Jag var hos min söta psykolog idag. Han skrattade och log mest hela tiden och jag gissar på att det inte är särskilt bra. Speciellt inte när jag höll monolog ang. huruvida jag såg på människor i min omgivning när jag var mindre, fröken hej-jag-är-bättre.än-er-och-det-är-inte-bara-jag-som-tycker-det-utan-det-är-faktiskt-sant.
Iallafall så känns det bra att gå till honom, har ingen vidare bra erfarenhet av psykologer och kuratorer sen innan men han är bland de trevligaste människor jag nånsin träffat även om det bara är jag som pratar. (And what does that say about me?)

Jag tror att jag är påväg in i en skriva-massa-blogginlägg-period igen och det är bra. It has been kinda dead around here for the last couple of weeks.