Om jag skulle få en begäran på att förklara hur Melody Club är så skulle jag säga att de är som en trogen hund. De står där i alla väder och du kan alltid lita på att de levererar på topp.
På en konsert nyligen så slog detta mig något extremt eftersom jag då kom på mig själv att tänka "Hoppas att de spelar den, eller den, eller den! Eller fan, spela vadsomhelst!" och det är verkligen så, vilken låt Melody Club än spelar så är det min favorit de kör. Alla är lika wünderbart fantastiska.
Nu kanske man kan tycka att jag låter lite för insnöad för att jag skall kunna ha ett kritiskt öga men icke, Melody Club är ett utav de få (det enda?) band som håller samma nivå på alla sina låtar. Alla gillar Melody Club och det är få som älskar/hatar dem.
Även det är ju en väg att gå, om man får så många att tycka om allt man gör, då har man ju lyckats helt perfekt.
Att Richard hoppade av är för mig en förlust. Den mannen är verkligen speciell.
Andy och Nicko, I'm sorry, no pic on you today.
Lyssna på Let's Kill The Clockwork. Put Your Arms Around Me, You Are Not Alone, Angeleyes och Killing A Boy (eller vilken låt de överhuvudtaget gjort) så kommer du förstå den ändlösa kärlek Melody Club ger.
(Bam Margera har rätt shysst musiksmak, Melody Club är med på Viva La Bands vol. 2)
6