Kul med folk som är nyfikna. Nej det är det inte.
Jag fullkomligt avskyr folk som är besatta av att veta saker om mig fast sedan koppla bort så jag inte kan veta något om dem. Inte för att de är särskilt intressanta iochförsig men ändå, själva principen.
Det är lite....jag vet inte. SKIT SAMMA. Jag har inget med fans att göra ändå.
Jag hatar dem allihop ändå. Det förändrades. Jag insåg vilka genomskinliga och egoistiska typer alla var.
Jag tycker verkligen inte om er.
Fast det gör ju inte er nått. Så bli inte ledsna. Eller arga. Eller besvikna. Reagera inte ens. Jag bara hatar er.
Nej hatar gör jag inte. Man kan inte hata något man inte bryr sig om.
Så jag bara....låtsas att jag aldrig träffat eller tyckt om er alls. Det är en bra kompromiss.
Förlåt.
Jag orkar inte. Jag har inget emot någon av er, vill ni vara min vän så är inte jag den som är den.
Jag accepterar alla bara de är trevliga. Man kan ju faktiskt ändras. Fast det har ju ändrats? Det var ju bra först? Fan då. Men man kan ju ändras tillbaka också.
Kom hem till Gbg rätt nyss.
Är trött. Som fan.
Och hungrig. Som fan.
Men jag har bestämt mig.
Det enda som får mig att orka bry mig just nu är Kitty On The Catwalk.
Har jag den låten i huvudet så slipper jag tänka på hur hungrig jag är.
Jag borde för övrigt bli rökare för det dämpar som sagt det mesta. Speciellt ångesten.
Nu vill jag sova. God natt. Nej jag orkar inte det.
Det kanske blir lite Navy CIS om 10 minuter.
Jag har huvudvärk också. Bråkade förut.
Jag är arg dessutom. På mamma. Och antagligen pappa också. De borde veta bra mycket bättre.
På 5 minuter lyckades Gbg och hela min situation med allt döda min lycka och happiness.
Måste vara nått jävla rekord.
Jag har ont.