Då vart man hemma från London igen då.
Längtar tillbaka som satan. Den där staden är mitt hjärta.
Upptäckte att jag snackade engelska med personalen på terminalen i Malmö. De skrattade åt mig när jag sa "hoppsan, fan jag är ju hemma nu" då jag upptäckte hur kackig deras engelska var.
Dessutom så blev jag förbannad på toaletten eftersom en kvinna trampade mig på fötterna och bara gick vidare utan att be om ursäkt. I England ber de ju tillochmed om ursäkt om jag råkar gå in i dem.
Min engelska börjar gå tillbaka nu, det är lite synd att jag pratar sämre när jag är här hemma, det är sjukt men sant.
När jag är där så tros det att jag är londonbo men nu här hemma så går jag tillbaka till svensk-som-kan-engelska-bra.
Whatever, nu skall jag vänja mig vid högertrafik och undvika att bli påkörd ;P

Hade inte med mig min kamera utan det blev att vi tog med en liten kompaktkamera. Enklast så.
Men det kliade verkligen i fingrarna ibland när jag såg helt perfekta bilder framför mig.
Här kommer ett axplock ur vår resa;

Syrran och jag i Tyskland. Sjukt trött och genomgrinig. Man kan se att min syster däremot är glad. Dessutom ser jag tjock ut men vadfan.


Forget it! Man fotar inte mig klockan halv 4 på morgonen!
Här är jag på färjan mellan Calais-Dover och jag läser min lilla tidning. Som jag för övrigt köpte i Sverige för att senare komma på att det kunde vart skönt med nått att läsa som faktiskt var på svenska. Men nono, engelska för hela slanten.
(Q är en brittisk musiktidning som är helt insnöade på brittisk musik. Mentaliteten "Vi är bäst" råder här.)


Man var ju tvungen att hoppa runt till de vanliga och typiska London-grejjerna eftersom systeryster inte vart i London förut. Fast det klarade vi av på 3 timmar. Skönt.


Det var verkligen skönt väder. Dock inte så skönt med motljus när Sandra poppar upp med kameran?


Jag älskar Camden Town. Behöver jag säga nått mer?