The sleeping pills won't save me and the medicine makes it worse.
I went to the psychiatric emergency for help.
They said "take some of these and takes some of those too".

I never you knew that I could feel so sad.
I never knew that I could feel so bad.
I'm alone and I never experienced this before.

Klicka på the pic!

Jag har aldrig vart ett vidare fan av Billie The Vision & The Dancers. Alls.
Nej, jag har snarare förkastat dem och slutit mina öron bara för att jag inte vill höra på. Inte min musik. Inte mitt. Nej. Nej. Nej. Inte bra.
Eller nästan.
Egentligen har de bara inte funnits med i min bild och jag har inte aktivt sökt upp dem för att se om de är bra.
Man går förbi KB en kväll, Pustervik en annan och Fängelset en tredje.
"Ikväll - Billie The Vision & The Dancers!"
Fast man går förbi. Man har andra saker att göra.
Därför tränger sig musiken inte riktigt in i ens liv utan man står i sitt vanliga musikträsk och skyndar.
Ingen tid. Ingen tid.
Men nu har jag både tid och hjärta att lyssna på dem.
Och herregud.
Tack för att jag fick tid över.
Halvtragisk pop som ändå fuckar up det så att du blir glad.
One point to Billie, zero to Sandra.
Knocked out.