Ursäkta mig men vart har julen tagit vägen?
Julkänslan är liksom....inte här. 
Vad har hänt?
Beror det på vädret eller har vi blivit så tråkiga att vi glömt bort allting?
Jag vill ha en sån där vit fin jul med hela tjocka släkten där allt och alla är jätteglada. Barnens ögon tindrar av glädje när den stora mannen i rött kliver in genom dörren och allt är helt perfekt.
Men nejdå.
Det är det kalt på marken, vintern regnar bort, de små har tappat tron på tomten, de vuxna orkar inte engagera sig och allting handlar om pengar, pengar och åter pengar.
Alkoholiserade farbror Göran har blivit vit och därför blir det ingen snaps till sillen för resten av släkten. Dock kan öronskydd behövas då kusin Lotta har lärt sina barn att sjunga Oh, helga natt och detta ska såklart uppvisas inför hela släkten. Icke att förglömma är stenåldersgamla Inger som klagar på att såhär var minsann inte julen förr. Allting är fel, maten är felgjord, granen är inte tillräckligt grön och allt ska vara som på den gamla goda tiden.
Medans lilla Olle proppar i sig tillbehör till Saras nya Barbie så står mamma Stina ute på balkongen med sin svåger Anders och svär högt över att hon aldrig mer ska fira jul med släkten, det hela slutar i en mycket opassande tillställning som Stina ber till gud att hennes man inte ska få veta något om. Tonårige dottern Anna som såklart såg vad som hände stoppar Ipoden i örona och inser att nu kan hon allt dryga ut pengakassan ganska rejält. Bara att ta allt på rätt sätt.
Senila farfar Albert kom till insikt att det nog är bättre på hemmet. Där kan han tafsa på sköterskorna och ha det bra, det här är ju värre än dårhuset.
Välkommen till en helt vanlig jävla svensk jul.