Varför har så många en sådan enorm längtan efter att sätta sig själv i ett fack?
Att "bli någon"?
Jag menar, vart jag än vänder mig så ser jag det, mina kompisar sitter och diskuterar "vad" de är och jag lyssnar och blir helt facinerad av deras patetiska beteende.
När de tillslut fått fram att de är poppare, miljöfjantar och whatever de hittar på och frågar mig vad jag är, då blir jag helt ställd, det är likadant varje gång, jag är ingenting mer än Sandra, jag kan inte vara något annat.
Att sätta sig in i sådana fack är bara ett sätt för rädda människor att gömma sig bakom den stora massan, att kunna skylla på att de faktiskt inte är ensamma. Men vill man verkligen vara osynlig? Är det verkligen att leva? Att stänga inne sig i en mall?
Nej, jag tycker att det är bland det mest självdestruktiva som finns.


A wish for you to try to keep yourselves over the surface
I know it's hard, I've been there too so
now it's my turn to help you get through
and reach the other side that I do belong to