Ride me out of darkness

Igår var jag på Sticky Fingers. Inte allt för överraskande.
Eller jo, för min del så är det överraskande.
Jag förstår mig inte på den här längtan efter att plåga sig själv med "lantisarna-går-på-rockklubb"-upplevelser.
Jag verkar faktiskt enjoya att vara där. Men det beror verkligen inte på klientelet.
Nej, det beror på musiken och mina små vänner.
The Wombats yes thank you very much.
Oh, var jag den enda på dansgolvet? Jahaja, det får väl vara så då.
Bara det är bra musik så.

Nu är det bestämt ang. den där helgen som Gud tyckte att han skulle göra extra jävlig för mig.
Jag skall till Arvikafestivalen medans Sundsvall kan räkna med att bli utan min underbara närvaro.
Nu ska jag bara lista ut hur ekonomin ställer sig till allt jag bestämt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0