I know a girl laying down
She's sleeping weeks at a time
And when she wakes up
She watches TV
Counting cracks in the ceiling

No, I don't know what she's thinking
So I give up, waiting for someone waiting
Talking to someone, staring

Ibland är det faktiskt inte så kul att vara den man är. Ibland vill man rymma bort och börja om utan att någon vet ett skit. Ingen kan hata en, ingen kan hylla en för de vet inte ett skit.
Visserligen är det många som inte vet ett skit nu också men de har valt sida ändå. Baserat på vad andra säger. Lyckat. Nu hoppas jag att jag kan somna in lugnt och fint och vakna upp om sisådär två-tre år igen.
Eller förslagsvis försvinna härifrån helt och hållet och skita i allt. Men vart skall jag ta vägen?
Det är iallafall inte hållbart längre. Jag vill inte.