Jag blir så arg på folk som inte kan lyssna till konstruktiv kritik.
Som tar det som ett angrepp på sin person.
En del utav mina klasskamrater är så urblåsta att tro att om jag ogillar hur de löst en bild så ogillar jag automatiskt dem.
Eller som när man skall visas inför en himlas massa människor men ändå gör det hela på ett väldigt nonchalant "hej ni vet redan vem jag är och jag skiter fan i er"-sätt.
Jag kräver inte att ni skall ändra på det ni skapat.
Men jag kräver fan att ni skall lyssna till och ta till er vad jag säger utan att ni beter er som om ni vore oövervinnerliga och har kreerat det bästa någonsin.
Och jag kräver även att ni skall skilja på vad som är mina personliga åsikter och vad som är bevisat sant och fungerande. Jag ger aldrig kritik ur min egen synvinkel och tycke. I princip aldrig.