I know we both have been lonely

Nånting skumt sker. Jag vet inte vad det är. Panik! Jag minns den där rysningen. Jag känner igen det där. 
Vadfan, hur? Det var så längesen. Älskade känsla. Hur?!
Den där känslan då du tittar på den där fina sången bara för att få minnas hur det var senast.
Det är längesen en sådan sak gav mig den där rysningen i kroppen. Det är alldeles för längesen. Vi får gå tillbaka till början av 2006 för att jag ens ska finna glädjen i mig.
Men nu kröp den in i mig, bosatte sig i mitt hjärta och skrek ut att nu är vi tillbaks på ruta 1 igen.
Hur länge kommer vi stanna där?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0