I never ever wanna see your dog again
Jag brukar se henne då och då. Har ju bott här i många år så jag vet vem hon är och vilka hon umgås med.
Men idag fick jag nog.
Hon går alltid, alltid med sina hundar lösa. Jag har aldrig sett henne med ett koppel.
Tydligen har någon sagt till henne förut att hon måste hålla dem kopplade men hennes svar var "Jamen, de gör ingen illa."
Hurfan kan hon veta det?
Och dessutom, det handlar inte om de gör nån illa eller inte, det finns faktiskt folk med extrem hundrädsla. Min mamma till exempel, hon mår illa bara hon ser en hund, hon kan bli vän med dem men helst vill hon att de sitter inburade nånstans.
Jag för min del avskyr hundar. Jag kan lära känna enstaka hundar i min närhet såsom min morbros schärfer Kira eller grannens lilla mops, men hundar på stan vill jag bara sparka alternativt skjuta giftpilar på.
Just dessa hundar skrämmer mig så extremt att jag alltid tar en omväg om jag ser henne komma. Jag tvärvänder och skiter i allt jag håller på med, bara jag slipper möta hundarna.
Om hon hade varit en seriös hundägare så hade hon vetat att man har alltid hundarna i koppel oavsett om de är lugna eller inte, det handlar om att ta sitt ansvar och visa respekt inför andra människor.
När jag pratar med andra hundägare jag känner så är deras reaktion alltid likadan,
"Självklart skall man ha koppel på hundarna! Det är inget snack om saken! Även om min lilla älskning inte skulle göra en fluga förnär så kan hon/han i vilken sekund som helst förvandlas till ett dödlig vapen. Hon/han kanske utsätts för något vi aldrig varit i kontakt med förut och då kanske hon/han reagerar på ett sätt som jag inte känner." Och så är det. Är du det minsa kunnig så vet du att det är självklart att ta ett exremt ansvar för hunden och uppfostra den exakt rätt och sätta tydliga gränser.
(Sen måste jag säga att det tragiska i det hela med historien om kvinnan är att min mamma berättade att kvinnan är tydligen lätt förståndshandikappad. Det gör min aggression ännu värre, jag kan ju inte skälla ut någon som är mentalt handikappad, det räcker med att jag gör vanligt folk mentalt nedbrutna när vi diskuterar.)
Jag förstår mig inte på hundägare som säger att det är lugnt att hundfan är lös, jag är ju rädd som en 1-åring på sin första dagisdag när jag ser dem komma. Deras disrespect är helt otrolig.
I've been lost and found and now I'm lost again
Ordet är "officiellt". Inget annat ord i hela jäkla världshistorien ger mig värre rysningar än detta ord. Möjligtvis alla dessa patetiska modeord som folk använder för att verka "vara i framkanten" såsom "tischa", "fett" och andra skitord.
Men åter till ordet.
Officiellt.
Ligger det inte något äckligt gubbsjukt kåtslag över hela ordet?
Det är stort och det är vackert, det är till för att tillbedjas.
Det är en officiell tillställning, kom igen, nu faller vi ner på knä och tillber den!
Att göra saker officiella är än värre. Jag får nån känsla av att såfort någon gör något officiellt så letar den efter bevis på att de är så stora och viktiga att deras business (modeord, modeord!) är så viktiga att de kan göras "officiella".
Kåta gamla gubbar och kändisgalna brudar, det är vad jag ser när jag ser något som är officiellt. Usch.
He's walking down the milkyway to set me free
Ge gärna tips och idéer, jag kommer dock inte göra något förrens på tisdag (om Gud nu inte vill ge mig ledigt imorgon av någon anledning) men allt är välkommet!
Vi skall till Danmark den 8 Oktober. Känns en aning drygt med tanke på att jag kommer hem till Göteborg från Europa den 7? Hur skall detta gå ihop?
Jag kanske snor en sängbit utav någon söt över en natt nere i Malmö.
We can party all night in ecstasy
And having so much fun
We drink expensive drinks
And Moêt champagne
We go to the VIP
Immediate access, we make success
We look like supermodels
In fashionable dresses
We wear designer clothes
From Dior and Gucci
And very, very, very trendy shoes
By Prada and Fiorucci
We know all the famous
We know who is which (And who's a bitch)
We go to all the clubs
Vi vet att vi är och att vi alltid kommer förbli bättre än dig, vad du än gör.
It's only the drugs that separate me from the others.
Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är
Allting är så trovärdigt, allt är så äkta. Hur de blandar in verkliga filmklipp från då med dagens inspelning.
Peter Birro har verkligen fångat andan om hur det verkligen var.
Men nu tänker ni väl "och hur kan du veta det?" men nu är det såhär att min kära lilla far är född och uppvuxen i Göteborg. Vilket i sig lett till att han var det där.
Min fader är gammal R:are och när i det i dagens program handlade om det gamla Hagahuset så var det som att jag såg på filmen fast jag deltog eftersom pappa satt och kommenterade saker varannan sekund.
"Är inte det där Vera? Det är fan Vera! Det är Vera, hallå, det är ju Vera!"
"Det där var en gammal italiensk kampsång som de skrev svensk text till... Bella Ciao hette den, blablablablablablabla"
"Ojojoj, de där gamla *valfri sak ur hela filmserien* kommer jag ihåg, ojojoj."
"Men kolla! Det är ju *nått namn på en gammal krog* fast idag är det en lunchrestaurang, tråkigt. Det var sunkigt som fan men det var underbart."
Tack, jag har hört historierna förut. I know it all. Jag skulle vilja få se på filmen nu istället.
Även om jag stör mig på honom så älskar jag det, hela serien får en annan dimension och helt plötsligt känns det verkligen att det där hände runt hörnet. Känslorna som man känner igen och kampen mellan sig själv, partiet och vännerna.
Allt handlar om mig, mig, mig och inget annat.
Jag snor den här från Sandra även om snubben som skrev innan henne verkar vara left behind som inte kan räkna. (Eftersom mitt liv är så tråkigt så har jag tid att ändra detta. Hjälp.)
1. Hur gammal är du om fem år?
Mentalt eller fysiskt? I vilket fall som helst så börjar jag förskolan och ska lära mig räkna, vilket någon inte har kunnat så jag fyller.....6 år?
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Emelie&Emelie
3. Hur lång är du?
165 små centrimetrar. Sisådär 10 meter kortare än vad jag vill vara och det mina vänner är. Högklackat yesyes.
4. Vilken är din favoritplats?
City in the world eller platsplats? Jag säger en stor och varm säng i London. Eller ett litet mysigt café i London.
Nejfan, det inrökta lilla hörnet på Simrishamnsgatan 3 i Malmö är kärlek, fåtöljen och jag, vi är ett ibland.
5. Vem ringde du senast?
Antagligen någon som du inte känner.
6. Vem ringde dig senast?
Emelie ringde och frågade när det var vi skulle ut i hamnen och det visade sig att hon åkt in 1 timma för tidigt. Sucker.
7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
"Jag saknar dig. Vi kommer inte ses på ganska länge va? När åker du till Tyskland?"
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Sms när jag är lat och opepp och ringa folk om jag är lappsjuk. Vilket jag är väldigt ofta.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Gifta för fullt. Och ja, med varandra.
10. När såg du senast din mamma?
Jag såg mamma för ett par timmar sen och pappa har jag inte träffat sen i onsdags.
11. Vilken ögonfärg har du?
Det beror på vilken vinkel du står i. Och hur bra du är på färger. Men jag skulle säga "en blandning av nötcola och kolsvart. Med ett stänk kolsvart." Och det är antingen eller. Helt bisarrt, vissa dagar har jag söta bruna ögon och de flesta så ser man inte ens min pupill för det är blackblackblack.
12. När vaknade du i dag?
07.50 av att min klocka ringde. Time for workwork!
Vilken är din favoritjulsång?
Idag har jag lekt pyskskadad och sjungt på både "Gläns över sjö och strand", "Lusse lelle" och "Goderafton".
Jag hatar varenda en.
13. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Min necessär.
14. Flirtar du mycket?
Inte medvetet. Aldrig medvetet.
15. Kan du byta olja på bilen?
Jag kan. Men jag skulle aldrig för mitt liv vilja göra det.
Punka på motorvägen, föraren är inkapabel att byta däck, blir mitt jobb i högklackat, kort A-klänning och silverleggings, slå den du.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Det skiter jag i, bara jag mår bra.
17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Mörkret var min stora fara. Är min stora fara.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Det faktum att vi lyckades ta helt fel buss och hamna mitt ute på landet istället för i Göteborgs hamn.
19. Hur stor är din säng?
90 små jävliga centimetrar.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Stationär, det är så mycket enklare att arbeta då.
Eftersom text i all evinnerlighet är sjukt tråkigt så får ni nöjet att titta på en genomtrött och grinig Sandra som helst av allt vill ligga i sängen och sova. Ell möjligtvis dricka en stor kopp te.
21. Är du social?
Jag är det mest översliskigt sociala du kan möta. Eller så är jag totalt borta.
22. Vad dricker du till frukost?
Äppeljuice eller vatten.
23. Sover du på någon särskild sida?
Nope, ge mig ett ställe och jag somnar. Ljud, ljus, bankanden, jag somnar alltid - om det inte är något upprepande ljud/företeelse som förs av någon som brukar göra detta - som när Emma snarkar, när Charlie dricker vatten (it's a rabbit for god's sake) eller när Peaches får för sig att mina bröst är en bra plats att trampa och ligga på.
24. Kan du spela poker?
Alla varianter. Jag vinner över dig direkt.
25. Är du en beroendemänniska?
Antagligen. Fast det är aldrig långa förhållanden mellan mig och mina beroenden. Vi tröttnar på varandra och jag hittar något roligare.
26. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Ett gäng gamla tanter.
27. Vill du ha barn?
Nån dag ja. Just nu så är jag väldigt ambivalent ang. barn. Jag älskar vissa men de flesta är bara äckliga och hemska små varelser som förstör vår planet.
28. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska och spanska. Men på spanska kan jag säga typ... Me Ilamo Sandra y vivo en Malmö en Suecía. Hablo un poco espanol, hablas inglés?
29. Har du någonsin åkt ambulans?
Inte vad jag kan minnas.
30. Vad behöver du köpa?
Jag behöver ingenting. Men jag vill gärna ha en del saker. Som ett par nya svarta pumps. Och en kappa.
31. Vad spenderar du helst pengar på?
Musik.
32. Äger du dyrbara smycken?
Never. Glitter och HM är min melodi. Jag klarar inte av fina smycken, de är så fula och så onödiga. Go fuck an emo or something, det är inte credd i karaten, det är hur skiten ser ut.
33. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Jag ser mest på TV för att förundras över hur folk kan vara intresserade av vissa program. Dock gillar jag Criminal Minds, House och Simpsons en del. TVn är dock en mycket bra avkopplare, hjärnan dör ett tag och man koncentrerar sig på någon annans "liv".
Criminal Minds för att det helt enkelt är riktigt, riktigt bra.
House för att huvudpersonens totala världsbild är det roligaste jag nånsin sett.
Simpsons för att det är Simpsons.
34. Klädesplagg du senast köpte?
Två par leggings, jag tittade in på Monki där deras wünderbara rea pågick. 20kr för allt, oavsett tidigare pris? Tjenis.
Dock vill jag helst ej handla på Monki eftersom plaggen där är så...jag vet inte, alla jävlar har dem iallafall. Och de som använder dem är inte säsilt kreativa direkt, de bara tar på sig ett plagg och hoppas på det bästa.
Men iallafall, jag köpte ett par mjukgråglansiga leggings och ett par rosa-blå-grön-svart-vit-hej-jag-tror-att-det-är-1988-leggings. 40 spänn. Det är lagom tycker jag.
Spänn? Oh, jag kanske ska fråga Martin om fler? Haha. Internskämt är verkligen bäst ibland.
35. Vem är den roligaste människan du känner?
Ganska många faktiskt men jag har ju lätt roligast med Emma.
36. Vad ska du göra imorgon?
Jobba ><
37. Vad ska du göra idag?
Redigera bilder, äta glass och sova.
38. Vad borde du göra?
Redigera bilder, äta glass och sova. Men inte i Göteborg utan i Malmö. Då hade jag kunnat prata med söta människor samtidigt.
39. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Radio? Vad förnått? Ingen aning om vad du talar om.
40. Nytt ord alla borde använda sig av i höst?
Nästa människa som kommer på ett nytt trendord kommer få en fot i arslet.
Jag för min del måste vänja mig av vid ett par ord så att min vokabulär kan framstå en aning mer sofistikerad.
Yes Sir! I can boogie!
How to do the "cool, kaxig och överlägsen"-min without looking like a hamster. Fast jag lutar inte huvudet tillräckligt långt bak, ni vet sådär riktigt drygt långt bakåt.
Idag skall jag åka ut till ångaren Bohuslän och fota och filma, det är en tråkteater som har anlitat oss till detta (jag vet jag ska inte snacka skit om mina arbetsgivare men vadfan, det är verkligen tråkigt.)
Jag står för fotot och Emelie&Emelie gör sitt jobb.
Fast helst av allt så vill jag bara gå och lägga mig igen, bussen går om rätt exakt 29 minuter och jag måste gå om 19.
Det vill jag ej.
Dancing on the ceiling, dancing with the feeling
O "Sandra! Jag måste ta en bild med Sandra! Kom här!"
S *Vem ropar? Vart, vilket håll?* "Mnjae.......okey" *går bort till hörnet*
K "Titta uppåt, titta uppåt, se kaxiga ut. Se coola ut!"
S *ser cool ut men börjar fnissa, kämpar hårt emot det bubblande skrattet, kniper ihop ansiktet och KLICK*
Jag ser ut som en hamster. (Jag har nog lagrat jordnötter i kinderna för nattamat.)
Och jag får en extrem besatthet av att vilja peta Ola i näsan. Jag ska göra det nästa gång vi ses. Akta dig.
Dessutom så är Kajsa really bäst, jag älskar att glo på foton efteråt.
Du skulle aldrig vilja se öppet
I vårt liv är det kärleken vi söker för att finna skönhet, vi söker livet, vi söker döden.
Sök livet och du vill finna en hemskare död än du nånsin kunnat drömma om.
Sök döden och du kan leva ditt liv fullt ut.
De som inte vet är blinda.
De som försöker är än mer blinda.
Men blindast av alla är du och jag. Vi som vet fast som ignorerar och försöker leva ett normalt liv.
Oversized kofta med jeans eller slackerplast med kortkort?
Eller så kör man på fulsnygg 90-talsmusik på Deep - Aqua, E-Type, Ace of Base, Dr. Bombay och Spice Girls.
Vi kan alla låtar i sömnen men vi vill inte kännas vid en enda låt.
90-talet - årtiondet musiken glömde.
Men varför ska det vara så förbannat hemskt väder? Bort med vätan och in med den sista slurken sommar!
Honey, the Parker's said that we could come over for dinner at Friday
Ja, jag säger faktiskt "hem till Malmö".
Jag ska inte ner till Malmö, jag ska inte hälsa på vänner i Malmö eller ens jobba i Malmö.
Jag ska hem till Malmö.
Bisarrt eftersom jag inte har ett eget hem där ens.
Många utav mina vänner tror att jag faktiskt har Malmö som bas och åker till Göteborg då och då.
Jag vet inte hur jag ska beskriva det hela men när jag går av bussen/tåget i Malmö så känner jag en lycka, en kärlek för vad jag är och gör, jag känner att jag faktiskt gör något vettigt med mitt liv.
Men när bussen/tåget rullar in i Göteborg så känner jag bara en stor och sorgsen tomhet, en tomhet som river i mitt hjärta, när jag än senare tagit bilen hem till Gråbo så vill jag bara gå och lägga mig för att sova bort tid och rum.
Anyway.
Idag har varit en sån där dag man bara inte kan förstå sig på. Jag har betett mig som om jag vart hög som ett hus hela dagen. Ganska skrämmande men jag gissar på en extrem övertrötthet som slog till nu när jag äntligen kan slappna av.
Alla data suddett a si travava in Germania al seguente indirizza: Genieinschaftlager Ost Muldeistein Kreis Bitterfeld
Hit skall då jag när jag åker till Berlin.
Jag kommer hata att vara där, jag kommer få en emotionell överdos och vilja åka hem varenda sekund. Men jag måste åka dit ändå. Dock har Checkpoint Charlie inte så mycket att göra med mina personliga problem.
Biljetterna är köpta och hotell bokat, jag kan inte ångra mig.
Och jag gör bäst i att komma dit och vara så nära som möjligt för att komma över mina problem.
Alla år i skolan då man fått diskutera Andra Världskriget. Alla uppsatser man har fått göra.
Alla timmar då jag suttit i ett hörn och gråtit och vägrat vara med. Varje ny lärare som man har fått berätta hela historien för. Hur de försökt få mig att berätta inför mina klasser.
Jag kommer bryta ihop totalt när vi är därnere så jag gör bäst i att inte sminka mig. Det kommer ändå vara utsmetat över hela ansiktet.
Art has become something which is only related to objects, and not to individuals, or to life
Together we are strong and together we can make our lives big and beautiful with no doubt in ourselves.
Jag läser Madness & Civilization av M. Foucault. Förra gången var jag inte lika koncentrerad utan skumläste den bara, men det behövs nog flera omgångar för att kunna förstå den.
Jag tror att jag kan ha missuppfattat en uppgift vi fick häromdagen. Vi skulle låna valfri bok och efter detta göra en traditionell bokrecension på denna. Kan bli en aning svårt med denna bok men det skiter jag i.
Jag läser vad jag vill. No matter what they say.
Imorse på bussen så ville jag mörda barnen bakom mig. Jag läste preface:et och ungarna sjöng Old McDonald hela vägen från mig och in till Lerum. 17 minuter utav rent lidande.
De blev dock en aning skrämda när jag vände mig om och stirrade dem i ögonen. Mina ögon har inte så många nyanser och svartnar ännu mer när jag är arg.
Kan vi inte införa barnskatt?
All truth is simple... is that not doubly a lie?
Tragiska människor är vad ni är.
Tragiskt är mitt elitistiska sinne, men vad skall man säga när ni presterar som om ni vore lägre vetande?
Vad skall man säga till någon som är riktigt stolt över ett arbete när man håller på att spy över att det är så tragiskt dåligt, oinformativt, estetistiskt fult och avskyvärt? När man helst av allt vill säga att "Vadfan har du hållt på med?" När man för sitt liv inte kan förstå hur de kan tycka att saker och ting är svåra.
Självklart kan inte alla allt. Det är livets gång.
Men när de vetat mer än dig från början och tillsammans med dig fått samma lektioner och samma ord till hjärnan, hur kan de då fortfarande vara där de började?
Jag säger inte att jag är bättre än någon.
Jag säger bara att dessa människor är riktigt, riktigt dåliga.
Sålänge tragiken och de låga prestationerna endast påverkar dem själva så ger jag blanka fan i vad de håller på med. Deras inlärning får helt enkelt ta längre tid. Jag har inte bråttom. De kommer fram.
Men när jag skall stå för det de skapat så kan det inte se ut såhär.
Hjärnan säger nej men jag säger let's push it to the edge
"Vi synkroniserar också (omedvetet naturligtvis) vårat rörelsemönster med dem vi gillar."
Jag tänkte tillbaka på alla år.
Då gick hjärnan på overload och jag tyckte att det var dags för kaffepaus.
Långsiktiga projekt är verkligen inte min grej
Varför blir det alltid såhär? Jag har all tid i världen till att planera saker och genomföra dem, men nu sitter jag ändå här och har två arbeten som skall vara helt färdiga på onsdag och jag har inte ens givit dem en tanke.
Den ena, den lättare, där skall jag berätta om vad kultur är för mig med hjälp av att visa diverse saker ur mitt liv. Visst, easy to do, jag vet hur det skall se ut men det är det där med tiden, det tar ett tag att fixa alltihop.
Sen.
Den där fotouppgiften som hela min klass avskyr mig för att jag tvingade på dem. Jag har fortfarande inte a clue in universe om vad jag skall göra. Komplementfärger my ass. Produktplacering är inte min grej, mitt huvud slutar fungera när detta kommer på tal. Och sen då komplementfärger på det.
Mina klasskamrater är dessutom lika uppfinningsrika som Crocsskorna är snygga. Alla har (antagligen ovetandes om varandra) användt sig av samma saker. Tråkigt.
Men jag sitter och funderar för fullt och ber till gud att det skall bli bra väder imorgon så jag kan sno ihop nån skit att lämna in. Det kommer gå käpprätt åt Helsinki.
Back in LA
Om du är i Malmö nästa torsdag d.v.s den 20 September så tycker jag att oavsett vad för viktga saker du har att pilla med så ska du gå bort till Debaser och festa loss på klubb Get Lucky.
Make me proud, gå dit.
Det är 70-talsglam för hela slanten med en hel del "shangalang-shubidubi-shagalaga-lou" as they like to call it.
Dessutom spelar min vän Rickard vid klockan 22.00 under namnet Kaka, ni känner möjligtvis igen honom från The Mo där han spelade keyboard.
Men det är inte slut på godheterna där inte!
Kära Noah Wallace kommer hit från Los Angeles för att tillsammans med Martin Axén DJ:a hela natten lång!
På tal om Noah så ta er in här och lyssna på hans underbara band S'cool Girls!
Man blir ju lycklig bara av att glo på deras härliga bandbilder.
Now it's only bleached memories from a life I once had
Jag var nämligen på Liseberg idag.
Liseberg, en del utav Göteborg som finns i varje göteborgares hjärta.
Första och enda gången i år som jag besöker nöjesparken för åkandets skull, har ett Lisebergskort (gratis entré) för konserter och för att kunna gå in där och få inspiration, men inget åkande.
Vi gick in genom portarna, fick våra fula, bruna pappersband och det var dags att ha kul.
Vi går bort till Lisebergsbanan, åh du kära Lisebergsbana, du har vart med i alla tider, jag kan inte -inte ens om jag skulle försöka riktigt hårt- räkna hur många gånger jag suttit i denna bergochdalbana och skrattat mig lycklig.
Men redan när vi lämnat stationen, i den första uppförsbacken känner jag det. Eller rättare sagt - jag känner inte.
Ingenting är där. Jag åker med och sitter och småler mest för att se glad ut fast egentligen tänker jag på att jag skulle vilja åka hem och bada.
När jag kliver av tåget så är alla runt mig jätteglada. Min syster och våra släktingar är helt uppspelta. De vill åka en gång till. De springer ner för trappan och springer upp till ingången igen. Jag går och sätter mig på en bänk och önskar att jag vore nere i Malmö på Simpan med en stor kopp Chai-thé.
I will never fool you, but it'll might be a little bit tricky with me
My heart is good but my intentions are bad, I'm gonna make you sad, sad, sad
You're such a sweetheart but I know that in time, I'll only turn you bad, bad, bad
Sandra goes "dagens outfit" (Jag vet att jag är en tönt)
Såhär ser Sandra ut i byxor. Byxorna är mammas gamla från sent 80-tal (Jag misstänker starkt att de är från London eftersom mamma i princip bodde där vid den tiden.)
Tröjan köpte jag på Pop Boutique I London nu i sommras, den kommer från deras second hand-avdelning så denna tröja ser inte bara 70-tal ut, den är det.
Skorna är härligt inköpta från vårt kära Myrorna.
Glasögonen kommer från min personliga leverantör - HM! Jag kan inte köpa solisar nån annanstans för jag gör sönder dem stup i kvarten.
Hårbandet är även det från HM (You gotta love something that has the price of 7 kronor!)
Det extremt glada tjockisutseendet kommer från att jag är astrött och helst vill sova men skulle in till stan för att köpa tyg. Jag hänvisar till mitt föregående inlägg.
Här är en inzoomning på själva kläderna, just här ser man dock inte att byxorna går upp en bra bit till, det sitter nämligen ännu en knapp under tröjan.
Ignorera hur stökigt det är bakom mig, jag håller på att sortera och möblera om.
