Behöver lite kärlek från fel sort och sympatier från fel håll.

Ingenting är längre magiskt. Kanske kan det bli det nån dag igen.
Jag försöker springa tillbaka men jag slår in i en osynlig vägg. Det går inte att komma dit.
Det går inte att komma tillbaka igen.
All magi är som bortblåst.
Alla dansar och jag tänker "Är du också själv?"
Det är inte bara bleknad nostalgi, det är smärtsam längtan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0