Personer med narcissistisk personlighetsstörning anser sig vara förmer än andra, ibland i sådan utsträckning att de anser att de inte behöver följa samhällets lagar och normer, utan att samhället istället borde anpassa sig till dem.
Många narcissister har dessutom en kluven självbild d.v.s att de är manodepressiva, de pendlar mellan mani och depressivitet.
I det maniska tillståndet är personen överaktiv, pratsam, uppvisar koncentrationssvårigheter, har minskat sömnbehov och kan vara mer socialt och sexuellt aktiv än vanligt.

Ofta påvisar personen ett extremt behov av uppmärksamhet, att vara i mitten och det viktigaste för alla är det som räknas.
En manisk episod kan vara psykotisk med vanföreställningar ofta av storhetskaraktär.
Många personer med bipolär sjukdom upplever inte sig själva som sjuka i det maniska tillståndet. Däremot i det depressiva tillståndet är personen helt tvärtom och ser -oftast i sin ensamhet- mycket negativt på sig själva medan de i andras sällskap håller skenet uppe precis som den klassiska narcissisten.
Dessa extrema växlingar i humör, motivation, energi och allmänt fungerande utgör ett allvarligt funktionshinder vilket inte tas på alltför stort allvar i dagens samhälle.


Ibland blir jag sjukt rädd för mig själv och de två viktigaste. Vi är nog lika knäppa alla tre.