. Det finns under inga omständigheter en acceptans i min hjärna för dessa företeelser;
När folk sätter sig över mig och tror att jag är svag.
När folk ljuger.
Nummer 1 gör mig rosenrasande, nummer 2 får mig att vilja ta livet av dem.
Och nu kan jag bara säga; Tack. Tack så jävla mycket.
De enda saker som sårar mig, de sårar mig djupt.
Fast det som sårar mig mest är från vilket håll det kom ifrån. Att bli huggen i ryggen av någon som är så nära är lika illa som att ta livet av en. Just nu vet jag inte vad jag ska göra.
Jag känner mig bara så hopplös och förbannad.
Det finns inga ord kvar för tillfället så - Tack.
Fucking is the new black
Efter Google Translate;
Brian: Jag tror inte på kärlek, jag tror på Stilguide. Det är ärliga, det är effektiv - man får in och ut med maximalt nöje och minst bullshit.
Hmm...Sen när blev sex det som visar hur vi skall göra?
Eller, vänta.
Haha, glöm vad jag sa.
