Jag är one of thoose som folk tror sig veta allt om. Alla vet hur Sandra reagerar och tänker. Alla vet.
Det finns ingen som inte vet allt om mitt privatliv. Öppen som en bok och dum som ett får som berättar om allt.
Jag verkligen hatar det. Men som den psykiskt störda exhibionist jag är så älskar jag det ändå.
Men nu ska ni inte dra för många förhastade slutsatser om vem jag är.
Ni vet inte så mycket egentligen. Jag berättar egentligen ingenting om mitt inre men ändå vet alla in i minsta detalj. Jag förstår inte hur detta sker. Folk bara vet. Folk bara vet genom att läsa av händelser jag deltar i.
Jag reagerar på saker på ett sätt som får er att tro saker om mig fast jag i själva verket tycker något helt annat när jag väl sitter där och diskuterar med mina vänner.
Mina vänner. De som faktiskt vet saker om mig. De få som förstår sig på saker och ting. De som inte drar slutsatser efter en halv mening. De som finns där i alla lägen. De som hjälper mig upp och de som jag skulle ge allt för. Ni är inte många men ni vet vilka ni är. Ni som inte behöver tveka på vad jag menar med saker, ni som bara vet vad jag menar utan att öppna munnen. Ni som är som mig.
Jag är en social människa. Min sociala kompetens är mitt främsta vapen, om än att jag skiter i vad min hjärna säger ibland. Om än att jag gör tvärtemot vad jag vet är det "rätta" att göra.

Nej, nu ringer jag Fredrik så kan vi dra och knarka hemma hos Sälen.

Jag är inte arg på någon, möjligtvis mig själv kanske. Jag blir bara så trött på att vara jag ibland. Även om jag älskar mitt liv. Ignorera vad jag säger.