Imorgon ska jag hem till Malmö.
Ja, jag säger faktiskt "hem till Malmö".
Jag ska inte ner till Malmö, jag ska inte hälsa på vänner i Malmö eller ens jobba i Malmö.
Jag ska hem till Malmö.
Bisarrt eftersom jag inte har ett eget hem där ens.
Många utav mina vänner tror att jag faktiskt har Malmö som bas och åker till Göteborg då och då.
Jag vet inte hur jag ska beskriva det hela men när jag går av bussen/tåget i Malmö så känner jag en lycka, en kärlek för vad jag är och gör, jag känner att jag faktiskt gör något vettigt med mitt liv.
Men när bussen/tåget rullar in i Göteborg så känner jag bara en stor och sorgsen tomhet, en tomhet som river i mitt hjärta, när jag än senare tagit bilen hem till Gråbo så vill jag bara gå och lägga mig för att sova bort tid och rum.

Anyway.
Idag har varit en sån där dag man bara inte kan förstå sig på. Jag har betett mig som om jag vart hög som ett hus hela dagen. Ganska skrämmande men jag gissar på en extrem övertrötthet som slog till nu när jag äntligen kan slappna av.