Vet ni vad jag är trött på?
Jo, fallet Madeleine.
Ni vet den där lilla flickan som försvann förra året på familjens semester.
Ja, vet ni inte det så har ni antagligen levt under en sten det gånga året.

Saken är den att jag är så himla trött på hennes fall, det är synd om föräldrarna, det är inte synd om föräldrarna, det är städerskan som smugglat ut henne i en väska, det är föräldrarna som drogat henne, det är föräldrarna som råkade ge ungen en överdos och blablabla.
What the fuck is so special about her?
Det finns tusentals försvunna barn i vår värld.
Frusna hjärtan som söker efter sin lilla flicka eller pojke.
Hjärtan som aldrig kommer läkas.
Varför då ignorera dessa människor genom att ta upp ett enskilt fall där egentligen ingenting går framåt mer än att föräldrarnas advokat och polischefen säger olika dumma saker i pressen?
Varför inte arbeta med själva frågan, informering och fakta? Varför inte?
Och varför inte bry sig om Madeleine, vem vet vad hon kan vara med om just nu? Om hon nu fortfarande lever?

Sen undrar jag verkligen vad det är för hemska och oansvariga föräldrar som åker till Portugal och låser in ungen på hotellrummet för att gå ut och käka middag?
Jag tänker en riktgt hemsk tanke som nog är rätt förbjuden att tänka. Men ni vet nog vad jag menar. Rätt åt er, ni ska fan inte ha barn.

Och så som de agerar så undrar man hur ledsna de verkligen är? Så mycket tid som de har till intervjuver och TV-framträdanden? Om mitt barn försvann så skulle jag inte sitta hos Oprah och tjafsa, seriöst.