Jag är sjukt trött. Stannade hemma idag.
Sitter och pillar med bilder istället. Om det inte vore för att kamerajäveln är i skolan och jag känner mig som om någon slagit till mig rakt i ansiktet så hade jag gått ner till sjön och fotat lite idag. Det är verkligen vackert väder ute, våren är precis på G.
Fick massa målargrejjer igår, akvarellpapper, penslar och färger. Oturligt nog har jag det också i skolan så jag kan inte gå ut och måla heller. Imorgon tar jag hem allt så jag har nått att sysselsätta mig med iaf.
Har ju ändå inget vettigare för mig.

Tänkte på en sak, Sofie, du kanske vill gå på fotoutställning med mig på lördag inne i Sthlm? Festfestfest på kvällen med Sahara Hotnights-brudar som DJ:s och nått "rockband" skulle tydligen dyka upp också. Jag har inte listat ut  exakt vart det ligger eller hur man skulle bo men jag vet att det är kul och att det är T-banestation Liljeholmen :P

För övrigt tittar jag på gamla bilder och blir helt nostalgisk men även illamående. Underbara tider men ändå så hemska tider. Vackra tider. Det är minnen som är fastetsade för evigt.
Fast just sådana minnen kommer nog aldrig igen. Eller, jag vet att de aldrig kommer igen. Jag vill inte riktigt ha dem heller. Visst det är någonting speciellt och vackert med dem men idag vill jag inte ha det. Jag vill ha något annat. Något som jag egentligen har fast inte tar del av. Det är så mycket naturligare.
Men ändå....vilka minnen!