Jag vet inte. Jag känner ett tomrum som på något snätt gnagt sig fast i mig och nu bara expanderar för fullt, jag ser det men jag kan inte stoppa det.
Eller jo, jag kan stoppa det, men då kanske jag förlorar något annat som är extremt viktigt. Eller, inte kanske. Jag kommer förlora det som håller mig vid liv om jag försöker stoppa tomrummets utveckling.
Jag kan inte välja. Jag kan heller inte ha båda.
Det tros att det går att ha båda, det tror alla. Men jag ser det, det är helt omöjligt att klara av det.
Utan det där så lever jag inte.
Om tomrummet fortsätter så vet jag inte vad som händer, jag kan bara se att det kommer gå neråt i all oändlighet. Men det tror inte andra.
Men jag vet.

Folk tog kort på mig idag. Igen. Snart är jag fan trött på det här.
Överallt händer det ju. Det är inte friskt.
Jag vill bara gå och sova och vakna upp utan att behöva bekymra mig mer. Eller inte vakna alls.

Och kära lilla älskning, snart kommer jag gå runt i en vit overall i stil med Regina för resten av mitt liv för det kan du iallafall inte vilja ha på dig.