All those nights are ours to keep
The Mo är Sveriges mest lovande rockband.
/Per Bjurman direkt efter Storsjöyran 2002
Tror du inte jag vet det?
Smärtan som infinner sig varje gång jag tänker på den där sista spelningen på Peace&Love som jag dissade för att jag hade viktigare saker för mig? Smärtan som infinner sig varje gång jag tänker på den där dagen då man fick vet att grabbarna skulle dissa att jobba med varandra mer. Sorgen i mitt hjärta när smärtan infann sig när jag tänkte på hur grymt stora de hade kunnat bli.
Det är inte så att jag personligen lider utav att de inte finns idag men världen missar något stort. Något magnifikt.
Foto: Niklas Carlsson www.rockfoto.nu
Jag ångrar som f-n att jag inte såg dem på Herrgårn 2002.
Mo var ett av de bästa livebanden som jag någonsin har skådat. Hade turen att se dom på Malmöfestivalen, 04 om jag inte minns fel. Grymt tråkigt att dom splittrades, musiken var så jäkla bra...
jag hann se dom live två gånger, en på den där iskalla Ark-konserten på stortorget 2001,men det minns jag knappt. och en gång 2005 i Huskvarna. blev ganska paff senare in på sommaren när jag fick höra att The Mo hade lagt av och att det var nått annat förband i Grebbestad..
Jag såg dem den där gången på Yran. Den gången och två år efter också. :) På den senare var det jag och en massa fjortisfans, de var första bandet på kvällen, parken var tom förutom vi som stod där framme vid scenen. Alla kunde de nya låtarna, jag kunde bara de gamla. Fantastiskt.
