Jag har kommit på vad som är min "thing".
Men det kan jag inte skriva här för det är hemskt.
Det är riktigt jävla hemskt.
Men jag gör det, om och om igen.
Varenda jävla gång så gör jag det.

"Man märker att frontmannen Christer är radiopratare då han går igång..."

"Man märker att frontmannen Christian är radiopratare då han går igång..."


Någon som märker en skillnad?
Världens pinsammaste skillnad dessutom.

Kära David mailade häromveckan och berättade för mig att han och hans band, Alex Face, skulle spela på Henriksberg, sagt och gjort, jag bestämde mig direkt för att gå och glo.
Lustigt nog fick jag Babian på köpet, inte illa alls!
Sist jag såg dem var ju på Möllevångsfestivalen och skall jag vara ärlig så minns jag inte så mycket alls från den festivalen mer än att det var jäkligt skumt med alla knarkare vartannat steg man tog.

Det första jag och Isabella möts utav när vi kommer in är Erik, blev aningens förvånad fast ändå inte. Svårt att förklara. Jag tycker om Erik, han är snäll.

Efter en halvtimma lyckades dock Isabella dra ut halva sin öl över mitt vänsterben men, lyckligtvis så rann det mesta rakt av mina latexleggings men en del sögs in och jag fick helt enkelt spraya ner hela mitt ben med parfym. Inte trevligt men ack så mycket bättre än öldoft.

Babian var bra, som vanligt. Av någon anledning så blir jag glad av deras musik även om de musikaliskt ligger så långt bort från mig som det går att komma.
Band nummer 2, Punch & Judy, var helt i min smak, med både klädstil och scenhållning som osar Joy Division så blev jag alldeles lycklig av att se dem. Musiken var också bra. Tror jag. Haha.
När Alex Face gick på så undrade jag hur David egentligen hade tänkt. Han verkade försöka få till latexshorts på sitt egna lilla sätt - svart isoleringstejp... Hot or not vet jag ej, roligt var det iallafall. Eller, jo, jag tyckte det var hot.
Jag gillar deras musik, speciellt texterna och Davids magnifika sångröst, woho!
Digger & The Pussycats, det sista bandet för kvällen var riktigt roliga.
Dock verkade vi vara rätt få som uppskattade deras råa och extremt förnedrande humor.
När trummisen drog skämtet "What's the smartest thing that could get out of a womans mouth? Albert Einsteins cock." så kunde min råhet inte låta bli att skratta och då går det förbi en pretto snubbe som säger till mig att jag både är dumihuvudet och patetisk som skrattar.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen - den dag man inte kan skämta om ett ämne, då har man förlorat sig själv.

När jag väl åkte hem till Gråbo så upptäckte jag en sak när jag klev av bussen - det var ljust ute.



En Isabella på runtramlning...

Avslutar med en trevlig sak sångaren berättade;
"Sweden is the only fucking country were we get layed, you know, I think it's like this - the girls in Sweden longs for ugly, shitlooking guys just coz everyone here looks like models. They shag good looking guys every day and wants something different. And you know, like, when you're on a bar, you sees this girl from behind and you tell your friends "I'm gonna do her tonight", she turns around and it's a fucking guy! You're guys are hotter than our girls down in Australia! Guys, come down there and you could be fucking supermodels!"

Guten morgen meine damen undt herren. Nästan morgon.

Morgonen har ägntas åt skrivande och försök till sömn.
Nummer två går ganska så dåligt då mina kära grannar har barn som anser att det är helt okej att vara uppe 7 på morgonen och skrika ute i trädgården.
Jag måste erkänna att jag verkligen tycker om grannbarnen. Inte.

Nu är det dags för glass igen.
Undrar om man kan förvandlas till glass? "Du är vad du äter"´....


För övrigt så beordrar jag er att läsa här, gör det nu.

Jag har aldrig varit ett fan av varken Babyshambles eller The Libertines men nu på senare tid har jag fastnat något extremt för Mr. Doherty och hans älskvärda rock.
Dock, är det egentligen inte så konstigt att jag gillar denna musik då jag nästan uteslutande (iallafall för tillfället) lyssnar på musik där sångaren sjunger som om han konstant rökt cigg de senaste 24 timmarna.
Sen är det ju brittisk musik.
Brittisk musik och jag är som chokladglass och cookie dough...

Idag hade vi ett nationellt matematikprov och självklart så fick jag ett psykiskt sammanbrott.
We like that.
Not.

Innan ni läser detta inlägg så tryck igång videon.
När musiken startat, vänta in sången och var så god att läsa.



Jag vill åka iväg.
Långt bort, eller iallafall bort från Sverige.
Berlin känns bra.
Panorama Bar vid Warschauerstrasse.
Dansa tills fötterna blöder.
Försvinna in i dimman av happiness.
Njuta tills klockan inte längre är mänsklig.
Ramla runt på gatorna och bara vara.
Bara njuta av lyx och stänga mina ögon för att följa med i musikens drogande rytm och aldrig mer tänka en vettig tanke.

Som jag nämnde tidigare så var jag inne på American Apparel häromdagen och shoppade loss (snälla, snälla, snälla, förlåt mig plånbok) och det blev lite lackleggings och så denna fina, fina baddräkt;



Inte för att man kan bada i den alls men det skiter jag i.
Och inte är den särskilt ny och hot heller, den har funnits i evigheter och the people already has it, men det skiter jag i.
Den glänser ju för fan.
Vad spelar då allt annat för roll?

Nej just det. Tänkte väl det.

Är det bara jag som har fallit handlöst för denna serie?
Jag är egentligen inte så mycket för ungdomsserier men av någon anledning så är både OC och Gossip Girl sjukt bra.
Jag känner mig lite nördig, ja.
När vi var i Hamburg så tittade vi på OC, dubbat till tyska of course, men jag lyckades ändå veta vad de sa hela tiden bara för att jag hosthost sett första och andra säsongen.... ett par gånger.

Gossip Girl är ändå bättre för de har så mycket snyggare kläder och bättre kombinerade outfits.
And it's so much cheekier and raw than every other dumb no-brained series.
Kör in en bunke Ben&Jerry's Chocolate Fudge Brownie och jag når orgasm inom en halv kvart.

Sådär.
Nu har jag tillslut tagit mig i kragen.
Äntligen fått det gjort.
Skrivit upp mig.
Fyllt i all fakta.
Betalat avgiften.

Jag står nu i bostadskö i Stockholm.


(Jag ska ju ändå plugga där så varför vänta?)

Jahaja.
Hur sammanfattar jag allt som hänt de senaste dagarna?
Jag åkte till Stockholm och mötte Viktor. Träffade även Emmas andra assistent Henrik (som för övrigt ser ut som en hemlig tvillingbror till Per).
Vi åkte ut till Ekerö.
Ekerö är fint, lite som Gråbo faktiskt. Fast med bättre förbindelser till storstaden.

Jag och Ylva var på Götgatsbacken igår, blev tillfrågad om att vara hårmodell antingen idag eller imorgon men hade tyvärr redan köpt skitbiljetten hem till Göteborg.
Funderade allvarligt på att köpa ny hembiljett, klippningen och färgningen i den digniteten hade gått på runt 2500 om jag betalt för kalaset.
Men icke, jag gick in på American Apparel och handlade fina saker istället.

Jag, Ylva och Fredrik spelade Bishi Bashi en hilma massa igår, sen fick vi dit Maria också.
Bishi Bashi måste seriöst vara det roligaste TV-spelet jag spelat på länge. Riktigt dåliga gamla japanska minispel där man tävlar emot varandra.
85 minispel för 45 kronor.
We like.
Oändliga timmar med roligheter och bisarrheter. Det absolut bästa (i mitt skruvade tycke) är namnen på spelen, med Left-And-Right Jumping Girl på topplaceringen.
Och vad namnet säger är verkligen vad du får.

I helgen var jag i Växjö, mycket trevligt må jag säga.
Mötte upp med Emma (och Ylva och Sofie såklart) så vi kunde gå och fixa vårt hotellrum, dock hade jag råkat beställa 2 rum och inte 1. Men jag och den trevliga mannen redde ut mitt lilla krångel.
Vi flängde runt i staden ett tag tills Sofia och Kajsa äntligen kom till staden. Komiskt nog satt de på bussen före alla andra men var sist i staden ändå...
Med sig hade de fina Susanne som skulle leta reda på sina vänner som vi efter lite om och men fann.

Jag är i övrigt en dålig människa, men det kan vi ju skita i. Iallafall lite.
Och jag har även insett att jag aldrig mer kommer att kunn äta på Ali Babas då jag kommer förknippa det med extremt magont.

Söndagen var seg men trevlig.
Panikattack på tåget hem.
Och nu, idag, fortfarande ont.

Håller på och planerar inför en fotografering nästnästa vecka.
Denna målningen står som förlaga.

I övrigt så skall jag till Humlebaek den 16 Maj. Vi skall på Louisiana och glo på fin konst.
Sedan drar de flesta av oss ner till Köpenhamn för att stanna över helgen.
Det blir nog riktigt roligt tror jag.
Danskidanski.

Hört på bussen hem idag;
Äldre man som låter full sitter och dividerar med sig själv fast han vill att alla skall höra;
Gråbo är fan världens tråkigaste plats. Ingenting är värre än Gråbo.
Jag har bott i hela världen och det är fanimej inget som är värre än Gråbo!
Ingen plats i hela västsverige är värre, inget i hela Sverige är värre, ingenting i hela Europa är värre!
Jag har bott överallt.
Gråbo är den sämsta och tråkigaste plats jag nånsin bott på.
Flytta härifrån.
Gråbo tar fan priset alltså.


Yäy.

Flög ju hem till Göteborg i fredags förmiddag för att möta Emma och titta in locations inför lördagens Burst-fotografering.
Flyget gick jättebra, fick världens godaste macka på planet.
Väl på Landvetter kom mamma och mötte mig, turligt nog är Gråbo inte alltför långt bort från Landvetter så vi var snabbt hemma.
Emma var försenad på grund av arbete och tvättmaskiner så jag fick mig en lugn stund här hemma.
Av någon anledning hade jag satt upp Gråbos gamla sandtag på locationslistan och tur var väl det eftersom det passade perfekt!


Tyvärr var det så ljust att vi knappt kunde se varken våra kameradisplayer eller datorskärmen.



Emma och Burst på vandring medans jag hugger träd. Ehum.
Ganska komiskt var att där jag står (20 meter rakt upp i luften högre) så var stupet/backen mycket brantare och när jag väl skulle ner efter dem så blev det rutschkana nerför.
Sand överallt.
Men gud vad kul.



Sen åkte vi till Röda Sten. Jag undrar vad vi höll på med där?